Idag har lilla killens navelstump ramlat bort! Det sista som fanns kvar av förbindelsen mamma-barn-i-magen är historia. Väck. Nu återstår "bara" en liten minimänniska i sig som inte alls är bara utan så mycket mer. Mest! Min son Milo Santino.
Med posten kom lappar från skatteverket, vår älskling har fått ett personummer. Ett helt eget. Navelstump mot ett personnummer.
Tiden fortsätter att gå. Fort fort.
Han sover nu. En liten stund i taget. Sen är det blöjbyte, mat och blöjbyte, lite ögonkontakt och så åter sömn. Hoppas vi. Han växer när han sover och även om det är mys värre med liten krabat så ska han ju växa. I eftermiddag får vi veta vad som hänt sen sist. Hoppas på många gram plus.
Lilla killen.
Ska bli stor.
Ni har väl skaffat en sån där underbar liten bok där ni kan dokumentera ALLT viktigt. Kan var kul att kika i om en sådär 20 år :)
SvaraRadera...och kvar blir "livets knapp"!! En liten fin navel som påminner oss om en annan tid!! Linda
SvaraRaderaVad häftigt! Och mysigt!
SvaraRaderaÄr grymt avundsjuk....vi förlorade vår lille i magen i v 18 alldeles nyss så alla bebisar är förbjudet område just nu känns det som!
Men det blir förhoppningsvis bättre
Kramar mitt i allt bebismys
Jag är så FRUKTANSVÄRT GLAD åt er lycka :)!!
SvaraRaderaBarn, särskilt bebisar, växer så det knakar. Man tittar bort och så vips, där hände nåt.
Jag var naiv nog att tro att bebisar, nyfödda är "ingenting" från början. Att de inte har sina egna personligheter från början utan att de mest bara är det första året eller så. Tji fick jag när syskonbarn föddes och var tydliga individer från början. Det var mäktigt att se. Och hjärtat drogs ihop av en kärlek som är så speciell att den svårligen låter sig beskrivas. Jag njuter åt att ni njuter!
Vad jag tycker om att få läsa om era upplevelser. på torsdag ska jag få träffa min systerdotter, 8 veckor på söndag. Så underbart roligt. Jag berättade om ditt "TV-tittande" för syrran och hon sa att det var så. Kan titta på bebisen hela tiden. Du och Marcus är så fina. Och Milo Santino så klart!
SvaraRaderaSå härligt att höra dej berätta!!! Jag tycker att två veckor är en lite magisk gräns när bebisen liksom vaknar till och upptäcker att han har kommit hem!!!
SvaraRaderaGillar dina tack som kommer ibland...bra att avsluta dagen med!!!=)
Vilken dag!
SvaraRaderaDet ska bli spännande att höra hur mycket han väger.
Ditte
Hej,vad underbart det låter med lilla killen. Önskar er allt gott.
SvaraRaderaKram.
det är så härligt att höra dig berätta om Mini. =) blir så glad och varm inombords!
SvaraRaderaSatt och tänkte på namnet på er son. Kan han inte ha dubbelnamn. De passar så bra ihop tycker jag =)
/Malin
Njut (o det vet jag att ni gör) Rätt vad det är så är han vuxen. Min store som föddes "igår" fyllde 21 nu o är 1,92 lång =)
SvaraRaderai neeeeeed you!! hur har du ställt in för att få rubriker på din sida jag försöker men får inte ihop det- Snäll.sötsa, äslakade du, hjälp minså fort du kan kram
SvaraRaderaalltså för att förtydliga det som jag skrev färut på sidan har du rubriker tyu IVF, barn, och varenda gång när du skrivit nått nytt kan du peta i den gällande rubriken, så mna kunde gå in och läsa det man vii,det stog ocå antalet inlägg som var inläggda under den rubriken,,kan du vara snäll och brätta hur du gör?? Pliiiisss
SvaraRaderatycker det e intressant att Marcus mest av allt skriver att han heter Santina - han verkar ha bestämt sig i alla fall! ;)
SvaraRaderaÅh, vad roligt!
SvaraRaderaVäntar spänt på en bild på lilla underverket :)
Tittar in både här och på Marcus blogg flera gånger om dagen. Varje gång är det nära att en tår trillar över kanten på mitt öga. Oftast hinner den trilla oxå och den bildar en liten strimma för flera att följa efter.
SvaraRaderaEra bloggar rymmer så mycket kärlek, har sällan skådat ett språk som verkligen tar en med i känslan. Eftersom jag själv inte har barn så kan jag inte fullt förstå hur stort det är, men era ord letar sej in och fyller varje vrå av mej.
Jag är glad över gåvan ni ÄNTLIGEN fått, över att ni äntligen är hemma!
Varma tankar till er alla tre!
Det är så mysigt att läsa om Milo Santino,spännande att se vad han väger.
SvaraRaderaKram Eva
Jag tänkte på att Marcus skriver "Santino" i sin blogg, medan du först skrev Milo och sen Milo Santino. Om det är så att ni inte är överens är det ju faktiskt bäst att ta ett tredje namn, som ni båda kommer överens om. Min mamma grämer sig fortfarande över att hon lät sig övertalas när min syster fick sitt namn.
SvaraRaderaJag satt bara och grät lyckotårar när vi fick vår sons personnummer. Då blev det så verkligt att det fanns en ny människa som ska vara hos oss hela livet.
SvaraRaderaJag är så himla jätteglad för er skull. Har bara följt din blogg i ett tre-fyra månader men er resa har rört mig. Lycka till och kramar till hela familjen!
Vad spännande det blir att höra hur mkt han väger nu!!
SvaraRaderaSkönt att allt fortsätter att gå bra för er alla. Har ni bestämt tilltalsnamn??
Kram Kicki från Norrköping
Kan du inte lägga upp lite bilder snart så man får se lille Santi (eller Tino eller vad smeknamnet nu blir)?
SvaraRaderaHej Jonna
SvaraRaderaGrattis till ert mirakel! Ska bli spännande att se vilket namn ni väljer, själv röstar jag på Santino, förknippar Milo med en regim tyvärr. Men annars som många sagt, Milo-Santino, som dubbelnamn! Jättefint.
Ska han inte få heta något "svenskt/finskt" namn alls:)?
Kram
Du frågade häromdagen vilket namn ni skulle välja. Marcus verkar ha valt Santino att döma av hans blogg. Vilken poesi han skriver förresten om er son på sin blogg, underbar läsning! Har aldrig läst hans andra verk, men blir nu sugen!
SvaraRaderaTips mot onda bröstvårtor.
SvaraRaderaJag köpte PURELAN på babyproffsen, och det var salvan jag inte kunde vara utan resten av min amning av vår lilla segrare! =)
Läsvärd blogg du har med bra tips! Ska själv bli pappa 1:a juli
SvaraRaderaHEj Jonna! hur kommer det sig att ni inte visar någon bild på sötnosen? Alla inkl. jag spricker snart av nyfikenhet!
SvaraRaderaKram Madde