Så var det måndag igen. Det är alltid måndag. Men det är inte måndagens fel.
Jag sitter här denna måndag och laddar nervöst inför onsdag då jag åter ska under kniven. Eller nä, det ska jag inte. Tror jag. Blir nog bara röntgen. Men med narkos. Så ladda måste jag. Narkos känns som himmelriket mot vad det hela annars skulle kännas som, men bara tills det ett par dagar innan, då börjar jag stressa upp mig inför uppvaket, eller ickeuppvaket. Tänk om jag slocknar för gott? Fast nej, nog vaknar jag allt. Brukar göra det. Jag är ju egentligen en toppkandidat för narkos, lågt blodtryck, röker ej och är inte överviktig, snarare skitviktig (för mig själv åtminstone och mina framtida barn), så nog borde jag vakna även denna gång.
Men ändå. Hjärtat slår hela tiden oroligt som vore varje slag det sista. Jag är kungen av noj. Måste skärpa mig. Snart är det torsdag och det hela är över.
Men just nu är det måndag, dagen efter oscarssöndagen och jag måste kolla vem som vann vad. Själv var jag inte nominerad detta år.
3 kommentarer:
Var kommer dessa jäkla nojjor ifrån och varför ska de agera plåster på oss hela tiden? Försvinn, jojjjävlar!!!
Hm. Det var egentligen meningen att denna kommentar skulle låta lite mer stöttande och lite mindre aggressiv. Allt gott!
rana: Det var stöttande nog :-). Tack!
Jag är också rädd för narkos. Det är ju inte naturligt att söva ner en kropp på beställning, men jag litar på läkarna så det kommer gå bra för dig. Lycka till i morgon!
Skicka en kommentar