Marcus gick och la sig någonstans mellan reklam och väder. Ensam satt jag kvar och såg Wowllander tills jag inte orkade längre. Får se nästa gång istället. Roligare om man är två.
Imorgon i efter tio med Mallou ska man prata förlossning. Hur man tänker när det är dags att föda barn? Ska man föda med smärta och vara 100 procent närvarande eller ska man ta emot all tillgänglig smärtlindring för att slippa lida?
Intressant.
Jag tycker det emellanåt finns en tråkig attityd bland kvinnor, mammor, blivande mammor om att man är starkare ju mer smärta man tål och tar emot.
Kejsarsnitt till exempel talas det ofta illa om på diverse forum runt om nätet och mammor som väljer (när val finns) detta anses inte vara lika mycker föderskor, om ens alls, som de som klämmer fittvägen (ursäkta mitt ordval).
Har läst spaltmeter efter spaltmeter om hur många av dessa, de senast nämnda, oroar sig för att "snittmammorna" tar deras ord -att föda, eftersom man bara föder om man anstränger sig. Och uppenbart är då att den ansträngningen gärna ska kosta blod, svett och jäkligt mycket tårar. Helst också ingen epiduralblockad eller annan lindring.
Snittas man, får (inte föder) man barn.
Förtvivlade akutsnittade kvinnor undrade om inte heller de hade fött, för de hade ju faktiskt haft krystvärkar i 15 timmar och gråtit sig igenom dessa och visst, ibland kunde någon vara barmhärtigt schysst och acceptera denne i skaran föderskor. Men gud nåde den fega planerande snitterskan som slapp undan så lätt, hon hade inget där att hämta med motivering "barnet plockas ju ut, du gör ingenting".
Ja, det blev rätt komiskt till sist, framförallt såhär i efterhand. Fast länge läste jag med magn i vädret och snittdatumet klart (dock inte självvalt, även om jag hade valt samma om val hade funnits) och fattade ingenting.
Fattar gör jag fortfarande rätt lite. Lägga sig i och kritisera andras val och erfarenheter? Fattar noll.
Låt människor, andra kvinnor vara! Låt de föda vilken väg som helst, snitt eller ja den andra. Den som känns säkrast och bäst för just henne och dom är den som ska väljas och val ska finnas! När det är möjligt.
Låt också alla ta den lindring och hjälp de själva önskar och ta du den du vill ha eller skippa helt.
Så, då var det bestämt. Bra.
Hursom, blir intressant imorgon.
Är på parterapi just då, men ska kolla på nätet sen.
Nu sova.
20 kommentarer:
tur att jag hann läsa här innan jag stängde av datorn för i kväll, måste såklart också se programmet imorron!
i övrigt håller jag till viss del med dig. men. i huvudsak tror jag det är samma förstå-sig-påare som har åsikter i det här ärendet som har korkade åsikter också på andra ställen. inte så mycket att bry sig om alltså. tycker jag! faktiskt. hur kvinnor väljer (eller inte får välja) att föda sina barn är jag inte särdeles intresserad av. däremot är jag mycket nyfiken på andras förlossningsberättelser! och jag kan i samma andetag inte låta bli att känna en viss oförståelse för den kvinna som helt oförberedd åker till förlossningsavdelningen med värkar. jag förstår nämligen inte hur man vågar! kontrollfreak som jag är... :(
Att få barn är en välsingnelse. En gåva. Som inte är alla förunnat. Hur de kommer ut spelar fucking ingen roll. Har fött fem barn. Ett fick jag vaginalt. De andra fick jag snitta fram. Av olika sjukdomsanledningar. Idag är några vuxna, några fortfarande små. Min make och jag älskar dem alla och tänker tillbaka på varje förlossning hur den än gick till med största respekt, ömhet och glädje. Det var ju vårt sätt att föda på.
Nu är det så här att i Sverige så kan man få "önska" sig ett snitt, men det är inte självklart att man får det. Får man det så är det oftas av medicinska skäl eller rädsla. Men då har man träffat psykolog, läkare och haft många samtal innan. Att snittas eller föda vaginalt gör inte att man är vare sig bättre eller sämre som mamma eller föderska. Det finns fördelar och nackdelar med båda sätten.
OKej, jag hade så ont så jag var borta när jag födde. Först när jag fick min älskade epidural blev jag närvarande. Fast hela diskussionen är väl att den som är präktigast vinner, det är likadant med amning eller barnuppfostran eller vad man vill när det kommer till barn...
