för ett litet provsvar

Jag kommer inte undan. Hur jag än försöker att inte ha med vem som helst att göra, att tydligt se till att personen jag ska träffa vet min historia och känner till min känslighet så lyckas alltid någon slinka mellan skyddsgrindarna.
Hittills denna graviditet har jag haft turen att bara möta jättebra personal på sjukhuset. Träffar ju endast min läkare (och min BM) i vanliga fall eller någon av ett par andra som alla noggrannt kan mig och vet vår situation och så står det ju med största tydlighet i mina journaler vad läget är så barnmorskor och sjuksköterskor är redo om eller när jag kommer in akut. Enda gången jag inte kan kontrollera läget är när jag ska ringa och få provsvar. Men det brukar gå snabbt och smärtfritt, vad kan gå fel liksom när ett svar ska läsas upp?

"Hej det är värsta barnmorskan på kvinnokliniken" sa hon när hon ringde upp. Lät hysteriskt roligt. Jag förstod att jag hört fel och undrade en sekund vad hon egentligen kan ha hetat innan jag vänligt fortsatte med mitt ärende.
"Hej, Jonna heter jag. Ringer för att kolla om svaret på urinodlingen har kommit. Jag lämnade ett prov till min barnmorska förra veckan"
"Sånt kan inte jag se här" blev det korta svaret.
"Nähä. Var kan du se det då?" Undrade jag.
"Ja, det vet jag inte. Det finns i en annan dator." Sa hon och blev sen tyst.
"Eeeh, ok. Jag har ringt hit förut och då har de kunnat se..." försökte jag.
"Nej. Det kan inte jag. De har bytt dator" fortsatte hon, helt ointresserad av att hjälpa mig.
"Men kan du kolla nånstans och återkomma sen kanske?"
"Jaaa, det kan jag. Kanske. Vad har du personnummer?" Hon fick det och jag undrade igen om hon skulle återkomma under dagen.
"Det vet jag inte. Kan inte svara på det. Det finns på en annan dator så..."
"Jo, men hur får jag då reda på svaret?"
"Jag har inte svaret här!" Nu börjar hon från att bara varit lite kyligt nonchalant bli märkbart irriterad på mig. Herregud, jag ringer ju på hennes telefontid och stör...
"Nä, du sa det. Ska jag ringa till bm-mottagningen och kolla där istället?" Försökte jag tålmodigt.
"Vänta" Klick.

Och jag väntade ett tag.

När hon återkom var hon om möjligt ännu surare.
"Är du gravid Jonna?" frågar hon anklagande.
"Ja" svarar jag stolt men tveksamt. när blev det ett brott?
"Men Jonna, då får du ju ta sånt här på mädravården. Inte ringa hit. Varför ringer du hit?"
"Fast jag har ju alltid ringt till KK för att få provsvaren och det har tidigare funkat bra" försvarar jag mig.
"Nu är det så Jonna att om du är gravid så ska du gå via mödravården och INTE via oss"
Här börjar jag tack och lov istället för ledsen känna ilskan koka. och varför hennes verkar göra det, har jag ingen aning om.
"Jo kanske jag skulle, men nu är det så att min läkare har sagt att jag visst ska ringa till KK om provsvar!"
"Nej Jonna. Är du gravid så tar du kontakt med din barnmorska"
"Fast jag träffar min läkare på KK oftare än barnmorskan, så därför ringer jag fortfarande hit ibland"
"Varför gör du det?"
"Vad?"
"Varför träffar du en läkare här?" frågar hon med en ytterst misstänksam ton.
"Därför"
"Jag vill veta varför, Jonna."
"Kolla i min journal, jag orkar inte gå igenom det nu" suckar jag trött och börjar bli obehagligt varm och svettig. Marcus står nu vid dörren, redo att rycka in, men jag viftar bort honom, tröttsamt nyfiken som jag är på hur samtalet ska utvecklas och förhoppningsvis snart också sluta.
"Jonna" gillar (fast egentligen inte alls) när de som för att markera vilka polare vi är säger ens förnamn upprepade gånger i en illa dold och extremt nedlåtande ton. "Jag kan inte se din journal, så du får berätta för mig."
"Spelar ingen roll. Jag vill bara ha mitt provsvar. Ska jag ringa till bm-mottagningen?"
"Det behöver du inte göra"
"Näha. Vad ska jag göra då?"
"Jag har provsvaret här Jonna"
"Kan jag få svaret. Jag vill bara ha svaret"
"Urinodlingen visade ingenting"
"Bra. Tack. Det var det enda jag ville" beredd nu att äntligen få lägga på.
"Men jag undrar fortfarande varför du ringer hit?" kör hon vidare som om hon plötsligt inte kan få nog av mig och vårat samtal.
"För provsvaret!"
"Men Jonna. Då ska du ju kontakta din barnmorska!"

Andningspaus.

"Vad hette du förresten?" frågar jag sen.
"Vad...?"
"Vad heter du?"
"Nersla"
"Ok. Jag tyckte du sa nåt annat. Hejdå." Klick.

Och Nersla (eller något åt det hållet) är alltså barnmorska på kvinnokliniken i Norrköping. Charmig typ den där...