onsdag 30 juni 2010

jag är en DIVA

Anonym tycker förresten att det var inte så lite divigt att byta hotellrum flera gånger och "trodde inte att Marcus sk kändiskap hade gjort oss såna".
För du kände ju oss både före och efter (vad det nu är), eller hur.
Men visst. Jag kan glatt meddela att jag är så mycket diva jag orkar just nu, om det är det jag är och är det något som i så fall gjort mig sådan är det mitt välsignade tillstånd och inget annat.
Att jag inte klarar av att sova, knappt andas, i ett sjukt kvavt rum har inget med Marcus sk kändisskap att göra, ej heller det faktum att vi två gånger blev visade till rum som inte var städade. Det första "nya" rummet vi efter 1800 någon gång blev tilldelade, när vi först under ett par timmar rullat ute i väntan på svalare tider var inte klart med obäddad säng och allmänt stök. En städerska skulle fixa till det, men när snälla receptionist-tjejen (hon var verkligen snäll och hjälpsam om än lite oerfaren och stressad) kom på att inga fanns till hands så då fick vi gå till ett annat svalare. Vi bar dit våra grejer och andades klart bättre tills jag såg att inget överkast var på sängen och att den var väldigt slarvigt bäddad och vid närmare titt var lakanen tydligt sovda på. Kikade in i badrummet och där hängde smutsiga handdukar och på golven låg tomma shampoflaskor så jag gick ner och sa vänligt hur det låg till. Hon erbjöd oss nya handdukar och shampoflaskor men kunde inte göra något åt lakanen så jag, min lilla diva, sa att vi inte ville sova i någon annans redan använda sängkläder och därför vill få ett annat, städat rum och det fick vi. Ett med någon typ av fläkt i väggen (som saknades i det första), men som senare visade sig vara trasig och därför gick jag på natten ner och sa till nattreceptionisten att vi gärna nästa dag ville ha det där svala vi testat på fast städat då. Och det fick vi. Dagen efter. Så där har vi vår lilla diviga färd mot ett andningsdugligt och rent rum. Divigt värre va.
Måste vara jobbigt med gäster som jag.

sjunga allsång

Hallå hå hå. Hemma i Norrköping igen. Med mamma som sällskap. Marcus jobbar i Borlänge två dagar så det var mycket trevligt för att inte säga apaskönt att åka hem med mor min idag.
Igår ja.
Jo där satt vi på allsången och trallade med bäst vi kunde. Jag var tvungen att kolla en snutt på svt-play om och hur jag syntes efter så många kommentarer och visst, en korallröd säck potatis med rosett upptill satt där uppradad bland en massa andra. Ha ha. Nädå. Jag var väl fin på mitt "lilla" vis men nog måste jag börja tänka på det där med hållningen om jag ska synas och det gör jag ju dagligen även om det inte är i direktsänd TV så ofta eller ens någonsin mer. Fast ärligt talat, tänka var svårt överhuvudtaget på den där bänken. All energi gick åt att inte skrika och grimasera villt (vilket inte var lämpligt med kameror överallt fick vi veta innan) av det som kändes i bäckenpartiet, så länge jag kände något överhuvudtaget. Det bästa är visserligen när det gör riktigt ont att sammandragningarna minskar så jag klagar inte, hellre ont av fogarna än i livmodern och då vi hade en mycket kul kväll fick det vara värt det.
Fast ändå.
Hållningen. Grämer mig aningen över att jag inte fattade att jag kunde komma med där fastklibbad vid Marcus som jag var i bänkträngseln och med en kamera i nyllet. Eller att jag åtminstone haft tankekraft nog att rycka upp ryggraden bara ifall. Men men.

Nu ska vi bada Milo och sen blir det pizza och välling. Kanske inte i den ordningen och inte allt till alla.

måndag 28 juni 2010

allt bra

Vi är i Stockholm nu. Innan dess var det midsommar med sill och jordgubbe hemma och tiden bara rann iväg och blogginlägget uteblev. Men allt är alltså bra. Inte meningen att oroa någon.
Igår kom vi hit till storstan och det verkar som om vi äntligen fått lite sommar. Lite fel ställe kanske att vara på de hetaste dagarna hittills, vid en sjö hade ju smakat godare, men en trip hemifrån kan vara väldigt välkommet. Dessutom så har Marcus haft jobb här så bara att vara tillsammans är mycket värt.
Appropå sommar. Det känns. Har hittills lite kaxigt svarat alla som undrar om det är tungt och jobbigt att närå, det går bra. Och jomenvisst går det, fast det börjar som sagt kännas. Är het som en kamin och fortfarande inte het på ett bra typ Im hot sätt (kände mig onekligen lite hot hot efter att håret blev långt, men det gick över snabbt) utan nu är jag åter sådär äckligt het som i konstant svettig och flåsande. Har senaste dygnet bytt rum fler gånger än jag vill räkna till för alla har varit fruktansvärt kvava och imorgon då vi ska byta hela hotellet till ett annat hoppas jag väldigt mycket på AC. Så mycket att jag ska be en stilla bön om det när jag snart lägger mig.
Dvs nu.
God natt.
Ska försöka sno till mig lite datatid på Marcus laptop imorgon med. Något som inte är det lättaste alls.
Kram.

torsdag 24 juni 2010

heja Japan!

