dag sexton -jovars

Lite krisigt är det fortfarande och avundssjukan äter i mig korta stunder för att sen packa ihop och dra för ett tag. Hade ont igår och kontaktade min läkare. Tid på torsdag. Kunde inte hålla mig. Men det tar jag, känns redan lite bättre att inte behöva gå hela den här tuffa veckan utan koll.
Tack för alla era inlägg! Ni är anledningen till att jag orkar så gott jag orkar. Känns som att jag har hur mycket kompisar som helst som lyssnar när jag öser ur mig. Vilket är makalöst! Hur skulle jag... utan er!?
Sen vill jag bara säga att man måste få klaga på, oroa sig för eller prata om precis det som man själv har och upplever i sitt liv. Det finns alltid de som har det "värre". Men trots det måste jag få pusta och frusta över min brutna nagel om och när det är det som stör mig. Och precis det gjorde jag häromdagen när allt annat för ett ögonblick kändes bra. Min nagel gick av och jag grät. Kom på där nånstans att jag själv oftast har det faktiskt värre, men viftade bort det för stunden, tog fram nagelfilen och tjurade ett tag. Tills jag var färdigfilad och redo att "gå vidare". Menar bara att alla har rätt till sin oro, sina sorger, sina krämpor hur små de än kan tänkas vara i jämförelse med vissa andra värdsliga saker. Viktigast är att man inte fastnar i det. Och där kan ju en påminnelse om det värre vara på sin plats ibland. Men klart ni ska gnälla om (i brist på bättre ord) er foglossning, era kräkningar och ert nageltrång på era bloggar, hos era vänner eller där ni känner att ni får respons. Allt för att ni ska kunna andas lite lättare och kunna släppa det åtminstone för ett tag :-)