Jomen visst går det framåt.Jag går utan kryckor numer. Har ont mest hela tiden, främst där i rumphalvan som varit mitt problemområde länge nu, men, och det är ett stort glatt MEN -det bli inte värre! Jag går som sagt utan kryckor och det blir inte värre! Fantastiskt. Kan sätta mig och resa mig upp med bebis i famnen, visserligen med viss möda, fast det går ju. Såret läker och nu gör det nästan bara ont när jag nyser, hostar eller försöker få ut den förbaskade gasansamlingen ur tarmfanskapen. Framsteg som sagt. Jag märker att min kropp trots sista tidens påfrestningar är i mycket bättre form än efter Milo i magen och det tack vare det långsamma men ändå kontinuerliga lunkandet denna graviditet. Snart ska jag kontakta sjukgymnasten och börja den riktiga återhämtningen mot en helt värkfri "gammal" kropp. Ser mycket fram emot!
Bilden ovan.
Ja, mer smickrande finns väl, men den är lite rolig. Bror A fotade när jag var på väg upp ur ett hukläge (tar ju lite tid så någon konst är det väl inte direkt att lyckas fånga mig på bild sådär) och det är väl bara att kapitulera -sådär ser jag ut när jag utför ansträngande lägesändringar. He he.
12 kommentarer:
Skönt att du är på benen, även om du har ont i din kropp.Både du o kroppen har fått utstå mycket de senaste åren.
Sakta men säkert återhämtar du dej - med ett glatt humör kommer man långt.Du är en fantastisk tjej!
vilket ljuvligt namn...severina
fastnade för det direkt när någon läst att ni hade det som förslag
mjukt o fint så ha med det någonstans
och ni är offentliga för pressen så tyvärr är det så att man sipprar ut ett o annat som är personligt och vips skriver de om det
lilla bebis var en kopia av dig
haha va gullig du är!
Jonna, så himla skönt att höra att du blir bättre! Åh, vilken härlig humor dessutom! Gillar!
Kramar!
WOW, du går uatn kryckor! Fantastiskt, även om det gör lite ont! Men ont ska med ont fördrivas sa min gamla mormor, så det är bara att knata på och låta det göra lite ont, så släpper det fortare ;-) (förhoppningsvis).
Skönt att såret läker bra, sen är det bara resten med hosta, nysning och tarmgaserna, men det löser sig också. Jag tycker du är fantastisk som klarar dig så här bra så snart efter snittet! Men du är ju en fantastisk kvinna, det har jag sagt mer än en gång förut! Men ta det inte för häftigt, det här med träning och sjukgymnastik menar jag, låt kroppen få hämta sig själv lite först, sedan kan du försiktigt ge dig på lite träning. Att bara vara ute och gå på tivoli och åka karusell en vecka efter snitt är ju en stor bedrift!
Bilden som din brorsa tagit är kul, verkligen fångad i sitt sammanhang!
Ha en trevlig kväll och helg nu med barnen, Marcus och ev fler tillströmmande familjemedlemmar!
Kram från Maggan1
Namn - jag tänkte: Marcus och Milo, Jonna och Jennika...det rimmar så fint i killarnas och tjejernas namn då. Fin rytm i fina namnen. Vore så roligt om du kommenterade mitt påhitt, ja OM du vill förståss.
Jonna du är en fighter! Årets Norrköpingsblogg... nu fattas bara Årets Mama (tror jag det heter). Kramar i massor till er alla fyra
Hej och grattis till den lilla dottern. Jag har valt korta namn till mina barn som inte gärna kan ändras till smeknamn då jag själv heter Margareta men alltid kallats Maggan och det blir knepigt när jag i "vuxna" situationer ska presentera mig för jag ÄR ingen Margareta men Maggan låter så slarvigt. Tänker på att Milo är ett kort namn och om hon får heta Severina kan det lätt bli Ina. Det är nog bra att ni bestämmer innan om det är Ok med smeknamn (förkortning) eller inte innan ni gör valet.
Några favoritnamn som jag har är Elsa, Vera och Siri.
GRATTIS på namnsdagen, Jonna! :)
Kram Carina
Har läst din blogg sedan strax innan ni fick Milo. Blev fascinerad och glad över hur öppna du och Marcus var över er kamp efter att ha förlorat barn och hur öppet ärliga ni var ang. er ivf-behandling.
Ni inspirerade mig vill jag bara säga. Skönt med personer som öppet pratar om svårigheterna och sorgen som kan uppstå när man vill ha barn. Man känner sig mindre ensam. (Förstår också så klart de som vill hålla det privat, jag hade själv svårt att prata om mina svårigheter innan mitt första barn kom.)
Fick min son strax innan er Milo kom. Fick behandling då för att bli gravid. Fick en dotter nu i april så det skiljer 1,5 år mellan mina barn också. Dottern kom till "naturligt", precis som för er. Det är lite kul tycker jag.
Gläds med er och önskar er allt gott. Tack för en härlig blogg. Era barn är så jättefina.
Gratulerar med den lilla underbara dottern.Era barn är såååå söööta.
Tyvärr har jag läst kommentarer från onda människor på Marcus blogg.Jag har så svårt att förstå varför människor är onda och avundsjuka.JAG och många andra GLÄDJS med er.Lycka till,Ni är VÄL värda er lycka efter alla olycka ni haft.Världen behöver mer GOA MÄNNISKOR.
STORT GRATTIS!
Kram från Mette
Jag har sagt det förut och jag säger det igen: du är en fantastisk och otroligt stark person. Stor kram!
Skicka en kommentar