syskonkärlek

...och så en pizza

Inte en napolitana, men en annan god sak. Superbuffala. Marcus godaste, på pizzerian Dar poeta. Så klart. Och klart den var god. Himmelsk. Buffelmozzarella, kronärtskocka, svarta oliver och parmesan. Det var en änglakör eller två som bråkade om utrymmet i sinnesgångarna under varje tugga. 

pizzaface

Bilderna är från Montacarlo i långfredags och då kändes inte tanken på en sardellpizza (läs napolitana) alls främmande. Snarare var det väldigt gott och jag därmed mycket glad.
Sen kom tisdag. Igår. Och jag var sugen på sardellpizza igen och eftersom webmackan var med skulle vi så klart visa honom vår billigaste favoritpizzeria (4euro för alla pizzor och de är härligt tunna, som tunnbröd, krispiga och med massor av gott på) i Trastevere -The Mirror, som den heter av någon anledning och där blev det också den där salta goda pizzan (skyller mitt enorma sardellsug på bristen av saltlakrits). Alla var nöjda efteråt, också jag och när kvällen kom var jag redo för en sallad för att balansera upp det hela.
Men.
Så gick vi till Montecarlo igen. Och deras sardellpizza, ja den gör mig ju så glad. Så det blev en till. 5 euro. Billigare än de flesta andra maträtterna, skyllde jag på och mumsade glatt i mig. Fast nånstans efter tre tuggor (så få sardeller fick jag snålt nog denna gången) kände jag att nej, nu har min förstoppade mage fått nog. Fast sen smakade den smälta mozzarellan så gott att det blev några tuggor till.
Men alltså. Två pizzor på en dag. Det går ju inte. Okej att jag aldrig äter en hel och att Milo får sin middag av min med, fast ändå. Det är ju inte riktigt klokt. Skulle aldrig funka hemma. Två på ett halvår är mer min melodi. Där. Fast vi är ju inte där -än.
He he.

saltisar

Det är inte klokt vad man har behövt stå ut med här i Rom. Ingen saltlakrits någonstans och den söta som finns är inte direkt något att hänga i gran eller ens i påskriset. Snacka om att finnjonnan gått i spagat några gånger i ren frustration på grund av saknaden efter det oftast svarta guldet. 

Men.

Och detta är ett fantastisk och trevligt stort litet men. Då är det ju perfekt när till exempel webbmackan kommer på besökoch har med sig tre (!) påsar tyrkisk peber till mig (oss). Mums alltså. Måste hålla i mig så jag inte äter upp allt på en gång, har ju några dagar kvar innan jag kan gå berserk bland godishyllorna.

Natti.

postpåskblues

Påsken går mot sitt slut och det är väl trevligt i sig, men lite så där vemodigt samtidigt. Efter alla helger känns livet så kort plötsligt, för det är ju någon helg hela tiden och man har ju bara så många i ett liv.
Ja ja.
Kan vara att vemodet kommer med regnet också, för det är vår sista vecka i den här lägenheten och just då väljer änglarna att gråta. Sluta böla hörrni! Vi vill ha sol.

Milo går runt och rastar mobilladdaren och tjötar på. Han har en sanslös mängd prat som bara måste ut under en dag. Mimmi sover och Marcus är på jakt efter en öppen affär. Långfredagen märktes knappt här så vi var ju inte direkt beredda på gårdagens öken och är nu lite rädda att dagen idag går i samma linje då vi knappt något har i kylen. I värsta fall får vi käka ute. Hö hö. Värsta, right :-)

Nu på söndag ska vi flytta in på hotell någonstans. Kollar just nu ställen vid havet och hoppas hitta något bra till vettigt pris. Vi flyger ju inte förrän på torsdag veckan efter så något måste vi byta till då denna är upptagen med annat folk direkt efter oss.

Jätteroligt tycker jag och antagligen bara jag.

goa ungar

Härligt med solsken.

Storebror visar hur man gör.

Framför gamlingen.

