kvadratsmarta funderingar

Vi gjorde det! Köpte en lägenhet. Ett hem.

Vårt första egna hem. Det är stort för två sjuttiotalister som ännu inte prövat de vingarna.
Här i Stockholm, på gatan intill denna vi just nu huserar i, fanns en fin liten sak som ville bli vår och det blev den. Trodde inte alls det skulle vara möjligt, men med rejäl kvadratmetersbantning och långa samtal med banken kom vi fram till att det visst går.

Det blev hastigt och lite olustigt ändringar i saker och ting tidigare i höst och med det och några andra otrevliga ekonomiska överraskningar hade det blivit alldeles på tok för dyrt för oss att bo kvar i denna företagshyrda en längre tid. Ja, redan kostar det mer än det kommer kosta oss snart, när vi betalar för något som faktiskt kommer bli eget.
Så vi började häromdagen kolla efter annat. Se men inte röra typ. Det började i alla fall så i söndags och i går skrev vi på kontrakt.
Lägenheten är verkligen jättefin och jätteliten, om man jämför mot det vi är vana vid vill säga. Ungefär hälften av vår i Norrköping.

Det är milt uttryckt rätt stor prisskilnad mellan städerna (iofs var vi aldrig i denna branch där nere, men bara det att stora sekelskifteshyresrätter står tomma i månader säger sitt om bostadsmarknaden) så färre kvadratmeter var ett måste för att ens kunna tänka realistiska tankar. Vi kollade i söndags även in ett renoveringsobjekt i grannskapet på 63 kvm. Budgivning pågår och den är nu uppe i dryga 3 000 000 kronor. Förstå alltså, över tre mille för en lägenhet som måste renoveras om helt och hållet innan du kan bo där. Jag förstår inte. Men det är lite annat än "hemma". Det man kan tro och hoppas på är ju att man får tillbaka pengarna när man väl är redo för det.

Just nu är vi bara så glada och tacksamma att Milo får gå kvar på sin förskola som han så börjat tycka om, Mimmi köar dit hon med så till våren hoppas jag lillpluttan får en plats i några timmar per dag med, så mamma kan göra annat.
Och så är jag glad att jag slipper branta trappor innan hiss och att en vagn får plats i hissen. Tjohoo.

Det som dock bekymrar mig just nu är hur i helskotta vi och våra grejer ska få plats. Har ju alltid tidigare bara tänkt på att fylla ut ytan. Nu måste jag först hitta den och fylla på. Och i. Under och över.
Det är ett projekt.
Kvadratsmart är ett nytt ord.
Det är inte jag.
Compact living, ja det har jag väl hört om men känner inte närmare till vad det innebär. Men kommer antagligen snart bli väl varse begreppet.

En utmaning. Jupp jupp.

Vår lilla återvändsgata.

Blir till att auktionera ut våra gamla möbler i Norrköping.


Någon som vill ha en säng med going up going down botten? Den är tip top och väldigt lite faktiskt använd då det var mest under graviditeten med Milo jag skulle upp och ner men sen oftast ändå hamnade i soffan.

Finns två stora fina gamla skåp/med och ett matbord och sex bra stolar från förra året.
Ja det blir lite att sälja av. Hoppas kunna skramla ihop till ny säng med förvaringslådaor undertill (kvadratsmart) och ett nytt litet köksbord att ha någonstans på det få kvadratmetrarna som finns och några garderober!

Kan blir kul projekt. Kan bli ett elände. Jag väljer kul!