Så blev jag 140 kronor rikare i ett nafs. 3-1 till Japan. Älskar LIVE-odds. Hö hö hö.
Eftersom jag uppenbarligen har tur i kärlek redan innan envisas jag med att hävda att detta mitt vinnande (tredje vinsten på fyra dagar) är ett prov på min oerhörda talang. Jag är ett fotbollsgeni utan dess like. Moahahahahaa. Mycket trevligt det hela. Hade Holland ballat upp sig lite och skjutit in ett mål till hade mitt inkasserande denna dag inte sett några gränser alls.
Nu blir det lite till korv.

dan före dan

Underbar solig dag bakom oss denna dagen före den stora. Solen skiner förvisso fortfarande men nu är det väl ändå kvällur.
Vi var och picknickade idag med Milos kompis Signe och hennes familj och sen blev det fika och sen lek i sandlådan och så lite bus på det här hemma och nu sover min älskling efter att han däckade vid sju. Inte undra på så som de höll på de små liven. Helt fantastiskt att se!
Mitt bäcken mår sådär just nu, men med sol i sinnet känns det ändå inte så farligt.
Imorgon är det midsommar och vi ska bara vara hemma. Det roliga är att min mamma och pappa kommer på ett spontanbesök och det känns festligt värre. Blir väl någon sillabit till potatisen och lite annat mot kvällen.
Nu ska jag ta mig lite finsk medvurst och en bärs. Mycket trevlig liten kombination. Till det blir det fotboll även om Marcus inte är hemma. Så långt har det alltså gått. Jag kollar på boll helt och hållet frivilligt. Galet men kul. Har såklart oddsat och hoppas just nu lite extra på Holland och Japan.

Om någon har missat så åkte Italien ut med röva före tidigare idag. Helt rätt, då man helt enkelt måste spela bättre för att gå vidare. Trist såklart, framförallt för mig som varit så säker på en plötslig vändning och vinst av hela skiten igen, men samtidigt, bättre såhär. Nu får äntligen Marcus, Salvatore, Adriano & co titta på i lugn och ro och njuta av det som är kvar av VM och det är ju inte så lite heller och i nästa VM håller vi alla på Finland :-)

onsdag 23 juni 2010

sju noll

Nej, inte fotboll den här gången, bara min vikt. Härliga sjuttio kilo går jag alltså och numera bär på. Inte helt illa pinkat för någon som i normala fall trippar omkring med dryga 50. Femtio och några efter förra graviditeten om vi ska vara närmare sanningen, mer exakt vet jag inte då vi lever livet utan våg. En apparat som oftast inte tillför så särskilt mycket alls om ni frågar mig.
Men hursom.
70 kilo utan skor, kanon värde på blod, lågt blodtryck och en livlig bebis som bor i en livmoder som precis följer kurvan. Ja det var väl det jag fick veta hos barnmorskan idag och det var inte så lite det. Nästa vecka är det mätning av tapp och tillväxt UL. Känns bra. Semestertider nu, så det var ett tag sen och jag är inte van att gå många veckor utan att lägga mig på britsen med benen i vädret, men jag mår ju hyfsat bra och jag tror tappen gör det med. Skitont gör det ju, fast skulle cerklaget hålla på och slita sig skulle det antagligen göra så ont att det gick att stava till så skitont är rätt ok. Jag och Plutt är ändå i 32:a veckan och bara det känns makalöst. Runt 7 kvar och det känns ju än mer overkligt.
7 veckor.
Det är ingen tid alls nu när jag tänker på det.
Oh my.
7.
Inte ens åtta.
7.
Max sju.
Nä, nu blev jag lite chockad. Måste lägga mig i soffan och pusta ut.
Det är dans förresten igen på femman. Tisdag och onsdagkväll.

måndag 21 juni 2010

två noll

Ja ni hör ju. Jag är smittad av någon lättare variant av fotbollsfeber vilket ger tydliga symptom i form av blogginlägg som osar av just det -fotboll.
Spanien-Honduras alltså, och det blev bara två mål. Bara. Hade oddsat 4-0 och det bidde det inte. Bajs i all sin enkelhet.
Oh. Ni skulle se himlen jag precis upptäckte utanför. Helt fantastiskt vacker. Lilacerise på det bästa av sätt.
Ska försöka fota.
Nej. Gick inte. Typiskt. Ja ja, ni får lite på mig. Det är mycket vackert att titta på.
Marcus laddar för nattsudd i köket och jag för säng. Milo ligger redan i våran men ska snart bäras in i eget rum. Tog idag bort ena långsidan på hans säng så att killen ska själv kunna kliva i och ur så det blir spännande att se om han kommer till oss när han vaknar eller om vi får hämta honom. Det blev en succé iaf när han upptäckte potentialen som sängen plötsligt fick, hoppas bara han kan finna ro där från start inför nätterna, det är det som är lite av tanken till efter sommaren då allt förhoppningsvis gått bra och också lilleplutt är hos oss. Vi får se.
Nu paapaamaan (typ sova).

