på väg mot koll

Urinprov nedpackat.
Milo klädd och jag med. Snart. Tar emot att dra på mig jeansen. Pyjamasbrallor är så mycket skönare men passar inte riktigt att lunka omkring i överallt.
Eller?
Nu ska jag bara passa tiden så jag inte missar bussen till sjukan där tappen ska mätas om en timme.
Håll gärna en ledig tumme så att inget är förändrat och att inga fler restriktioner blir verklighet. Jag är glad över att få gå runt och leva upprätt och fortsätter gärna med det ett tag till. Viktigaste såklart just nu är att lilleplutt mår bra och att vatten finns därinne för henom att plaska i.
Det var den här dagen då med Dante som det gick mitt i morsdagsfikat hos mormor. Vill inte tänka på det, men det är det enda jag tänker på.
Nu ska jag ta tag i janseländet.

Hörs ikväll förhoppningsvis.
Hep.