Det är helt sanslöst att det ska spela roll hur man föder, huvudsaken är väl att bebisen kommer ut! Eller har jag missat något? Jag har fått mina tre barn den "naturliga vägen" (eller hur man nu ska uttrycka det) men jag skulle aldrig komma på tanken att se ner på någon som, av olika orsaker, har valt eller varit tvungen till kejsarsnitt. De i min närhet som har gjort kejsarsnitt har haft det så tufft efteråt, vissa har haft svårt att t.ex. amma och bära sina barn då de har haft så ont. Det har tagit längre tid för dem att återhämta sig än vad det har gjort för mig.
Varje förlossning är unik och man föder barn oavsett kejsasnitt eller ej!
Kram: Sonja Jansson, Valbo
Hej Jonna!
Kanonbra inlägg!
Jag hade en fruktansvärd förlossning. Värkar i två dygn innan jag började öppna mig och sedan 24 timmar på BB med ryggbedövning värkstimulerande dropp och slutligen akut kejsarsnitt. Efter kejsarsnittet blödde jag hejdlöst och livmodern drog inte ihop sig. Efter 10 liters blodförlust och att alla åtgärder för att livmodern skulle dra ihop sig vidtagits tvingades man operera bort min livmoder för att jag inte skulle förblöda. Det här har varit en jättesorg för mig och min man. Vi är naturligtvis överlyckliga för att vi har fått vår son men vi har alltid velat ha en stor familj med många barn. Vi vill ha fler biologiska barn och det är möjligt eftersom jag har mina äggstockar kvar. Vi planerar att åka till USA och få hjälp av en surrogatmamma.
Men nåde den som inte säger att jag har fött barn! Jag har upplevt större fysisk och psykisk smärta än någon som har fött sitt barn
vaginalt. Och jag är glad och tacksam att jag och min son överlevde förlossningen.
Helt rätt resonerat tycker jag. Själv blev det epidural, inget jag tänkt på i förväg eller i efterhand, eller jo om det blir en nästa gång så ska jag be om den tidigare.... Varför ha ont när man inte behöver? Känner mig inte sämre för att jag valde att använda smärtlindring. Däremot blev jag glad över att slippa snittas då jag tycker det är läskigare, men det måste vara fritt val! Lycka till på terapin idag!
Att få barn genom kejsarsnitt är det bästa som finns, så jävla ont som det gör att föda vaginalt. och jag har inget behov av att säga att jag fött, roligare att säga att man slapp föda för man genomgick kejsarsnitt. varför skryta om att man genomgått smärta när man kan skryta om att man slapp det och göra folk riktigt avundsjuka.
Hej Jonna Hur barnet kommer ut skall andra ge f-n i. Kvinnor är inte lojala mot varadra, solidariska konkurrerar redan på dagis kläder allt. Blir förbannad när jag ser 4-åriga nippertippor, skvallerkärringar på förskola dagis o säger ifrån tig. Begriper ju att allt detta kommer hemifrån men de måste någongång lära sig .manliga vänner ät bättre o rakare skaffa dig sådana. Min mamma tiger om andra leva och låta leva är hennes talspråk . BRA .
Vissa män är macho det går inte göra om någon. De tror felaktigt att de är skapelsens krona. ha dem kvar eller .. Det var inte bättre förr då var hemmafrun legio , men för barnen skull var det bra att få mat att någon toge emot dem efter skolan mm. Många började jobba då barnen blev större. o studera dessutom. Pensionen är därefter nu för de som var hemma o tag hand om barn o hem så det är bara att välja. Dagens stress förstör en del barn.Men de lär sig läsa ta ansvar väldigt tidigt. Man får välja vilken standard man vill ha helt enkelt. KRAMA MILO
Själv skulle jag föredra vanlig förlossning om jag kunde välja just för att inte behöva dras med den där j-vla smärtan det måste vara att ha ett snitt på magen samtidigt som man ska bära baby. Jag har tagit blindtarmen, det var illa nog när DET skulle läkas. Om det handlar om vem som har störst smärta är snittarna värst utsatta i mina ögon. Men jag förstår inte hela grejen med jämföra med alla andra hela tiden. Och vad då "riktig" förlossning? Suck. Bra inlägg, Jonna!
Jonna, jag håller med dig fullständigt. Låt alla göra det de anser bäst eller blir anvisade till.
Alla har fött spelar ingen roll hur. Det är att vara jämlik med andra människor.
Hälsa Lena
Undrar om jag missat det inslaget (jag satt just på tv:n)?