jordgubbe




Finaste lilla jordgubbsgubben. Det är fullt ös här hemma. Trött trodde vi och försökte lägga, men nej, det ska visst springas och kastas boll fortfarande. Plutt i magen verkar vara på bollhumör med. Det är sparkar åt alla hörn och kanter just nu. Trevligt på sitt sätt men aj vad det börjar dra ihop sig på sina håll av alla buffar.
Nu ska det kollas på boll också på TV. Spanien mot Honduras. Jag vet hur jag skulle se det sluta.

söndag 20 juni 2010

fotboll och pynt

Känns sådär även om jag vann på oddset. Hade ett system och där räckte vist ett ett i Italien Nya Zeeland-matchen till vinst. Exakt hur mycket (lite) jag får casha in vet jag inte än men det hade varit roligare med större målskörd för ITA. Så klart.
Hursom så tänker jag positivt och ska fortsätta göra just det -alltså är Italien (i brist på Finland) fortfarande vinnare i mina ögon trots rätt kasst spel på sina håll idag. Gud vet att positivitet kan behövas med all negativ energi som just nu flödar här och på andra håll (läs Jursla och framförallt Göteborg).

Idag har vi haft ännu en lugn hemmadag, förutom fotbollen då. Jag är rätt paj i kroppen känner jag och hoppas innerligt att det ger med sig för detta är inte alls kul. Förvärkar och sammandragningar i ett förutom den andra värken i bäckenområdet. Lyckades mellan andningspauserna köpa några fina ljushållare och lite blommor till hemmet på vår tur till stan (som bara känns längre och längre bort för var dag) och på sina håll börjar det faktiskt arta sig.
Nu måste jag lägga mig i soffan. Kuddar hjälper föga längre och min rumpa ropar efter hjälp.
Håll tummarna för 3-3 i nästa match. Då vinner finnen några kronor till.

lördag 19 juni 2010

jonnalainen är språkligt konfunderad

Det är det svenska språkets knepigheter. På finska lägger man ju i princip alltid till -lainen till landet (med några få ändelseändringar innan) så får man ordet på vad personen därifrån heter. På finska blir således (kanske) en kameruan (om det nu heter så) Kamerunilainen. Tror jag. Om jag nu anar rätt att Kamerun heter just Kamerun också på finska även om jag på vissa sätt skulle vilja skriva Kameruuni och att det i så fall heter kameruunilainen.
Men på svenska.
Den röda tråden är ytterst blek när man hör ord som finländare, norrman (alla dessa män, fransman, engelsman, varför så könsuppdelat och varför man, män överallt man vänder sig -även i språket?), dansk, amerikan, italienare, spanjor etc. Eller ta monegask. Vem kom på det? Monaco. Varför inte monacoan? Som i marocan efter Marocco. Varför inte i så fall också marogask?
Jag blir inte klok på det. Men låt oss -för nu- kalla grabbarna från Kamerun och deras kvinnor för kameruaner. Tills någon kommer och rättar.
Nu måste jag lägga locket på. Marcus LIVE-sänder (http://fotboll.expressen.se/vm2010/live?refresh=true) högljutt här bakom så jag har svårt att höra mina egna tankar.
God natt ni fina.
Sova sött nu.

förlorade

Bajs. Danmark körde in den. Kamerun var nära ett par gånger innan. Ett ett bidde det alltså inte och lär väl inte sluta vid detta heller. Fast kul fotboll är ju kul.
Marcus chat och LIVE-sudd kan ni hitta här. Kolla på höger där så kan ni nog klicka er rätt. Halv elva varje kväll.

kamerunegask?

Nu får det faktiskt ta slut. Matchen. Har oddsat 1-1 och det är vad som står just nu mellan Danmark och Kamerun men då det på riktigt precis kommit igång är jag mycket orolig. Det är fram och tillbaka och vem som helst hade gentligen kunnat peta in bollen och det hade varit rättvist. Pust, paus. De får coola ner sig, grabbarna så resultatet står sig. Blir nog inte många kronor, men ändå.
På tal om kvällens match. En person från Kamerun, vad kallar man denne? En från Danmark är ju dansk, men kameruan? Kamerunesare? Vad? Och då undrar jag alltså person därifrån, inte bara en man. Jag ställde samma fråga till Marcus som via chatten frågade de övriga och frågan är fri då det "bästa" svaret därifrån var kamerunman och av nämnda anledning (jag efterfrågar person inte kön) så har inte något godtagbart svar kommit än.
Kan ju googla i och för sig...
Nu knarrar Henke Larsson vidare på TV. Värre än mormors och morfars trappa. Det är inte sant vad den mannen knarrar alltså.

