71 cm var han idag vår älskling och vägde 9 450 gram. En stor liten en. Fast inte jättestor. Precis perfekt bara! Jag hade ju iofs trott på 10 kg + men han låg så fint på sin kurva och det räcker så bra så med dessa nästan nio och en halv. 10 kilosgränsen får vi kanske spräcka nästa gång.
Han visade glatt upp sig för BVC-sköterskan och stod utan stöd och svajade ett tag och hon klappade uppmuntrande.
Sedan var vi till öppna förskolan och som det lektes där. Helt galet kul verkade de små ha. Härligt för oss stora med att kunna luta oss mot väggen, snacka och ta det lugnt utan att hela tiden rusa efter för att skydda från potentiell livsfara så som det känns att man gör hemma.
Milo verkligen älskar att leka med andra. Eller leka vid andra. Han är så nöjd och tillfreds när vi är på öf eller hos A-K och Signe. Lika roligt är det inte hemma med bara mamma hur jag än håller på. Då ska han mest bara bli buren, vilket han inte längre blir. Bära är no-no för mig.
Var förresten på ryggröntgen för någon vecka sen och svaret därifrån hade kommit sist jag var hos sjukgymnasten.
Tydligen har jag en 22-årings kotor, diskar och det däremellan! Toppen. Mitt problem är muskulärt. Bra va?! Och muskulärt blir bra. Med tiden. Och under den tiden ska jag inte bära (för mycket).
Detta förstår såklart inte liten Miloboy och tycker fortfarande att det bästa som finns vid sidan av lek med kompisar är att bli buren av mamma (eller pappa). Tough shit liksom.
Ikväll kom sen Jess och Vicky hit på glöggkalas och det var roligt det med. Vi öppnade paket och åt peppisar vilket var mycket gott och trevligt.
Imorgon ska vi åka tåg till Gävle. Blir så skönt att få basta bort lite av kylan som flyttat in i märgen.
Nu ska jag dricka te och slappa en stund i soffan och hoppas att Milo inte vaknar direkt. Kanske är ikväll den kvällen?
2 kommentarer:
Er älskling är lagom stor! Vår son vägde på tok för mycket, såg ut som en boll och vad skäll vi fick på BVC för det! Sen blev han lång och smal som ett snöre i tiotalet år, nu är han lagom lång och ”bred”! Så det skället var helt i onödan.
Står utan stöd och svajar – ger en härlig bild för mitt inre öga! Underbart när dom är i den åldern.
ÖF har jag förstått att han och du gillar precis som dom du umgås med , A-K och Signe. ÖF fanns inte när mina var små och det var jättesynd.
Bra att du lär honom att han inte ska bäras (åtminstone inte för mycket). Blev så glad när jag läste om ditt röntgensvar. Undrade för några dagar sedan hur det var. Tack för att du berättade. Himla tur att det ”bara” är musklerna, dom blir ju bra. Jag kämpar med mina muskler, ibland blir jag trött på kämpandet, men måste fortsätta.
Du får ha Marcus att bära när han är hemma, när han är borta får Milo lära sig att bli upplyft till soffa, stol eller så, men inte kringburen. Det funkar, även om han blir sur i början.
Hoppas nu ni alla tre får en riktigt skön jul i Gävle och får möjlighet att riktigt umgås i Milos första jul tillsammans med dina föräldrar och kopplar av och njuter av din mammas goda mat.
Vill redan nu passa på att önska en riktigt GOD JUL till dig, Marcus och Milo om vi inte hörs/läses innan dess. Många varma julkramar till Er från Maggan1.
men vaddå e ÖF öppen de hade väl sista dan i torsdag nu är det väl julstäng lr va ni på nån annan än hemgården???
Skicka en kommentar