Jag gjorde planerat snitt och tycker att det var superbra. Ingen borde lägga sig i eller ifrågasätta andras val! Om folk vill föda naturligt, gör det. Om man inte vill eller kan, slipp. Så enkelt borde det vara!
Jag tror inte att det har att göra med förlossningen om hur mycket eller bra mamma man är! Det är vad du gör under dom kommande tjugo åren och till viss del vad du gör av det livet ut!
Ha det så gott!
Jag tror att de som har såna där värderande åsikter kanske upplever att de själva inte fått det där erkännandet och berömmet efteråt och därför snålar med att ge beröm åt andra födande kvinnor, vilka gör nåt fantastiskt, alldeles oavsett hur förlossningen går till.
Ja, det är konstigt det där. Att det liksom ska vara någon sorts prestige i att ha barn utan smärtlindring och att kejsarsnitt inte ska ses som att föda barn. Alla har vi ju olika förutsättningar, både psykiskt och fysiskt.
Jag födde utan smärtlindring, det var absolut inget jag planerat. Men jag hade sådan tur att förlossningen gick så fort att det inte fanns tid för smärtlindring.
Jag såg fram emot Malous program men det blev ju inget... Tydligen var den ena kvinnan som skulle komma och prata om ämnet sjuk. Well, well det blir väl en annan gång.
Hoppas det gick bra på terapin!
Är det något man egentligen inte kan välja så är det ju en förlossning. Visst - att aktivt välja kejsarsnitt går ju. Men sedan. Du har inte den blekaste aning om vad som händer om du väljer att föda "vanligt". Hur lång tid det kommer ta, hur ont du upplever att det gör, vilka komplikationer och så vidare som kan uppstå. Varje förlossning är ganska så unik, varje kvinnas upplevelse av sin förlossning är unik, mina båda förlossningar var helt olika.... och så vidare.
Läs mindre, försök att inte ödsla energi och kraft på andras dumma tankar. Det är inte värt det. Fokusera på det som är viktigt här och nu istället!!
Om huvudsaken är att barnet kommer ut (som vissa ju säger, och som absolut även är sant) så förstår jag inte varför det är samma människor som också absolut vill göra anspråk på orden "att föda".
Det är väl jättebra att det finns kejsarsnitt. Mina barn är för tidigt födda och låg på tvären så här hade det inte gått på annat vis.
Det jag har svårt att förstår är hur man kan välja att bli snittad för att man är rädd för att det ska göra ont att föda vaginalt. Hade jag kunnat hade jag hellre sluppit operationen och fött vaginalt.
Det låter ofta som att kejsarsnitt är så himla smärtfritt och enkelt. Med kejsarsnitt utsätter man ju både barn och mamma för större risk och efteråt var i alla fall jag rejält medtagen.
Bäst är väl om blivande föräldrar själv får välja utan möta fördomar och ekonomiska hinder.
Jättebra inlägg Jonna!
Alla barn föds, på ena eller andra sättet. Antingen föder man barn den vaginala vägen eller genom kejsarsnitt. I båda fallen föder man och får man således barn, det är ingen som helst skillnad.
Den som yttrar sig med att ”barnet plockas ju ut, du gör ingenting” har med största sannolikhet inte någon som helst erfarenhet av hur det känns efter en operation och mycket mindre hur det då känns att även ha ett spädbarn att ta hand om! Såna grundlösa uttalanden blir man bara förbannad av anser jag.
Var och en måste välja förlossningssätt utifrån de förutsättningar (medicinska eller psykologiska) som gäller för den enskilda blivande mamman!
//Maggan1
Bra skrivet Jonna.
När jag var gravid var förlossningen det sista jag oroade mig för, jag var helt trygg i "Klarar inte jag att få ut barnet så gör de det". & det var så det blev då min livmoder kolapsade, krystvärkarna lyste med sin frånvaro, mitt underliv klipptes & mitt barn drogs ut med sugklocka + 1 läkare som hängde på magen. De värsta 27 minuterna i mitt liv. & jag är INTE sugen på att göra om det-tack gode gud att jag hade epidural, men de som fött via snitt tycker inte att det är en enkel väg, mycket smärta, ärr, inte kunna lyfta, infektioner, blodförlust mm. Så nu står jag här, rädd att bli gravid igen för vilken väg ut vågar jag låta barnet ta?! Ingen utav dem är lättare än den andra. Men vägen leder till ett nytt liv, ett syskon & det är en väg jag kommer ta så småningom. När kropp & knopp känner sig mogen.
Skicka en kommentar