Det blev en hemmadag för oss och det var rätt eftersom jag varit så trött att jag stundvis hamnat i ofrivillig semikoma. Har vägrat tabletter idag och som resultat haft ont som fan. Men det har ju gått ändå så jag är nöjd. Varit några hektiska om än roliga dagar så nu behöver kolossen vila.
Hoppas ni haft en fin dag vart ni än är och varit.

Tillägg: Hittar inget på google. Så pliiis help me. Är plötsligt helt nödvändigt för mig att få veta detta.

att göra eller inte göra

Det är frågan. Göra det jag vill eller det jag orkar. Jag vill ta en tur till vackra Söderköping men orkar nog bara till Drottninggatan om jag ska vara helt ärlig. Fast dit vill jag inte. Allt med kungligheter står mig idag upp i halsen och eftersom det enda man kan se på TV är just dessa eller om dessa måste jag någonstans. Bort.
Det är fint väder. Finare. Inte dåligt i alla fall och Södersköping är så fint när det är just det. Men orkar jag? Har varit mycket i veckan så kanske är det bästa att inse sina begränsningar och stanna i stan.
Marcus är snart hemma efter träning och då bestämmer vi.
Tills dess, lite tecknat i soffan med Milo.

fredag 18 juni 2010

jo det där med kakel


Jag sätter alltså i sakta mak på fejk-kakel, klisterlappar, på det gamla tobaksgula som jag inte kan titta på något mer. Mycket lätt, praktiskt och inte värst dyrt heller. Resultatet är jag så nöjd med hittills. Sakta men säkert växer ett helt nytt kök fram och då golvet är svartvitt med kan det bli superläckert väl färdigt. Har ju en bit kvar här och var och då magen växer och jag därmed får svårare att nå fram måste jag ändå skynda på lite.
Jag köper mitt kakeldekor på Lagerhaus men vet att det ska finnas köpa metervis på vissa färgaffärer så om man orkar klippa (rutit baktill) blir det nog billigare så.

fina fingrar

Marcus sänder sitt sudd bakom lyckta dörrar ikväll (ni fotbolsfans har väl inte missat hans eftersändningar på webben 22:30!?!). Kan vara att allmänheten, chefen på expressen eller Marcus själv klagat på valen som annars alltid ligger på soffan och helt enkelt bokstavligen tar för mycket plats. Ha ha. Men visst. Hans sudd. Jag sitter lika bra här och brer med glädje ut mig åt alla håll jag kommer åt utan webbkamera i rummet.

Idag var jag och Jess på nagelfix för att fira det faktum att vi båda för ca två veckor sen fyllde år och därmed officiellt hamnade ett år närmare gravsättning. Vår egen. Hipp hipp hurra liksom. Det var mycket trevligt, inte kanske själva närmandet av graven som pedikyren och det som kom efter. Och vad var det? Jo. Bärs och tapas på manesa. Mycket mycket uppskattat och gott. Som vanligt glömmer jag lägligt bort min intolerans mot starka kryddor och vräker leende i mig chorizo och marinerade fläskfiléspett för att sen väl hemma komma på att aj fan vad jag har ont. Tarmarna gråter just nu och jag gör mitt bästa för att prutta järnet medan Marcus är sitt håll. Får ta och svälja lite samarin och sen ladda för sängen. Imorgon har det lagt sig men jag kommer fortfarande komma ihåg hur gott det smakade.
Kram.

torsdag 17 juni 2010

magbild




Länge sen magbild så här kommer några. Vecka 30+0. I söndags.
Den är så fin, magen. Köpte nya mammakläder idag då jag har svårt att få plats i de gamla. Kanske får bli lite modevisning imorgon.
Nu sova.

boa

Tror det är det som sker. Jag boar. Måste fixa i hemmet innan bebis kommer och då jag känner att min relativt rörliga episod går mot sitt slut har jag lite panik. Håller på och dekorera kakel i köket och så har jag hör och häpna rest en Ikea-byrå ikväll. Heja mig. Är så stolt att den står upp och imorgon kommer nu TV som ska vara på den. Vi har också möblerat om lite och det känns bra.
Har haft mycket bekymmer med min kropp på sistone. Ont och svullet. Förvärkar eller sammandragningar har jag med så jag blir galen ibland. Kan ju inte göra något när de kör igång. Ja mer än skruva Ikea möbler då. Kommer få betala för den ansträngingen länge, det vet jag, men det var det värt. Nöjdkänslanjust nu kan inte köpas för pengar.
Nu ska jag fortsätta borsta tänderna och däcka i bäddad soffa.
Natti.

tisdag 15 juni 2010

korv och bröd


Från festen igår. Det var korv med bröd eller som Milo ville ha det -korv först och bröd sen. Gott var det hursom och det hela avslutades med piggelin. Den första någonsin som stora killen helt själv fick hålla i. Lagom kaxig var han över detta magiska faktum.

