onsdag 1 oktober 2008

för ett litet provsvar

Jag kommer inte undan. Hur jag än försöker att inte ha med vem som helst att göra, att tydligt se till att personen jag ska träffa vet min historia och känner till min känslighet så lyckas alltid någon slinka mellan skyddsgrindarna.
Hittills denna graviditet har jag haft turen att bara möta jättebra personal på sjukhuset. Träffar ju endast min läkare (och min BM) i vanliga fall eller någon av ett par andra som alla noggrannt kan mig och vet vår situation och så står det ju med största tydlighet i mina journaler vad läget är så barnmorskor och sjuksköterskor är redo om eller när jag kommer in akut. Enda gången jag inte kan kontrollera läget är när jag ska ringa och få provsvar. Men det brukar gå snabbt och smärtfritt, vad kan gå fel liksom när ett svar ska läsas upp?

"Hej det är värsta barnmorskan på kvinnokliniken" sa hon när hon ringde upp. Lät hysteriskt roligt. Jag förstod att jag hört fel och undrade en sekund vad hon egentligen kan ha hetat innan jag vänligt fortsatte med mitt ärende.
"Hej, Jonna heter jag. Ringer för att kolla om svaret på urinodlingen har kommit. Jag lämnade ett prov till min barnmorska förra veckan"
"Sånt kan inte jag se här" blev det korta svaret.
"Nähä. Var kan du se det då?" Undrade jag.
"Ja, det vet jag inte. Det finns i en annan dator." Sa hon och blev sen tyst.
"Eeeh, ok. Jag har ringt hit förut och då har de kunnat se..." försökte jag.
"Nej. Det kan inte jag. De har bytt dator" fortsatte hon, helt ointresserad av att hjälpa mig.
"Men kan du kolla nånstans och återkomma sen kanske?"
"Jaaa, det kan jag. Kanske. Vad har du personnummer?" Hon fick det och jag undrade igen om hon skulle återkomma under dagen.
"Det vet jag inte. Kan inte svara på det. Det finns på en annan dator så..."
"Jo, men hur får jag då reda på svaret?"
"Jag har inte svaret här!" Nu börjar hon från att bara varit lite kyligt nonchalant bli märkbart irriterad på mig. Herregud, jag ringer ju på hennes telefontid och stör...
"Nä, du sa det. Ska jag ringa till bm-mottagningen och kolla där istället?" Försökte jag tålmodigt.
"Vänta" Klick.

Och jag väntade ett tag.

När hon återkom var hon om möjligt ännu surare.
"Är du gravid Jonna?" frågar hon anklagande.
"Ja" svarar jag stolt men tveksamt. när blev det ett brott?
"Men Jonna, då får du ju ta sånt här på mädravården. Inte ringa hit. Varför ringer du hit?"
"Fast jag har ju alltid ringt till KK för att få provsvaren och det har tidigare funkat bra" försvarar jag mig.
"Nu är det så Jonna att om du är gravid så ska du gå via mödravården och INTE via oss"
Här börjar jag tack och lov istället för ledsen känna ilskan koka. och varför hennes verkar göra det, har jag ingen aning om.
"Jo kanske jag skulle, men nu är det så att min läkare har sagt att jag visst ska ringa till KK om provsvar!"
"Nej Jonna. Är du gravid så tar du kontakt med din barnmorska"
"Fast jag träffar min läkare på KK oftare än barnmorskan, så därför ringer jag fortfarande hit ibland"
"Varför gör du det?"
"Vad?"
"Varför träffar du en läkare här?" frågar hon med en ytterst misstänksam ton.
"Därför"
"Jag vill veta varför, Jonna."
"Kolla i min journal, jag orkar inte gå igenom det nu" suckar jag trött och börjar bli obehagligt varm och svettig. Marcus står nu vid dörren, redo att rycka in, men jag viftar bort honom, tröttsamt nyfiken som jag är på hur samtalet ska utvecklas och förhoppningsvis snart också sluta.
"Jonna" gillar (fast egentligen inte alls) när de som för att markera vilka polare vi är säger ens förnamn upprepade gånger i en illa dold och extremt nedlåtande ton. "Jag kan inte se din journal, så du får berätta för mig."
"Spelar ingen roll. Jag vill bara ha mitt provsvar. Ska jag ringa till bm-mottagningen?"
"Det behöver du inte göra"
"Näha. Vad ska jag göra då?"
"Jag har provsvaret här Jonna"
"Kan jag få svaret. Jag vill bara ha svaret"
"Urinodlingen visade ingenting"
"Bra. Tack. Det var det enda jag ville" beredd nu att äntligen få lägga på.
"Men jag undrar fortfarande varför du ringer hit?" kör hon vidare som om hon plötsligt inte kan få nog av mig och vårat samtal.
"För provsvaret!"
"Men Jonna. Då ska du ju kontakta din barnmorska!"

