Orkar inte riktigt gå in på det tråkiga, men så mycket kan jag säga att det tråkiga har att göra just med hur jäkla trött jag är. Hela tiden. Mest på natten.
Är verkligen världens lyckligaste människa, därom råder ingen tvekan, med de underbaraste och mest fantastiska små barn man kan tänka sig och andra massa bra saker. Fast ändå bara gråter jag mig igenom dygnets mörka halva och känner mig fullständigt slut och eländig resten av tiden.
Jag vet att det är massor av nya hormoner som börjat dansa polka i mig precis när de gamla lugnat ner sig och gått hem och tur är väl det, att jag vet det, annars hade det varit nästan olidligt.
Det är så trist. Att denna första helt magiska tid med en ny liten människa (och hennes storebror) ska överskuggas av det vidriga i att inte kunna sova och alla biverkningar det för med sig. För att inte tala om det fruktansvärda och dåliga samvetet som sedan kommer på besök de ljusa stunderna när man ser på de små och smälter för etthundratusenåttioelfte gången av kärlek och kan inte fatta hur man för inte så länge sen hade mage att förbanna tillvaron och vara så ego att man grät av tröttma.
Det är inte lätt, moderskapet. Rent vidrigt faktiskt emellanåt och samtidigt helt otroligt underbart i princip jämt. Hur nu det eller något annat för den delen går ihop.
Ja, det blev visst plötsligt ett antal rader i alla fall om det tråkiga medan jag glömde helt vad det egentligen var jag skullé skriva om.
Nu ska jag duscha.
19 kommentarer:
usch...jag var samma
kunde inte somna,trött,måååste somna,uppvarvad,nervarvad,ledsen för att jag inte kunde sova...
snacka om att hjärnan är i kaos
suck...
märkligt att ingen berättade det på mvc...bara fokus på förlossning,smärtlindring o amning
någon har glömt info. om eftervärkar,trasiga bröstvårtor,sömnstörningar,deppighet,tårar
kram till dig mitt i allt detta
Det är jätte jobbigt med vaknätter. Det påverkar hela dygnet. Mitt heta tips är att låta sambon ta en eller annan natt i mellanåt. Pumpa ur om det funkar och sov på soffan någon natt. Bara att slippa ansvaret är jätte viktigt så du kan slappna av och åtminstånde vila. Jag tackar gud för min make. Han tog varannan natt även om han jobbade. Det var himelskt och jag min egoist sov som ett svin. Hade aldrig orkat. Det spelar ingen roll att man älskar sina ljuvliga skatter tills man spricker. Man orkar inte hur mycket som helst. Jag tycker att det är jätte viktigt att du tar upp det jobbiga eftersom vi kvinnor har en tendens att vara nöjda och hålla käften tills vi svimmar. Allt är inte rosen rött med babysar. Man är lycklig och evigt tacksam men det finns en annan sida också. Varför ska man tiga ihjäl den.? Det tjänar ingen på. Min mor sa något väldigt bra när jag satt i hennes kök och skulle vara duktig och höll masken och sa att allt är jätte bra och ungarna är underbara. Grina människa.. För allt vad du är värd. Det har många mammor gjort innan dig. Både av glädje och tacksamhet och av ren utmattning.
Kommer precis ihåg hur det känns,
denna fullkomliga utmattning. Mina killar är idag 15&18 så det va ettag sen. Men som jag grät efter andra barnet. Ammade och grät de va det jag gjorde.. Brist på sömn kan verkl knäcka en. Och alla hormoner på de. Spelar ingen roll hur lycklig man egentligen är.
MEN det kommer vända!
Försök sova när prinsen e på förskolan och prinsessan tar en lur.
Kram Helena
Lycklig gråter för att känslor inte går att rå på.
(Eller inte SKA rås på, snarare!)
Kära Jonna! Det låter som om du har drabbats av en förlossningsdepression...att vara ledsen samtidigt som man vet att man borde vara glad är ganska vanligt hos nya mammor. Har sett det på nära håll och tycker att du omedelbart ska prata med någon om detta, prova på BVC, i alla fall där jag bor kan man få hjälp via dom.
Hoppas det går bra!