studentens lyckliga dagar

Jag, Milo och min kusin, tillika guddotter, tillika Milos gudmor -vackra Emelie- tog alltså studenten i fredags. Killen ville mest springa omkring och kasta med ballongerna och inte posa för bilder.


måndag 14 juni 2010

FORZA


Vi har vädret till trots haft en mycket fin dag i Söderköping hos Päivi och hennes fina familj.
Nu är vi hemma och såklart klädda i azurblått kvällens match till ära. Marcus sitter nervös i TV 4-studion så vi kan bara telepatiskt skicka kärlek till honom och hela det italienska landslaget.
Forza!

söndag 13 juni 2010

ett litet inlägg

Vi har haft ett härligt sommarväder idag och passande nog var det gudstjänst och efterföljande sommaravslutningsfest i trädgården till öppna förskolan Stallet. Det var saft, korv och kaffe med bulle. Mycket trevligt allting! Milo trivdes både i kyrkan och på gräset liksom Marcus och jag. Känns trist med sommarlov från öf (stallet), men tänk till hösten när det startar upp igen -då har vi två älsklingar att gå dit med om allt går bra. Hur fantastiskt coolt är inte det!?! Känns helt overkligt när man tänker på det så. Bara en semester ifrån att ha två barn hos mig. Galet. Vecka 30+0 idag och det med är i det närmaste overkligt. Verkligen början på slutspurt och jag mår hyfsat bra än. Ont som fan såklart och jag smygdrömmer onekligen om rullstol alternativt rullator varje gång jag går mer än tio meter eller vänder mig i sängen, men bebis är i magen där hän ska vara, helst i två månader till och det är det som är det enda viktiga.
Nä, nu ska jag koka te och sätta mig på balkongen med lite skorpor. Marcus fotbolls-live-chattar sin vana trogen och inte förrän 22:30 ska jag sitta jobbigt nära honom i vår LIVE-sändning från soffan. Missa inte det.

lördag 12 juni 2010

bara boll, VM fortsätter...

Match två av två denna dag och jag kan fortfarande hålla mig för skratt.
Försökte där ett tag efter bastun, med en kall öl i ena näven och en skinkmacka i andra, sitta i fåtöljen bredvid Marcus och hans dator och liksom hänga med, men det slutade hela tiden med att jag började prata om något annat. Det föll sig så naturligt att bara snacka där vi satt och ibland buffade Plutt järnet och jag utbrast -kolla, kolla då. Marcus kollade, alltid försent visserligen och svarade snällt på mina frågor i de trevande försöken till kvällskonversation jag envist ställde -samtidigt som han knappade på datorn (chat) och hade ögonen fastnaglade på TV-skärmen.
Det stod ganska klart för mig, när jag var mitt i ett snack om något fullständigt oväsentligt men ändå delvis spännande för mig själv och USA just då gjorde mål som jag såklart missade och Marcus givetvis inte missade att vi nog har lite olika sätt att förhålla oss till detta med VM och fotboll.
Jag tycker, det gör jag faktiskt, att en repris är minst lika bra som orginalet och att man visst ska kunna prata om skoj grejer samtidigt som man tittar på bolljagande vuxna män, medan Marcus då uppenbarligen är av en lite annan åsikt och behöver ha både tid och rum för bara sig och "grabbarna" när det beger sig. En tjattrande Jonna, hur snygg hon än är, passar helt enkelt inte riktigt in i allt det där.
Vissa saker är svåra att förstå och ibland måste man jobba med sin acceptans för dessa och strunta i förståelsen.
Jag accepterar och hittar helt enkelt på annat att göra. Har ikväll till exempel borstat håret en extra gång, smörjt fötterna med gottluktande gojs och till och med skitit en stund till nya mama-tidningen.

Oj.
Nu är visst matchen slut. 1-1. Vem sa inte det kanske? Jo jag! I LIVE-sändning tidigare sa jag just det. Ett ett. Fy fan vad jag är bra.
Ok. Najs. Känner Marcus imponerade blickar från soffan.
Nu är jag bara en blixtblogg ifrån lite lördagshångel.
He he.
Hörs.

VM

Just nu är det LIVE-sändning från vårat vardagsrum. Tjohoo. Eller inte.
Det är alltså VM som startat och det med besked. Andra dagen idag och jag börjar gäspa redan vid V. Så är det att leva med en bolltok som inte bara vill se boll hela tiden utan också får betalt för att göra det. Och vad säger man då till en sådan som alltså jobbar med att glo och därmed också samtidigt betalar hyra för vårt hem? Ja, inte mycket, eller jo, visst kan man säga en hel del och det gör jag, gnäller och har mig emellanåt (det är min rätt) men det är ju såhär det är. Min arma sjukpenning är inget att hänga i granen och VM tar ju faktiskt slut snart och mellan matcherna är han faktiskt närvarande med både disktrasa och dammsugare i handen när han inte tvättar Milos stjärt. Precis som det ska vara så vadå, lite sändning kan jag bjuda på.

