solbränd och fortsatt glad

Vet inte om jag sög i mig för höga doser av bilarnas avgaser under min promenad vid fönstret, eller om jag fått i mig nåt annat olämpligt under dagen, kanske en överdos rosdoft av ljusen för jag känner mig faktiskt fortsatt helt otroligt lycklig. Ja, vad det än är så får det vara, för det känns himla bra!
Vi är fortfarande långt ifrån på det torra, jag och Mini, och den här 24:e veckan vill jag ska gå förbi fortfort eller ännu snabbare, eftersom den alltjämt är min Dantes vecka. Fast samtidigt... jag mår väldigt bra i just detta nu. Tror den mer eller mindre omedvetna skräcken att aldrig komma till den här dagen varit så stark att när jag nu äntligen är här, berusar känslan av semiseger mig så att jag skulle dansa barfota i parken om jag fick. Istället viftar jag rytmiskt på tårna till tonerna av ballongdansen som av någon okänd anledning inte vill lämna mitt huvud.

Appropå solbränd.
Jag har duttat BUS i ansiktet under dagarna två i ett försök att också se lite fräschare ut och jag tror det funkar! Orkar inte uppiggningsproceduren med maskara på och av så nu har jag istället ändrat färg från gråblek till lite lätt vårbrun och till och med med mina tvådagar gamla och lika länge otvättade flätor gillar jag (lite mer) det som glor tillbaka i spegeln.
Hoppas ändå Marcus kommer snart (SJ försenat igen!) så han hinner handla duschpall åt mig idag, för imorgon är det läkarbesök och då vill man vara någorlunda nyduschad. Och utan pall, ingen dusch.
Vet ni förresten var i stan man kan hitta små, billiga pallar av plast? Min formally known as... pall, var i trä och nära nog kunde ha dödat någon häromdagen när den gick tvärt itu precis när gravidkolossen moí gjorde sig redo att sätta sig på den. Som tur var med handen före. Så det blev en skärrad stådusch vilket inte var en hit.

Ha en fin måndagkväll nu. Det ska jag ha.