nyspolad

Vilar i soffan efter dagens prövningar. Det har gått väldigt bra allting och det enda som känns nu är lite ont mellan panodilen. Det hela gick väldigt fort. Narkos känns alltid väldigt fort även när det håller på en längre tid. Sista jag minns att jag sa när paniken kom smygande var,
"Tänk om jag inte somnar"
Narkossköterskan (som om hon hört det tusentals gånger): "Jo då. Det gör du."
Jag: "Men tänk om jag stretar emot så det inte tar på mig."
Ns: "Jo då. Det gör det."
Nästa minne är,
J: "Hallå. Det funkar tydligen inte. Jag är fortfarande vaken!"
Ns: "Du har precis vaknat. Det är över nu."
Jag sov, vaknade och segrade. Inga konstigheter nånstans. Livmodern finfin och äggledare i topskick. Känns ju jättebra även om man hastigt men inte lika lustigt hamnar i facket för oförklariga. Fast vi har ju vår IVF plan i rullning.

Nu är det laddning inför top model som gäller om jag bara lyckas lura bort Marcus från TVn. Kan bli svårt då det är käre Totti i Roma som ska springa efter boll. Men jag ska klara det. Får kvida lite om narkos och synd om mig. För det e det ju. Kvid kvid.