Syskonen Birro-Vanhatalo.

Mimmi e glad.

Mimmi och mamma. Mamma ser inte klok ut.



Finaste tjejen funderar.



Milo e med mamma och fikar i sin älskade mussekeps.

hyvää pääsiäistä!

Glad påsk alltså, fast på finska. Skrev det i ett sms precis och kom plötsligt på att jäklars vad ä:n det är. Lite kul såhär på långfredagen. Buon pasqua heter det på italienska och det sista där -påsken, uttalas pask(w)a och paska är skit på finska så det är lite kul det med.

Idag gick vi en promenad till en vacker kyrka i Trastevere och åt en god lunch i kvarteren bortom turisterna. Mycket god var min vermicelli alla Nino eller något, sardeller, vitlök, olivolja, röd peppar och pyttesmå brödkrutonger med spagetti. Roligt med helt nya smaker och blandningar.

Nedan äter jag en tallrik kött. Supergott det med. Strimlad, stekt nöt med ruccola och parmesan. Buono.

Igår firade vi Roms födelsedag. 2764 år. Det är några stycken det, så i jämförelse känns mina rätt få.
Just nu är det påsk och glad sådan till er alla!
Igårkväll efter att barnen somnat gick jag en liten rundvandring bland några av kyrkorna häromkring. ästan alla är öppna hela kvällarna nu under högtiden Det var mäktigt att runt tiotiden gå in i stearinbelysta vackra salar och falla i tystnad och liten bön bland andra som också kommit. Sen köpte jag en glass som jag tog med mig till Marcus och så såg vi på TV.

intresseklubben antecknar?

Min mage är inte riktigt lika upplåst och gravidliknande (eller ond) nu sen jag slutade med bubbelvatten. Jag drar fortfarande in den som 17 när jag går till bageriet men även i "löst" tillstånd känns den hyfsat plattARE. Alltså inte i platt. Än. Men åtminstone vandrar den inte metern före längre. Och det enda jag ändrat på är just bubbelvattenintaget. Fortfarande slinker pasta och vitt bröd genom stora andningshålet, vilket jag är rätt nöjd med eftersom det är så gott :-D

social liten apa söker

Nu har vi åter över 20 grader så ordningen är återställd, linnet på (plus att det verkar vara fint även hemma, varsågod förresten för det ;-) vilket bådar gott för annalkande hemresa) och så är Milo pigg och kry igen.
Han hade nog den klassiska 3-dagarsfebern etersom prickarna, som jag läst om, dök upp idag efter ett par dygn av över 40 grader i den lilla kroppen.
Men så tåliga de är, de små.
Milo lekte och hade sig tills han blev för varm och helt enkelt och förståeligt nog inte orkade längre, då kröp han upp i soffan, drog täcket över sig men skakade fortfarande envist till musiken där under och log med glansiga ögon åt mig som tog över danspinnen och försökte mig på några steg. Själv ligger jag i fosterställning och skakar, inte av musik eller med vilje, vid 37.5 och börjar be till högre makter när jag når 38.
Nu är vi i alla fall friska hela bunten igen och ska njuta järnet de sista två veckorna, för mycket mer är det inte kvar av våran lilla trip.
Blir lite trist att lämna det här lilla hemmet vi skapat oss men samtidigt härligt att träffa och krama katterna eller iskai som Milo säger och jag misstänker Mimmi kommer bli till sig av gåstolen som väntar därhemma-hemma.

...

