
Moahahahaa.
Nja. Kanske inte. Men just nu smakar folköl mycket gott till italienskaglosorna.
Typiskt studentskt enligt Marcus, hi hi.

Min mage är tack och lov på väg att bli återställd. Knappt nån feber längre och det onda har letat sig ner och... ähum ut.
Det var skitjobbigt innan det blev skitjobbigt på riktigt och sen blev det bättre.
Hade så ont ovanför naveln att jag inte kunde ta på magen ens och feber på det fick mig att noja om diverse allvarligare varianter. Åkte istället för att ligga i soffan och gråta en tur till akuten i fredagskväll men vände väl framme nä jag fattade vinken och de timmar som förväntades av mig på träbänk och bestämde att nä, jag dör inte av det här.
Väl hemma tankade jag värktabletter trots avrådan och kunde sen sova hyfsat. På lördagen var det lite bättre där uppe i magen och jag trodde att allt började vara frid och fröjd tills jag på kvällen efter en snabbtur till konsum sket på mig innan jag hunnit hem. Ja sen dess går jag inte långt, om man säger så. Fast nu är jag ganska fast igen invändigt och prover togs idag på vc så vi får se hur gå vidare.
Självklart tog de inte det provet jag önskade, men när gör de som man önskar? Har tjatat om bakterieodling i magsäcken (ett enkelt blodprov i fingret) i nästan 10 år då de flesta i min familj haft en sådan jävlig liten sak som kallas Helico och blivit kvitt sina magproblem och den efter penicillinbehandling, men nej, det ska inte tas på mig förrän efter gastroskopi och jag gör inte gastroskopi.
Ja ja.
Magen mår bättre och jag är smart. Jag hade pluggböcker i väntrummet och kom rätt långt i studierna så nu firar jag med ett blogginlägg om mina tarmar. Tjohoo.
Vad mer?
Nä inget mer.
Ja eller det här då -börjar kunna äta nu med. Bara en sån sak.
Kram.
Mår fortsatt vidrigt. Som kattskit helt enkelt och börjar oroa mig för att jag inte ska palla ta mig till ambassaden och rösta imorgon. Sista chansen i andra omgången. Då min favorit Pekka Haavisto som bekant knep andra platsen och därför åter är valbar vill jag såklart stötta honom igen.
Pekka Haavisto för Finland! I tiden! Yeah yeah yeah.
Fast då måste måendet bli annat. Bättre.
Typ nu.



Nu är jag på topp. Kände mig inte alls hip där ett tag, men efter en intervju med sisu-radio nyss känner jag mig som den stolta finnen jag är!
Vi pratade tvåspråkighet och det vet ni, vid det här laget, att jag brinner för. Roligt att prata om sin barndom och erfarenheter och hur man idag väljer att göra med just modersmålet, även om det för mig inte är så mycket till val.
Måste erkänna att det var svårt att plötsligt bli intervjuad på finska, tanken går i många fall snabbare än tungan och vissa ord gömmer sig i ren protest bakom lillhjärnan, men det blev nog bra ändå.
Imorgon ska det sändas.
Nu plugga italienska. Från det ena språket till det femte, he he.