Andningspaus.

"Vad hette du förresten?" frågar jag sen.
"Vad...?"
"Vad heter du?"
"Nersla"
"Ok. Jag tyckte du sa nåt annat. Hejdå." Klick.

Och Nersla (eller något åt det hållet) är alltså barnmorska på kvinnokliniken i Norrköping. Charmig typ den där...

36 kommentarer:

  1. Otroligt! Var hittar vissa servicepersonerer sin charm?

    Bra att du stod på dig.

    Kramis

    SvaraRadera
  2. Fy fan rent ut sagt Jonna.
    Jag vet hur knäckande sånt kan vara. Idioter.
    Men du kämpar på så bra, du är jätteduktig och en inspiration. Heja!!!

    /Hälsningar
    En annan som inte har en "normal" graviditet (känner mig som ett ensamt ufo bland alla glada problemfria magar).

    SvaraRadera
  3. Vilken fantastisk historia! Helt klart en liten vardagsrysare av värsta sort..... Huuuuuuu. Stor kram till dig!

    SvaraRadera
  4. Ja du - det finns så många puckon i vården så det går nog inte att räkna. Man får vara glad när man hittar snälla och hjälpsamma personer.

    SvaraRadera
  5. Meh, vilken charmknutte hon var då!! En sann bitterf*tta vars agerande säger en hel del om henne. Låt oss istället sända en tanke till hennes make som måste vakna upp jämte henne och hennes sura uppsyn varje morgon ;-)
    //maria

    SvaraRadera
  6. Hej! usch har varit med om en liknande idiot på kk... när jag var gravid med min första (och därmed inte visste vart jag skulle vända mig) fick jag missfall. Gråtande ringde jag till kk för att fråga vad jag skulle göra (korkad som jag uppenbarligen var)Där blir jag bryskt avsnäst av en kärring som frågade varför jag ringde dit och - fattar du inte att du ska ringa till barnmorskemott för vi har verkligen inte tid med sånt här...*klick* Gahhh kan man få någon att må så mycket sämre i en sån utsatt situation man befinner sig i än när man håller på att blöda ut sitt barn! Det tar inte fler sekunder att vara trevlig o säga att man helt enkelt ringt fel än att vara otrevlig.

    SvaraRadera
  7. Nämen va fan?! De borde verkligen göra empatitester inom vården.

    SvaraRadera
  8. Men gud vilken bedrövlig barnmorska..får man verkligen vara på det sättet?? Jag hade blivit vansinnig..hade inte klarat det så bra som du gjorde..!! Bara för man jobbar i sjukvården är det inte säkert att man passar där..Jag tappar andan när jag hör detta...borde anmälas!!Hoppas du möter mer kompetent folk nästa gång! Kram Maggan

    SvaraRadera
  9. Elin: Barnmorska är inget serviceyrke. Men man kan ju onekligen tycka att ett empati-test vore på sin plats innan man utexamineras.

    SvaraRadera
  10. Även fast det kan kännas dumt eller dylikt att berätta namn på de som behandlar dig illa (nu vet jag inte om du känner så, men jag har fått det intrycket i tidigare inlägg) så blir jag hemskt glad. Jag är nämligen gravid och bor i Norrköping och jag är rädd att råka ut för de personer du råkat ut för...

    För det är verkligen ett spel det där. Man vet inte vem man får eller vem man kommer att ha att göra med på Kvinnokliniken och det har ju tyvärr mycket stor betydelse.

    Än så länge har det gått ganska bra för mig, kan jag tillägga. De idioter jag och min partner stött på (för självklart har vi också träffat ett par) har vi tack och lov inte behövt ha så mycket att göra med. De som haft större roller i min graviditet har varit bra.

    Dock så är man ju alltid lite rädd att stöta på sådana där rötägg, när man t.ex. åker in akut. Det skulle jag vara även utan dina skräckhistorier, för övrigt. Dina "uthängningar" hjälper dock mig en del, trots att det kan låta konstigt. För vet man vilka som är bra och vilka som är dåliga kan man ju oftast göra något åt det när man kan, istället för när det är för sent.

    Situationen gäller ju liksom inte vad som helst heller, utan det allra viktigaste i världen.

    Så, tack!

    SvaraRadera
  11. Dessa telefonskator! Tyvärr stöter man på dem lite överallt. Jag vet inte hur många gånger jag stångades med RMC's skator (i Linköping) när jag skulle få provsvar eller starta om behandling. Nedlåtande och oförstående varendag gång. Inställsamma när man kom dit. Jag vet inte hur många gånger jag grät när jag la på luren efter att ha pratat med dem. Förhoppningsvis är de utbyta vid det här laget!