Så nu sover barnen.
Fick ta en liten läggningspaus för det ska tydligen vara mamma till att göra det, framförallt ikväll när Roma spelar på TV.
Att komma hem ja. Jo det gör vi ju snart. Vi har det så bra här att det inte riktigt känns som schlager och tur är väl det. He he.
Men visst saknar jag en del, det sociala, familjen, vännerna. Är nog rätt social har jag upptäckt och då jag inte direkt har lyckats skapa mig ett nätverk av likasinnande här tjatar jag så fort jag kommer åt ihjäl kassatanter i affären eller bordgrannar som råkar vara från våra norrare breddgrader.
Idag satte sig ett finskt par från Oulu bredvid oss på restaurangen och jag tänkte först att nä, de ska få sitta där, men sen såg jag en väg in och började. Vi snackade sen på resten av middagen, de verkade inte alls missnöjda heller faktiskt och det var nästan så jag inte ville gå därifrån.
Inte så vi inte pratar, Marcus och jag, men man vill ju prata med andra också, framförallt när man är 24-7 samlade såsom vi är just nu. Och jag tror någonstans att jag fortfarande lider av sviterna från isoleringen då Milo låg i magen för efter det har jag nog inte riktigt lyckas återvända till en för mig helt tillfredställande social tillvaro och då tänker jag främst på jobbet, som ju ofta, när det är bra och som det ska, fungerar som en sådan ventil, och ja, där har jag ju inte varit mycket på sistone, av hyfsat bra anledningar och sen har det väl inte heller varit direkt... bra, av vad jag har förstått, men ändå.
Ja ja. Nog om det. Blir kul iaf att få tjöta lite med kompisar väl hemma om någon vecka.

Imorgon ska vi gå och titta på en utställning med äkta 1700-tals kläder i ett palats nära oss. Kul. Hoppas barnen gillar med -Milo. Han började ju inte direkt hjula av glädje sist vi släpade med honom på en utställning, eller jo, hade han kunnat hjula så hade han nog gjort det, men inte av den anledningen vi skulle ha önskat. Men kläder, det borde väl vara skoj... vi får se.

Kram för nu.

kvällssnack(s) på balkis

Milo älskar att sitta ute på balkongen och bara prata lite med antingen mamma eller pappa. Mimmi får inte vara med. Ute på balkis är det hans stund. 

kyla o massa gott

Det var ju sådan högsommarvärme hela förra veckan och helgen som var och sen vart det blåsigt och kallt. Ja eller 12-14 grader, som i Sverige just nu tror jag, så kallt för att vara här och Romarna drog på sig täckjackor och pälsmössor medan vi mest gick omkring och undrade var solen gått. Och någonstans mitt i det har Milo nu dragit på sig en förkylning, inte så han är snorig eller hostig men han har hög feber och är hängig stackarn.
Idag har iaf solen hittat hit igen även om Milo inte får njuta av det just idag och graderna har stigit. Jag tog en skön promenad och sen en kopp cappuccino på "vårat" torg i solen och fick klä av mig ordentligt för att inte smälta bort helt. Kaffetankad, varm och glad gick jag hem och bytte av Marcus som nu har gått iväg för att se på fotboll. Jag får lite middagssällskap av Inger som liksom jag kvällen till ära är calcioänka och på menyn står det lasagne ala Giovanni Rana, pastasnubben ni vet. Jag har fullt förtroendet för Giovanni och tror det blir mycket gott och framförallt superenkelt att tillaga, bara stoppa in i ugnen och låta vara där i 20 minuter. Perfekt. Till lasagnen ska vi äta en sallad på buffelmozzarella och körsbärstomater och några pinnar med parmaskinka.
Mozzarellan alltså.
Så färsk, så god. Nästan så man i en hägring anar några buffelspenar dansa en förförisk dans framför ögonen när man låter de mjuka, lättsaltade, olivoljetouchade bitarna smälta i munnen. Mmmmumma.
Osten köpte jag häromdagen i Vatikanen. (Bara det, ostshopping i Vatikanen.) Jag och Milo var och handlade med Lotta som jobbar där (annars kommer man inte in) och köpte förutom buffelmozarellan (och galet mycket annat, fast bara bra grejer) en annan jättegod gräddig ost som bara säljs där och som görs på mjölk från påvens egna kossor. Så häftigt, inte för att jag tror påven gör så mycket av själva mjölkningen eller det andra men ändå, kanske gullar han med dom på sin lediga tid när han gjort massa påvegöra och behöver lite time-off. Hursom, något rätt gör han för osten smakade mycket bra och då vill jag tro att kossorna också mår så. Maten är billigare innanför murarna och affären den största härikring och då jag som bekant är en supermarketjunkie var det för mig som en liten promenad i, och nu passar kanske liknelsen litegrann åtminstone -himmelriket, där mellan hyllor och diskar fulla av massa gott och strimlade komagar (bläh).
Nej nu blir det till att förbereda inför middagen och det gör jag genom att ta ut tomaterna ur kylen. Det andra nästan sköter sig ju själv :-D