Vi kom hem idag efter en veckas bortavaro. Vad säger man? Borta bra men hemma bäst och just så är det. Marcus har ju varit här en sväng i veckan och faktiskt städat till det ordentligt så innan han och Milo startade popcornkriget såg det mycket trevligt ut.
Jag hade lovat Norrköping lite sol och vad fan, det sket sig, sorry, men inget regn ännu åtmisntone, eller inte mycket. Supervärme utlovas i kvällstidningarna, fast hela tiden till sen. När sen egentligen är förtäljer såklart inte texten. Juli augusti brukar det heta i juni så visst, vi får väl tro på det i brist på annat.

Nu ska jag göra karln sällskap i soffan och heja lite i smyg på Lagerbäcks Nigeria för som jag precis blev upplyst om -Lagerbäck är tydligen tränare där nu.

fredag 11 juni 2010

ps

Det regnar idag och jag är ledsen gävlebor, packade ner solen för imorgon ska den skina över Norrköping som haft våta droppar i flera dagar. Men skickar sen tillbaka den, lovar.
ds.

jag har tagit sudenten...

Jo det har jag, fast för länge länge sen. Nästan så man kunde göra en saga om det: -Det var en gång...
Snart ska vi till Stockholm och fira min kära kusin och guddotters student. Fatta gammal jag känner mig när guddottern tar studenten! Tycker jag själv sprang ut igår (även om det är en bit bakåt på det förra millenniet) och skrek i takt med de andra.
Ja ja. Tiden går onekligen.
Nu ska jag bara bestämma vilket av mina två tält jag ska ha på mig idag. Tur håret är snyggt iaf :-)

torsdag 10 juni 2010

par i bilder














Samma dag som jag läser i Se och hör att vi ska gifta oss tycker jag det passar bra med "lite" parbilder från Stockholm. Det dåliga TV-utbudet får förklara antalet foton tagna vissa kvällar.

trötta dagar

Jag och Milo sover väldigt mycket just nu. Det är bra, framförallt det faktum att vi verkar behöva göra det lika mycket och samtidigt.
Igår sov vi länge och tog sedan en förmiddagslur på två timmar medan mamma var på jobbet och nära nog skickade en räddningspatrull eftersom jag inte svarade i telefon på länge. Men den avstyrdes i sista sekund då vi till sist vaknade och kunde informera alla inblandade att vi bara sovit.
Nu ska vi vara uppe ett tag och sedan åka till stan och då får killen själv sova medan jag kanske tar en fika eller något. Inte helt överansträngt det heller.
Det är tuffare att vara på ett ställe just nu med Milo för då ska det bäras och lyftas fastän jag egentligen inte ska det. Lättare är att rulla vagn på stan även om bussresan innebär ett visst lyft och ganska mycket ansträngning framförallt om dagens busschaufförer visar sig vara av samma galna kaliber som gårdagens. Herregud så de körde. Vagnen föll omkull på resan ut och jag hade verkligen fullt sjå att sitta kvar på min plats med Milo i knät. Och på "hemresan" var det en stackars farbror som nästan ramlade i knät på en tant om han inte nästan dragit omkull vagnen som han i ren panik försökte stötta sig emot. Speedade chaffisar är inte roliga framförallt eftersom det sedan inte alls går fortfare att komma fram. Konstig matematik men så är det.

tisdag 8 juni 2010

bio




Igår var vi på bio. Såg Street Dance 3D. Kan väl utan överdrift konstatera att vi höjde medelåldern rätt rejält på publiken, men vadå. Dans är kul, tycker jag och Marcus var en gentleman och lät mig ha sista ordet om det.
Det vara premiärvisning så förutom film bjöds vi på ett riktgt nummer innan av världsmästarna i just street dance (om jag inte missförstod allting). Mycket duktiga var de i alla fall, ungdomarna och det var inte bara jag som diggade, Plutt var rejält med på noterna och buffade järnet hela kvällen.
Filmen var, ja, vad var den? Mycket bra dans innehöll den åtminstone. Annars extremt typiskt, absolut inte överraskande och väldigt förutsägbar. Men visst, välgjord och välkoreograferad. Så det var kul att se och 3D är ju 3D.
Träffade efteråt Marcus forna danspartner fina Helena, hennes Tobias samt Cecilia och Jonte från Lets Dance och söta Molly, vilket också var roligt. Kände mig otroligt rund och klumpig i mitt haltande tillstånd bland alla danskroppar och moves under kvällen men det bjuder jag på. Hellre en stor än många små säger jag till alla med magrutor. He he.

gungeligunga







Gunga är kul. Vad bättre då än en egen på gården? Milo trivs verkligen här. Grönt gräs mellan tårna och vind i håret -finns inget bättre på sommaren. (Att luften luktar skit är petitesser man får ta. Är ju uppväxt med svaveloset så inget annat är mer hemma än det. Ja det skulle vara min egen pruttlukt då.)
Killen sover nu efter en dag full av mammabus (äntligen!) och matvägran. Så kan det visst vara. Hoppas det vänder för vi vill gärna se lite mer hull på finaste benen.