    SvaraRadera
  12. Men gud vilken bitch! Och sådana ska jobba med människor?!
    Måtte du slippa henne framöver.
    Bra att du stod på dig. Jag hejar alltid på dig alla lägen.

    Kram T

    SvaraRadera
  13. Hysteriskt roligt, eller också INTE ALLS! Hur många sånna knäppa historier har man hört. Man kan ju ta de när de är från "vanlig" servicepersonal, men inom vården, kära-nånsinn!

    Skriver de igen, min pappa sa alltid att man måste vara vääääldigt frisk för att vara sjuk, av just denna och liknande anledningar.

    Förövrigt gillar jag inte alls de där med namnupprepningen. Jag tycker det sättet att prata andas någonslags härskarteknik, "nu ska jag tala om för dig My"

    Vad göra?
    - börja storgråta i luren (kankse vederbörande skäms, men antagligen jobbigast för dig)

    - vara lika bitchig tillbaka (resulterar i bråk o en konstig oro om att nu kommer jag inte få lika bra vård)

    - försöka behålla lugnet och berätta för alla hur knäppt det är! (vad du gjorde, fick dina svar o jag kan bara beundra dig)

    Kram!
    /My

    SvaraRadera
  14. Gud vilken kärring. Stå på dig Jonna!

    SvaraRadera
  15. Jag arbetar med IT i privat sektor och hade jag bemött en kund på motsvarande sätt hade jag nog fått nöjet att samtala med min chef i enrum ganska snart. I mitt fall handlar det ändå bara om ettor och nollor. Hoppas du känner i varje cell av din kropp att hon hade FEL och du hade RÄTT. Heja dig!

    SvaraRadera
  16. *suck* saknar ord... Varför bli man inte förvånad!?
    Bra att du stod på dig!
    Kram

    PS jag tycker att BM är ett serviceyrke i allra högsta grad!!!

    SvaraRadera
  17. Heja!!Heja!! Håller alla fingrar och tår för er. ilken underbar och stark människa du är..

    SvaraRadera
  18. Ett ord:
    sjuksköterskor...
    (ett eget släkte - hoppsan där kom det visst ett par ord till)

    SvaraRadera
  19. men huuu.. vilken ryslig tant.. jag förstår nog inte riktigt var alla toktanter kommer ifrån.. å varför vi vanliga männskor måste utsättas för dom *rys*

    SvaraRadera
  20. Seriöst! Vilken BM!
    Om det inte vore för att sånna BM inte ska få finnas så var det nästan komiskt!
    Hoppas du kan undvika "värsta" i fortsättningen och klart du ska ringa KK om din läkare sagt så!
    Kram!
    trasselElin

    SvaraRadera
  21. Vidrigt! Hemskt! Ah, vad arg jag blir! Och så bra du skrev hela konversationen! Du är inte ensam dock, ska du veta...

    Men stark tycker jag!!! :-) Borde bloggas mer om dessa otrevliga, obehagliga idioter vi tvingas möta...

    Heja dej! Kram från SPANKK

    SvaraRadera
  22. Man vet inte om man ska skratta eller gråta över att det finns folk som uppför sig sådär. Men nu vet du iaf att om du får en bm som heter "Nersla" eller nåt liknanade när det väl är dags, då säger du bara ifrån att du vill ha nån annan, för det är din förbaskade rätt!
    Krampåer!

    SvaraRadera
  23. Alltså, vilka puckon det finns inom sjukvården. Varför har de valt ett vårdande yrke om de inte vill vårda människor? Ju fler historier likt dina man hör blir man mörkrädd.

    SvaraRadera
  24. Vilket j*a pucko, tänk att man kan bete sig så när man inte har kunder o ett vinstintresse...
    Hade jag låtit så i tlf på jobbet hade jag inte haft långt till dörren för sista gången...

    Tur att du har ett namn på kärringen ifall du skulle få samma en gång till för då kanske det är läge att nämna för dr vilken trevlig kollega han/hon har.

    Bra att du stod på dig, det var starkt gjort i din situation!

    Kramar i mängder från Anna

    SvaraRadera
  25. Fy faan.

    Name and shame, helt rätt.

    Kramar,
    Amanda

    SvaraRadera
  26. Jag förlorade min en vecka gamla dotter i en svår genetisk sjukdom 1995. Vår läkare lovade då att allt skulle dokumenteras, så att jag skulle slippa ringa på flera ställen för att beställa moderkaksprov om jag blev gravid igen (vilket skulle vara nödvändigt för att fastställa om även kommande barn bar på samma sjukdom). När jag så blev gravid igen, extremt skör som nog alla förstår, så HITTADE naturligtvis ingen journalanteckninarna!!!!