Norrköping

Susanne undrar vart man ska, om man eller som hon -när man besöker Norrköping.
Trevligt litet avbrott faktiskt mitt i denna Rom-yra är att tänka på fina Peking och genast när jag skriver fina snubblar jag in på Knäppingsborg som ju faktiskt är ett fantastiskt vackert kvarter i stan så nära man kan komma jo just Rom (förlåt men jag kan inte släppa platsen jag är på helt) med sina små butiker, cafeér och restauranger.
Som ju redan Carro tipsade så är Bagarstugan där ett måste, liksom Mimmis Visthus. Den senare är en jättefavorit med sina fantastiska soppor och härliga sallader, fär att inte tala om de söta goda sakerna eller presskaffet. Garanterat delicatobollsfritt. Bagarstugan är super med och utan barnvagn kan man ju klättra högst upp på loftet och sitta och mysa där vilket jag plötsligt kom att sakna.
Fast nu gick det över.
Restaurangen Fiskmagasinet är en annan favorit, så himla gott! Lakritsbrülen är gudomlig och bland det godaste jag någonsin släppt förbi tänderna. Brölloppsklockor big time i käften medan den avnjuts. Men det är rätt så dyrt och kan kännas lite väl lyxigt om man letar efter något osnobbigt även om personalen är jätteskön och kanontrevlig. Ta en god lunch med bra salladsbuffé för 85 kr (tror jag det var) åtminstone och ifall de har öppnat uteserveringen och det är fint väder måste man ju nästan dit för att sitta på kullerstenarna och njuta en stund.
Café Broadway (på Bråddgatan, fyndigt va :-)) är ett annat fik med jättegoda mackor (dinkelbröd -jag längtar!!!) och annat smått och gott. Skön stämning men lite off Drottninggatan, fast hur stot är egentligen Norrköping? Rätt litet så gå dit.
Sen ska man ju absolut promenera i Industrilandskapet och bland museerna och också gå in i dom. Arbetetsmuseum är jättekul att titta in i och kafét har goda kakor och bra med plats. Stadsmuseét är också det intressant och restaurangen Knäppingen har fantastisk lunchsalladsbuffé och lite annat gott. Iaf sista jag var där.
För att återknyta till Rom och Italien så måste jag -inte helt otippat- tipsa om Pappa Grappa på Gamla Rådstugugatan. Restaurangen som har mycket god, fast dyr mat är i toppklass (pastan är suverän och lite billigare än det andra fast ganska dyr om man vill ha billig pasta) och lokalen är fin och mysig med valv och tegel så ta ett glas rött på kvällen åtminstone och kanske dela på en antipastitallrik som är nästan bättre än de vi har råkat på här. Deras pizzeria på samma gata och café har fantastiska vedugnbakade pizzor och gott kaffe och kladdiga goda grejer.
Så därja, lite Norrköpingsnostalgi. Finns säkert lite andra bra grejer med i stan men det där är väl det bästa. Om man nu bortser från finska korvbutiken i Eneby som verkligen ligger off Drottninggatan men är väl värt ett besök med bil, buss eller spårvagn ifall man älskar finsk korv och jaffa och salmiakki och da capochokladbitar och... I maj är jag i stan och då hoppas jag lagret är fyllt. Hör ni det makkarakauppa? Finnjonna tulee kotia :-D

Milo goes park

"Du kan inte ta mig" är en hyfsat rolig lek även för mamma och pappa i en bilfri park.

