söndag 10 oktober 2010

två månader sen



Som en krigare på väg att vinna ett krig kände jag mig i hissen på väg upp.
 



Inte längre så kaxig, men redo.
 

 

Första underbara mötet med vackraste dottern.

Två månader blev hon alltså idag, min käraste Plutt. Mamma älskar dig!

9 kommentarer:

  1. Jag kommer nog aldrig att helt och fullt kunna förstå hur det där går till. Att en liten människa ligger därinne i magen och nästa minut är hon ute och ska andas samma luft som vi andra och bli någon med ett namn, en historia och en framtid.

    Det är sci fi som överträffar allt någon författare någonsin skulle kunna komma på. (Och det känns som om jag redan skrivit något liknande här i kommentarfältet i din blogg, men det får gå. Det är lika otroligt nu som då.)

    Jag är glad för er skull.

    /Mia

    SvaraRadera
  2. Oi että kun ihanat kuvat!! Grattis till plutten! <3

    SvaraRadera
  3. Tre fina bilder som på ett fint sätt beskriver Mimmis födelse!
    Grattis till hennes 2 månadersdag och kram till er alla från Maggan1.

    SvaraRadera
  4. Fina bilder och fulla av humor som vanligt! :-)

    SvaraRadera
  5. Åh, vilka häftiga bilder! Grattis till din fina Mimmis tvåmånadersdag! (Om bara några veckor är det min tur att gå igenom samma sak som du på bilderna!!!)

    SvaraRadera
  6. Fina bilder O GRATTIS Mimmi.
    Milo-go kram förstås.
    Säg till Marcus igen att blogga vad är det med "gubben"? Que...

    SvaraRadera
  7. Vilka härliga bilder! Du är en krigare Jonna, en riktig fighter;)
    Jag beundrar din positiva inställning, och undrar var du får din energi ifrån. Själv befinner jag mig i depressionens mörker, men din underhållande blog lyser upp min tillvaro lite grann, vad du än skriver om.
    Kram Louise

    SvaraRadera
  8. Ja, där var man i samma sits i onsdags. Vi kom till sjukhuset 9, men snittades kl. 16. Lååång väntan, nervöst och en gång sa jag till maken, nej nu skiter jag i detta, nu åker jag hem. Men till slut var det vår tur. Lillebror kom på 5 minuter. Jag var rädd och det var otäckt, men gud vilken känsla när han var ute. Jag glömde bort alla nålar, blodtrycksmanchett och kateter. Lugnt och skönt och jag var riktigt lullig av ryggbedövningen. Cooolt!! ;)
    Skulle kunna göra det igen - lätt!
    Kram Carina

    SvaraRadera
  9. HEJSAN JONNA !!!!!!!!
    Hoppas allt är bra med dig o familjen, måste bara fråga om allt är bra med Marcus??? längesen han uppdaterade sin blogg så man börjar ju undra, ta hand om er
    KRAM JJ

    SvaraRadera