Ett litet livstecken såhär på lördagskvällen från mig till er. Ja inte för att någon tror jag gått och dött men det har onekligen varit stiltje här hos finnjonna de senaste dagarna, något vi ska försöka förändra.
Dagarna bara flyger förbi. Jag älskar de flesta stunder men vissa jobbiga sådana hade jag gärna sluppit.
Som tur är har ju min mamma och sen pappa med varit här i veckan när marcus körde sitt bisittarmaraton i kvällsöppet för det har varit mycket gråta och ont i magen för vår älskade tjej. Det är så hemskt det där med magen hos de små när det inte fungerar. Hjärtat går sönder på en när man måste se en liten oskyldig krampa så av smärta. Det är fruktansvärt. Det har under några kvällar och nätter blivit värre för att idag lugna ner sig något (peppar peppar). Eller det var rätt jobbigt ikväll med fast det började något senare än de andra kvällarna och höll inte på riktigt lika länge eller mycket så jag hoppas det är på väg att klinga av och att vi inatt får sova lite igen (vad jag hoppas mycket, men det är ju det sista som sägs lämna en så vi kör på och hoppas järnet, jag hoppas faktiskt på en Hollywoodkarriär med, nu när jag ändå håller på att hoppas, men först sover jag gärna en lur).
I eftermiddag kom Päivi och Jesper och hälsade på och det var riktigt trevligt.
Känner att jag skulle vilja skriva lite mer men plötsligt drogs rullgardinen ner och jag blev akut-jäkla-skit-trött. Ska passa på att färsöka göra det jag hoppas på. Sova.
God natt.
Kul förresten ni tycker jag är lik Milo. Eller han mig. Det tycker jag med men har svårt att se på bilder. Men visst är det ingen tvekan om att jag är mamman ;)
2 kommentarer:
Förstår att det kan vara lite upp och ner i tillvaron, men du har ju föräldrar som är helt fantastiska som ställer upp för dig och er när Marcus har såna här långpass där han måste vara borta. Och visst är det jobbigt med bebis-magontet, men nu lever vi på hoppet att kulmen kanske är nådd. Sen får du ta tag i det där med Hollywoodkarriären som nästa hopp ;-)
Milo är slående lik dig, helt klart! Och å andra sidan så är det ju helt klart att det är du som är mamman! Hoppas du och ni fick sova lite i natt! //Maggan1
Åh, vet precis hur det känns att se det finaste man har vara så ledsen över magont...vår lille hade ont i magen (kolik?!) till drygt 3 mån. Kan rekomendera minifom och semperdroppar, men det vet ni säkert redan att det finns :) Babysemp lemolac är ju bra också om man ger ersättning.
Ha det så bra och lycka till med finingarna :D
Skicka en kommentar