    Specmödra hänvisade till barnkliniken som som hänvisade till någon annan avdelning som hänvisade vidare, och läkaren som lovat alltihop gick inte att få tag på.

    Den graviditeten slutade i missfall, som jag upplystes om med orden "det har vissnat, sånt händer ibland". Fick ingen tid för efterkontroll, vilket gjorde att det inte upptäcktes förrän efter en månad att fostret inte stötts ut. Då hade jag åkt in akut för att jag höll på att förblöda i duschen.

    Jag har fullständigt noll förtroende för specmödra på mitt sjukhus!!!!!!

    Nästa gång gick det bra, nu har vi fått vår efterlängtade dotter. Personalen på "vanliga" förlossningsavd bemötte mig jättebra trots att jag kom in flera gånger under denna sista graviditet helt hysterisk och trodde att barnet dött i magen.

    SvaraRadera
  27. Ja du... Vad säger man? Tyvärr vimmlar det av puckon som hon.

    När jag väntade Hilding så hade jag tydligt i både tal och i min journal gjort klart för alla att jag vägrade träffa läkarna som blivit fällda som ansvariga för Hjalmars död. Men VARJE gång jag besökte BB skulle dom tränga sig in för att förklara varför dom gjort som dom gjorde. En gång gick det så långt att min man stod och höll emot dörren medan läkaren Halimi försökte tränga sig (bokstavligen) in!

    En lite parantes var det, ville mest bara uppmärsamma att det tydligen kryllar av idioter på KK.

    kram

    SvaraRadera
  28. Begriper mig inte på folk. Kostar ju mer i energi att var otrevlig och osmidig. Varför ska det var så svårt för många att bara visa vanlig normal vänlighet?

    Dålig karma där.

    SvaraRadera
  29. Ska man skratta eller gråta, eller gå dit med en brödkavel?! Jag röstar på brödkaveln rakt i huvudet!! Blir matt, vilken jäkla kärring. Berätta för din läkare och fråga varför de har anställt en Gestapo-tant till att svara i telefon?

    Kramar!

    bra att du blev arg istället!

    SvaraRadera
  30. det är inte klokt, DET ÄR INTE KLOKT att det får vara såhär.. vad är det för människor som får jobba där egentligen? och varför i hela fridens namn ska du ha oturen att få prata med en sån.....

    Följer dig och bloggen ständigt!
    Kram E

    SvaraRadera
  31. Du.. henne har jag oxå råkat ut för strax efter vår Elsa kom till oss... fy fan säger jag bara... Hon försökte gång på gång få mig ringa till MVC istälelt för till KK, jag hade fått VÄRSTA infektionen i livmodern efter vi förlorade Elsa o ringde till KK, o hon ifråga satte ju då varför jag ringde de, o jag sa det att jag precis fött barn o att jag hade JÄTTE ont där nere... men du ska rinag BB då påstår hon.. eh.. varför fråga jag då.. jo för du har precis fått barn... eh, jag brjar gråta vid det laget o säger att "ja men mitt barn är ju inte levande" o herregud.. har lust att strypa nån.. kan de inte skaffa bätter personal där uppe!!! kram på dig....

    SvaraRadera
  32. Herregud hur hjärndöd är jag... Skrev i rena upprördheten i min kommentar att vår dotter föddes 1995. Hon föddes och dog 2005.

    Journalsekretessen på "mitt" sjukhus är uppenbarligen god. Men tyvärr så god att INGEN får tag på vad som står i journalen, ens när det är relevant för nästa gravidiet.

    SvaraRadera
  33. Jag vet att man bara orkar så mycket men jag skulle, trots sjukdom, bli så jävla förbannad efteråt att jag skulle klaga till klinikchefen. Det kan för fan (förlåt men JAG blir upprörd bara över att läsa) att man ska förklara att jo jag är högriskpatient och jag har förlorat flera barn i ett mycket sent skede. Man är alltid i underläge som patient och det borde de veta bättre än att utnyttja även om jag har stött på det alldeles för regelbundet också.
    Nu måste jag gå och lugna ner mig lite ;). Ta hand om er själva!!!

    SvaraRadera
  34. "Jag vill veta" Vad har hon med det att göra? Speciellt efter att ha varit så otrevlig och oprofessionell mot dig.

    Say it with me.

    Dumme dumme.

    SvaraRadera
  35. Nu var det länge sedan du skrev det här inlägget, men jag håller på att läsa ikapp mig på bloggen ;-) Och jag känner bara att jag också blir irriterad bara av att läsa om er konversation! Känner igen mig så väl i vilket oerhört dåligt bemötande man kan få i situationer där man redan är utsatt och i underläge. Kramar!

    SvaraRadera