Plocka blommor.

Kpten Haddock tar en fruksallad+chokladsås-paus.



Plocka sten.




Pose in park.

 Jag ber om ursäkt att mitt bloggande är så sporadiskt emellanåt, ja eller hela tiden. Här finns såklart massor att göra och resten av tiden är det inte alltid helt lockande att koppla upp sig på uruselt nät som närsom kan försvinna och med det texten eller bilderna man håller på att skriva eller fixa med. Morr. Senaste dagarna har det varit kasta-ut-datorn-från-balkongen-illa så jag är allt annat än glad på min lilla mobila pinne. Men vi håller tummarna detta kommer fram.
Kram i så fall från Rom som idag varit soligt men lite kyligare.

appropå gott och så

Mousse al caffe. Min nyfunna kärlek här i Rom.

Idag blev det två promenader till Café Eustachio som enligt Lotta och hennes man har det bästa kaffet i stan. Och visst, vi var där i söndags och cappuchinon jag drack var suverän, men ofta är kaffet mycket gott här så jag visste inte riktigt hur höga förväntningarna skulle vara idag när jag tog Marcus dit för att prova deras grancaffe och och så moussen som jag i ögonvrån såg granntjejen dricka vid bordet bredvid i helgen.

Och.

Ja.

Hur ska man säga det?

Grancaffet, som var något av en sanslöst krämig och stor espressobomb, redan sockrad, för kaffe ska i enlighet med de som kan kaffet här omkring vara söt, var helt makalöst god! Nästan galet krämig som sagt, och stark och precis lagom syrlig och så aningen beska och så sötman. Alltså jag bara... ja kärlek helt enkelt.

Och så moussen. Min kaffemousse. Mumma, mumsfilibabbum bom!

Moussen var lite som glass, fast inte mjölkig, mer lite isig och så klibbig, seg liksom och smakade massor av sådant gott kaffe man drömmer om när man inte druckit kaffe på många timmar och precis börjar ana eller minnas den där hotande huvudvärken som om två timmar kan komma krypande och allt man tänker och drömmer om är just kaffe, gott kaffe. (Väntar man två timmar till spelar smaken på kaffet ingen roll längre.) Precis lagom söt var den och kall så som man vill ha saker man stoppar i munnen när det är 25 grader i skuggan och så det där klibbet, åh det där klibbet. Älskar iskallt klibb! Den ljuvliga smaken levde livet i min mun en bra timme efter att vi gått därifrån och fortfarande både hör och känner jag bröllopsklockor slå när moussen kommer på tal.

Vi tog en varsin goding i förmiddags och efter lunchen var vi tvugna att gå dit och ta en till. Marcus testade då grancappuchino och jag återvände trånande till min mousse. Och jag blir nästan gråtfärdig nu när jag tänker på den. Så god var den och så många timmar är det till jag nästa gång kan äta/dricka en. Halv nio öppnar de i morgon... och då ska jag nog testa en kaffe granita.

För allt i världen. Älskar ni kaffe och är här på senester -missa inte cafe Eustachio på lilla piazzan med samma namn, intill Pantheon. Allt kostar minst det dubbla om ni sitter ner så testa er fram stående, al banco, för att sedan återkomma och ta det gottaste sittande ned dagen efter.  

