Brown eyed girl, det är jag det :-)
Det blev lite roligt på slutet, eftersom prästen och killen som skötte cd:n hade en överenskommelse om när slutmusiken skulle på, och killen körde igång den när prästen räckte upp handen för sista välsignelsen. Det var inte helt rätt, men väldigt rätt ändå. Skoj blev det och vi fick skrattande masrchera ut till gästernas applåder och Van Morrisons stämma.
2 kommentarer:
Sagolikt vackert ... jag "säjer" det igen ...... underbart. Ibland kan det vara positivt med lite fel, man blir glad av musik, även om det blev lite galet.
Ja, men tänk vad ett litet missförstånd mellan präst och han med cd-spelaren kan göra! Förstår att det blev skojigt, med en välsignelse till musik av Van Morrison ;-))
Och så är ni så vackra!
//Maggan1
Skicka en kommentar