julafton 2010

Vilken härlig afton vi hade igår. Massa god mat (om jag får säga det själv), trevligt sällskap och glada barn. Och så en himla mängd klappar såklart. Det var så härligt att se Milo välkomna tomtan, som ju var helt lysande (tack Jess för en mycket väl utförd rolltolkning) och förvånat ta emot paket efter paket. Han är ju för liten för att förstå vad som komma skulle, så att en skäggig typ plötsligt ringde på och började dela ut färggranna klappar var en fantastisk överraskning för våran snart tvååring.
Själv fick jag ju med en hel drös. Måste ha varit mycket snäll. Igen. Fast det bästa kom sist. Marcus hade glömt en sak och stack iväg och kom tillbaka med en frusen, men vacker ros som han räckte fram medan han föll ner på knä.
Och ja.
Jaaa.
Det var mycket fint och rörande. Blev helt paff och enligt vittnen skrek jag en hel del, minns inte så väl men glad blev jag.

Nu ska vi plocka fram lite gammal skåpmat och äta.

God fortsättning! Det ska vi ha.