lite roligt, nästan

Att jag är svullen på magen ok. Inte så jag nödvändigtvis gått upp i vikt eller så och inte heller så jag bryr mig egentligen om att veta om så vore fallet, för så länge mina kläder passar så är jag nöjd.
Och ostar? Ja tack. Glass likaså. Vi går, går och går hela tiden så jag envisas med att tro att det behövs intäkter för att täcka utgifterna som naturlig blir av massa promenad.
Svullen mage kanske inte gör jättemycket om det inte gjorde så ont, men faktum är att även på semester vill jag se lite så där liksom halvfräsch ut och det gör jag bäst när magen inte bullar ut så där jättemycket som den nu gjort i några dagar. Där kommer magen och så kommer Jonna.... där.
Igårkväll på bageriet här intill fick jag frågan som de flesta ickegravida inte vill ha -Are you pregnant? undrade den snälla tjejen i kassan. Ha ha ha skrattade jag för högt och lite för länge. Noooo too much bread, ho ho ho, skrockade jag på, tackade för mig, tog brödpåsen, gick och slutade just där och då med bröd. Vitt. Gott. Och kolsyrat vatten. Den boven. Nu är det slut med puppona som Milo säger. Bubblorna. Tror de är mina värsta fiender och tydligen räckte det inte med ond mage för att jag skulle till att göra en liten första förändring, men om bagerifolket tror jag är gravid är det dags att skippa... kolsyran :-). Och det kan jag leva utan. Ost däremot, det är mycket bra för tarmarna har jag läst. He he.

ranta runt i rooma

Idag har jag kaxat runt i Rom och guidat Marcus till ställen som vi var till i helgen medan han besökte Sverige.
Det är fantastisk sommar här än och vi njuter medan vi svettas på kullerstenar som promenerats på i hundra, nej tusentals år. Det ger lite skönt perspektiv på tid och andra saker.
Överhuvudtaget blir det till att gå mycket här. Gör ju ingenting då jag nyligen lagt till ost(ar) på min lista äver hobbys jag har. Det tål att promeneras då för att överhuvudtaget ha hopp om bikinimagens återkomst i en framtid nära mig. Eller dig. Ja bara den återkommer. Eller inte. Kan faktiskt inte bry mig mindre just nu, fast klart det skulle vara trevligt för en liten uppföljare, return of... liksom och byggde man colloseum då för snart 2 000 år sedan ska väl min midja hitta hem. Men man byggde ju inte Rom på en dag, he he.

Idag var vi nästan och tittade på Caracallas termer, ruinerna av ett enormt badhus från då, men vi kom aldrig dit utan gick in i en park istället efter att ha gått i en gammal krypta som Milo tyckte oooooh om. Mycket trevligt det med.

Nu blir det Wire. Andra säsongen lovar gott än så länge.
Hep.

ett hej så här innan...

...första avsnittet i säsong 2 av Wire.
Marcus kom hem idag och förutom sig själv hade han alltså med sig tvåan (yeahey!) och välling till barna.
Det verkar fortsätta med sol här. Idag var återigen en kalasfin sommardag med över 20 grader och jag hör att våren tittar fram lite varstans nu och det gör mig glad.
Nej nu kom karln från duschen. DVD it is.
Tjohopp.

uuuuuu aj PUFF, PUFF

Så sover de små äntligen.
Mimmi somnade visserligen hyfsat tidigt, men Milo var tvungen att lägga dockorna först och eftersom Julia, till vänster, hela tiden vaknade tog det sin tid innan killen kunde gå och lägga sig.
Det är faktiskt bland det gulligaste jag någonsin sett, Milo två år lite drygt leker med dockor.
Det var inte sant vad de bajsade hela kvällen, kakka hela tiden så han var tvungen att torka med papper och sen ha salva på (Mimmi har varit risig i buken så det ha blivit mycket byta och massor salva senaste dagarna). När bajsandet väl avtog skulle han lägga dom och uuuuuuuuu aj PUFF, PUFF sjöng han och bäddade ner under handduken. Men Julia vaknade konstant. Åh nej, sa den nyblivne pappan och lyfte upp på axeln och klappade ömt på ryggen. Till sist somnade hon med och Milo klappade både på kinden och sa hejdå. Sen gick vi och lade oss och han somnade bredvid mig medan jag sjöng om trollmor och hennes ungar.
Så otroligt sött. Tror jag fick en tår i ögat när jag i smyg tittade på leken.

