konsums bedrägeri

Kommer till det. Först måste jag bara få ge mig själv en eloge för att jag slitit som ett litet djur idag trots feber och sjukdom, för nej, ingen annan tackar mig.

Konsum då. Så här är det. Jag är en latmask. En gnällig latmask. Gnällig med rätta, latmask för att jag inte orkar annat. Dyrt och dåligt var ett omdöme jag tidigt gav affären mitt emot när jag började anse mig som tvingad (lat) att med motsträviga fötter släpa runt på deras blöta golv sedan vi flyttat hit. Det var ju så nära och personalen verkade trevlig. Men. Och ett stort sådant. De luras! Medvetet lurar de mig varje dag. Och det handlar inte om några finska korvar nu utan om misstänkt bedrägeri på låg nivå.
Överallt i affären hänger skyltar om veckans medlemsvaror och veckans det ena och det andra. Såklart plockar jag som medveten och ekonomiskt begränsad kund ner just dessa varor i min korg så fort jag kommer åt och tror varje gång att nu har jag gjort ett kap minsann. När det sedan blir dags att betala har jag alltid räknat fel. Det stämmer ju inte. Men jag vill inte börja tjafsa, många stampar bakom i kön och har bråttom hem till sitt. Så jag biter mig i tungan och och går hem med kassen full av förra veckans varor.

För en dryg vecka sen var det nära att jag gick på bluffen igen. Kalles randiga för 19:90 kr! Det var ju rätt nyligen jag plockade på mig en tub och märkte till min besvikelse hemma att den inte alls kostat 19:90. Jag måste ha sett fel. Men nu, med stora röda rabattsiffror nitton och nittio! Heja mig! Ett fynd och jag sparar fyra kronor. Fast sen börjar jag titta nogrannare. Vänder mig i princip upp och ner för att se det finstilta längst ut i hörnet och där, med liten vertikal text ser jag gäller v.3 till den 21/1-08. Vad? Nu är ju februari. Jag blir arg och inser att skyltet hängt där hur länge som helst och lurat oss. Sliter ilsket sönder skyltfanskapet (är lite labil) och slänger in det längst bak i hyllan. Inget mer båg! Känner mig nöjd. Går hem och tilkännager där stolt mitt tilltag. Inga mer felpriser.

Så var jag tillbaka från Rom igår, gick in på konsum med korgen och såg skylten igen. Samma skylt! Gäller v 3! Den stod lutad mot hyllan och log falskt mot mig. Voi vittu, tänkte jag, tog tuben och slängde ner den i ren protest. I kassan ville hon som väntat ha 24 kronor för den. Så fan heller.
"19:90 stod det på skylten", säger jag.
"Nää.." säger hon.
"Joo..." säger jag.
"Anna. 19:90?" frågar hon kollegan i andra kassan.
"Nä jag vet inte" säger Anna. "Men ta det"
"Ok. Vi säger 19:90" går hon sedan med på och jag betalar.
"Jo, för det stod så" avslutar jag.
Mer orkade jag inte igår. Gick hem, muttrade om exil och att sätta eld på hela skiten till saluhall (är lite labil) för att sedan nästan glömma bort det igen. Kan ju inte gå och bli rättshaverist över Kalles randiga tänkte jag. Tills idag.
Jag var tvungen (lat) att gå och köpa det lilla sista, kattmat och toapapper innan skiten stängde och vad är det jag åter ser? Skylten! Nu hänger den uppe till och med. I en hel klämma hänger den från hyllan. Jag hade ju sönder en exakt likadan för en dryg vecka sen och nu har de hängt upp skylten med en ny. Säkert den där Anna. Veckans vara, med bautatext. Gäller v 3, med pytteliten. Vi är i v 8 och lurendrejeriet bara fortsätter. Jag går runt och tittar noga på de andra veckans varor-skyltarna. I ett litet område på några kvadratmeter kring påläggen finner jag sju (!) skyltar som gått ut. En i december förra året! Men det ser man bara med huvudet på sned och om synen är super. Veckans vara å andra sidan lyser stort och starkt mot stackars lilla konsumenten som nöjt plockar ned sitt kap i korgen och bluffen är ett faktum.
Konsum lurar och bedrar!
Nu ska jag kontakta Sverker.