Nu blir det finsk korv och bärs framför TV:n. Kanske mer bilds sen.

grattis Sverige




Bombarderar er just nu med bilder medan jag äter mammas plättar.
Denna bildsvit heter Heja Sverige. Nationaldagen firades i Kungträdgården bland många andra firare. Mycket trevligt med nationaldag även om den finska självständighetsdagen såklart känns mer. Men ändå, klart gula och blå blommor skulle pryda mig den 6 juni.
Heja Sverige.

före och efter




Måste säga att det är roligare med långt just nu.
Tjohoo.
Nu ska jag basta.

tillbaka

Varit utan dator i dagarna två. En liten minisemester för bara Marcus och mig i Stockholm innebar åtminstone för mig -inget nät. Mycket fina dagar måste jag säga men nu är jag åter i Gävle hos mamma och pappa och Milo!
Milo. Vad jag har längtat efter honom och han efter mig även om han har haft det superbäst här i "mummola".
Nu ska jag gå och kasta boll. Verkar vara det som gäller.
Hep.

söndag 6 juni 2010

fortfarande fuktig

Kolla va. Hittade den här bilden från för ett år sen. I Gävle då med. Min lilla älskling, verkligen liten med.
Ska sova snart, men håret (den pyttelilla nackdelen med lösvarianten är att det måste vara torrt innan kuddmöte) är alltså inte riktigt torrt än. Så ja, vad göra.
Vänta.
Ett tag till.

lördag 5 juni 2010

Gävle by night

Mjölk och laxmacka slinker just nu ner. Perfekt efter bastu och Clausthaler.
Plutt i magen sparkar och har sig, Milo sover. Snart är det sova för oss andra med och i morgon ska vi till Stockholm. Är alltså i Gävle nu.
Det var en resa som hette duga på tåget idag.
SJ är SJ (vem trodde något annat). Visst i tid kom vi men såklart skulle de strula med plötslig spårändring när vi mellanlandat i Stockholm så vi fick springa, ja jag överdriver lite, kan inte springa, men det var fan inte långt ifrån. Hade galet med förvärkar när vi kom fram i sista sekund och väl på tåget kräktes jag av ansträngningen. Jävla SJ. Jag rådfrågade min läkare innan om det var ok att åka till Gävle och hon tyckte liksom jag tänkte (minnet är kort) att en sådan här tripp är precis vad jag kan behöva och att just tåg väl är ett väldigt lugnt och bra sätt att resa för en sån som jag.
Min tjocka bleka röv att det är!
Ett gatlopp är mindre tufft, eller då vet man åtminstone att det blir kämpigt på vägen. Med SJ är man tydligen så dum att man fortfarande tror att det bara är att sitta på tåget och vid eventuellt byte kliva på nästa från det spår som blivit utropat.
Ja ja.
Väl på plats satt vi i någorlunda ro och åkte vidare medan Milo sov och fram kom vi alltså, i tid och då hade livmodern liksom kräksreflexen lugnat ner sig avsevärt.

Stockholm.
Det blir Marcus, jag och min nya frissa. En trevlig liten treenighet och om vi kommer dit och tillbaka utan större SJ-fadäser kan det bli en mysig liten getaway-stund för oss alla tre att minnas. Håret lär väl mest hänga med och se fint ut, men Marcus och jag ska förhoppningsvis tänka -oooh och känna -aaah för såklart blir det någon spagrejs att unna sig. Mig. Milo ska vara med mormor och morfar och det kommer gå kalasfint! Han har sin egen leklåda här och en hel gungställning i trädgården, enkom uppskruvad för hans skull. Och så sin mumma och moffa såklart. Kan inte tänka mig att det blir bekymmer. För någon annan än mig. Kommer ju sakna älsklingen, fast då tar jag en vaxning av ben eller något och vips är tanken på något annat. Gissar jag.
Hårsvallet börjar torka nu. Dags att se fram emot säng.
God natt.

fredag 4 juni 2010

hot hot hot

Känner mig het. På många sätt. Dels på ett bra sätt och dels på ett annat.
Det andra, ickebra:
Jag är het som en varmsvettig sunkbulle med sanslöst jobbig halsbränna och en odör (ska tvätta bort) som lämnar övrigt att önska. Inte hur kul som helst.
Men sen är det det bra heta, och då prata vid het som i läcker. För jomenvisst är jag det. Läcker alltså. Sjukt läcker i min nya frissa som heter långhårig. Har nu böljande-rödrandigt-lite blont-lite brunt-helt crazy färger-långt hår och det känns mycket bra. Ska visa bild så snart kamerabatteriet har laddat upp sig men det blir inte förrän i en stad längre bort. Vi ska nämligen till Gävle imorgon. Och så en tur till Stockholm på det. Skoj.
Nu är det min tur att gå och försöka få Milo att somna. Han vill inte så det blir till att i skytteltrafik springa därinne och sjunga vaggvisor. Får se om han hittar sömnen på den här sidan midnatt. Spännande.