Nu är det kanske vampyrromantik med Eclipse som gäller för mig. Uuuuuuu aj aj ;-).
God natt.

veckans matlista

Måndag: Fuskrisotto med tonfisk och gröna oliver

Tisdag: Glad cappuchino

Onsdag: Pastagratäng med köttfärs

Torsdag: Plocktallrik och kycklingsallad

Fredag: Plocktallrik, sallad och avokado med kokt skinka

Lördag: Plocktallrik och ravioli med tomatsås

Söndag: Pizza Napolitana med sardeller

Precis ätit ricotta och spenatfyllda ravioli fifty fifty (en del med kronärtskockskräm och den andra med kryddig bolognesesås) och sitter nu och mumsar på nya pecorino-ostar jag fyndat på marknad idag. Mumsar med stora bokstäver för atan i gatan vad gott det är.
Hursom. Kom att tänka på, inte helt osökt, lite matbilder jag tagit. En vecka kan se ut så här på ett ungefär. Inte helt svårt att gissa kanske men plocktallrik är en favorit. På fredagens kan ni se den fina i italienska flaggans färger, stekta ärtor (i olivolja, vitlök, basilika), ostar och kall pasta i körsbärstomatsås. annars är fuskrisotto en enkel goding. Koka ris, blanda med tonfisk i olivolja och gröna oliver -voilá. det mesta ser lyxigt ut med balsamicoglaze som finns i affären. Gott är det med.
Ostpuss på pannan. Godare än det låter ;-)

sköna lördagen

Idag känns gårdagens massage som en skönt pulserande träningsvärk. skönt just för att det är efter massage.
Mitt besök dit kunde ha blivit rätt komiskt. När jag kom och hade blivit ledd till rummet där jag skulle få min knådning frågade den vänliga kvinnan om jag ville ha olja eller inte. Olja, sa jag och fick därefter något i en liten påse som såg ut som ett hårnät, eller en typ duschmössa i tyg. Wear this sa hon och gick ut. Jag började krångla i huvudet i den, men slutade när jag förstod att jag aldrig skulle få plats med min Vanhataloskalle i den lilla saken. Tog en närmare titt på tygbiten med gummisnören och började misstänka att kanske det inte alls var huvudet som skulle i. Gick ut och frågade lite försiktigt hur jag skulle ha den och var och fick då förklarat att det var ett par engångstrosor så inte mina egna blev kladdiga av oljan. Kunde inte låta bli att fnittra för mig själv när jag förfärat tänkte tanken ut att jag skulle ha pulat i håret i trosan och sedan liksom -Im ready. Hade ju blivit rätt roligt, för massörskan iaf.

idag är det 25 grader och fantastiskt solsken. Marcus åkte till Milano i morse för att jobba så jag och barnen har tillbringat dagen i en av stadens, en helt ny för oss, parker med Lotta och hennes fina tjejer. Det var jätteskönt. Sen skulle vi gå hem eftersom båda somande i vagnen, vi var inte jättelångt borta och jag hade karta och dessutom fått vägen förklarad för mig. Ändå gick vi vilse. Men vad gjorde det. Vilse med flit är något man ska gå här och även om det inte helt var med flit eftersom jag var så sanslöst kissnödig så råkade jag på massa fina gator och en marknad där jag shoppade ostar, kronärtskockskräm och annat gott jag bara måste ha idag :-). Och kissa fick jag göra på en bar och sen hittade vi hem.

Nu är det Upsy Daisy och gänget.

maste bara...

Var precis pa Nora Thai Massage har intill piazza Navona och fy fabian vilken fantastisk manniska jag ar nu. Ett antal centimeter langre och 100 % piggare och gladare. Var iofs ratt pigg och glad aven innan sa ni fattar laget nu. Super! En timme thaiknadning med olja a 50 euro, en dusch pa det och vips, har sitter jag pa internetstallet, vantar pa att lite grejer ska printas ut och ler med med hela kroppen. Det blir garanterat ett besok dit igen innan hemfard.
I natt sov vi forresten allihopa. Det enda som tydligen kravdes var att mamma flyttade ut till soffan. Sa i natt blir det repris och somn.

Puss fran hogsommarvarmen. Har mina sandaler idag pa mig :-)