torsdag 3 juni 2010

födelsedag

Hipp hipp hurra, idag är det min dag!
Fyller år. Massor av sådana. Skulle inte få plats med alla ljusen på en normalstor tårta ens. Fast tårta? Överskattat, när det finns så mycket glass och annat gott att välja mellan. Tårta kan jag fixa nästa år. Ja vi säger så, nästa gång det vankas år blir det tårta och du är bjuden!
Jag fick det jag önskade mig i alla fall -fint väder. Inte helt illa alls. Riktigt gott faktiskt. Även om jag nu är inne så har det varit underbart att äta lunch och efterföljande fika och massa glass i solen. Börjar bli rejält fräknig nu. Fast i min ålder skulle nog någon kunna kalla det för pigmentförändringar...
Ikväll ska jag och Marcus ut och äta middag. Skoj.
Kram och grattis alltså. Till mig. Och till er andra som också har äran att fylla år denna den bästa av dagar.

tisdag 1 juni 2010

sent svammel

Tror ni jag sover?
Om så, då tror ni fel.
Försökte där ett kort tag men min jäkla mage... en ballong. Blir galen. Trött som en skittrött jävel, men nej.
Fan.
Ja ja. Sitta en stund till och glo mig redlös på ingenting alls, för just exakt så känns detta intranät som. Ingenting.
Och inget har jag att berätta eller skriva om heller. För detta, det jag just nu skriver kan ju knappast räknas som någonting.
Har du kommit så här långt vill jag bara varna dig -nej, jag är ledsen men det blir inte bättre. Backa och byt blogg.
Fast för all del.
Är du här just nu och glor så är du antagligen i någorlunda samma läge som jag och då kanske ingenting är din, liksom min, melodi för nu. Hoppas bara din mage inte ballongar sig så jävligt för det min vän är inte roligt.
Fan vad jag svär.
Gör visst det. Brist på ordförråd säger vissa. Brist respekt för de svenska så kallade svordomarna säger jag. För på riktigt. Fan. Vad är det? Det är ju inte PERKELE direkt.
Fan. FAN! Faaaan!!!
Nä ingenting. Inte en darrning någonstans. Fan är som en feg liten smygfis medan säg då tex perkele är mer av en riktig jäkla brakskit, för att helt ohämmat smyga in mitt favoritämne (bajs och prutt för den som inte räknat ut det) så här närmare midnatt. Ja vilket klockslag som helst faktiskt för att vara helt ärlig, bara jag råkar vara på det humöret.
Se där. Nu fick jag mig själv att le också. Vilken bedrift. Krävs iofs inte mer än tanken på de nämnda tarmproduktionerna för att få mungiporna att dra sig uppåt öronen, så bedrift är att ta i. Men ja, känner mig lite nöjd i alla fall någonstans i armhålan och det får räcka.
Räcka ja.
Nu räcker det.
Ska försöka lägga en perkele och hoppas därmed ballongen lättar lite som jag kan få nanna bredvid min vackre son som redan sussar så sött.

Natti, natti.

god afton

Har nyss friserat Milo lite. Fick klippa bort två ofrivilliga dreads som bildats därbak och bara ville samla på sig mer hår.
Killen ligger på saccosäcken nu och dricker välling till Simpsons, snart bär det av till sängen och när han väl somnat ska jag ta en dusch. En välbehövlig sådan. Svettas av ingenting numera och på det spiller jag allt på mig. Fullt med smulor och annat gojs i BH:n för att sen inte tala om hur ovansidan av magen eller tröjan just där ser ut.
Före kulan, tappade man allt rakt ner då? Gick omkring och dreglade -men utan hinder landade det på marken? För vad skulle det vara med graviditet som gör att rester av det mesta rinner ur mungipan? För det verkar inte bättre. Visst sitter man längre bort från bordet nu så det är ju en förklaring till att det som i vanliga fall skulle smulas på bordssivan nu hamnar på mig, men jag som ofta går och äter? Vill ju helst inte tro att jag alltid har gått omkring och lämnat massa Hans och Greta spår efter mig utan mening och mål. Fast det har jag väl, lyckligt ovetandes om detta bara.
Ja ja.
Marcus är någonstans på västkusten idag och imorgon så det är en tumanhand-afton ikväll för mig och Milo. Har gått bra, men fasiken vad tungt det börjar bli. Jag klagar inte, men att inte kunna lyfta en femtonmånaders utan problem blir till mer problem. För tror ni han kommer om jag säger kom. Ha ha.
Nu började Family Guy. Ännu mer ha ha. Sjukt bra serie. Milo verkar gilla även om han precis bytte vällingflaskan mot nya sopborsten. Den gamla sopade han sönder för en tid sedan.
Men nä, nu får det vara nog för idag.
Nedvarvning och nedsläckning asap.