Varma kramar Jenie
Du kanske skulle skriva om Mimmi heter Mimmi eller blev det något annat ;)
Hej Jonna!
Snart ska du se att den ljusa tillvaron kommer. Visst det är viktigt att man får sova - men tyvärr är det lite si o så med varan när man har småttingar. Man går som i dimma, gråter för man är trött, o gråter för man gråter.Hoppas det ordnar sig med din små o du får sova lite mer, då blir allting mycket bättre.
förstår precis vad du menar! har också en liten ont-i-magen-på-natten-tjej och emellanåt är det jättejobbigt under småtimmarna -att ensam axla frustration över att inte kunna hjälpa det finaste man har med smärtan och att dessutom känna att sömnbristen börjar ta ut sin rätt. vi får trösta oss med att det går över samt försöka hålla borta skamkänslorna (över att det inte är helt lätt att till fullo njuta av alla stunder). helt enkelt komma ihåg att man gör det bästa man kan och att det är bra nog.
Förstår dig verkligen. Första bebistiden är uttömmande. Både fysiskt och psykiskt. På gott och ont. En underbar tid av kärlek och värme. Men också en tid av enormt påfrestande trötthet.
Önskar ändå så otroligt att jag fick möjligheten att få rå om vår bebis. Natt som dag. Tröttheten till trots. Men vår bebis är i himlen. Tillsammans med Dante och Liten. Hoppas dom har det bra där dom är.
Ta hand om er, försök sova när du kan (lättare sagt än gjort). Det blir lättare.
Många kramar från Alexandra
kan bara skicka kramar och enrgi, vet precis hur det är, brottas med det just nu och kan bli både ledsen och arg över att må skit när man bara vill vara glad och lycklig med sin efterlängtade lille. har iallafall fått en samtalskontakt och det är rätt skönt mitt i allt. kram till dig
Till Anonym som skrev "Det låter som om du har drabbats av en förlossningsdepression" jag blir så upprörd när man alltid skall det som ett argument när man fått barn och är ur balans....I så fall skulle 99% av alla Mammor drabbats av det, så här är verkligheten som nybliven mamma tyvärr. Det finns egentligen inga goda råd att ge utan det är olika från Mamma till Mamma, en del mammor säger att dom 3 första månaderna är dom allra värsta och det kan jag hålla med om, efter det tycker dom flesta att det är roligt att vara förälder igen. Sen att få barn tätt är heller ingen dans på rosor, man skall då räcka till åt båda. Ta den hjälpande hand du kan få och försök rida ut stormen hur jäkligt det än må vara. Tröstekramar på avstånd....
massa kramar till dig. du vet att du inte ar ensam om det iaf. vi ar manga mammor som kanner som du. men forsok tanka att det blir battre med tiden, nar du far borja sova lite mer, den livsviktiga somnen (borja trana flaska i tid sa kan du pumpa och lata pappa ta en natt sa fort det kanns aktuellt).
Okej. Jag har aldrig fött barn, kommer nog inte att bi mamma, men jag känner en stor sympati med dig. Har genomgått en djup depression, och kan relatera till dina känslor ändå. Det blir bättre ska du se. Dagarna och alla röriga känslor måste ha sin gång, för att det ska bli bättre. Och det blir det. Du klarar av att ta dig igenom dom. Du är en så modig och fin människa. Jag önskar dig och din familj allt gott!
Louise
Det behöver inte alls bero på någon förlossninsdepression som någon skrev! Herregud- att inte kunna sova är ren misshandel!!! Jag vet precis hur det var/är, svårt att släppa kollen till och med när m in sov, ville ju finnas där HELA tiden, det spelade ingen roll om jag la mig i ett annat rum...då var det ju bara svårare att höra hur det var med den lilla... och du har haft tuffa graviditeter till på köpet- och det tömmer ju kroppen på energi från första början! Fråga om sömntabletter som du kan ta några nätter på raken- sedan orkar du ett tag till! Det var guld värt för mig:) Lycka till! Såå fina barn har ni fått:)
Kanske du inte skulle amma Jonna? Ge ersättning istället och kunna kontrollera när och hur mkt hon äter istället. För att rädda dig själv? men jag vet hur det är det där med amningen... man vill ju så gärna, konstig känsla.
Stor kram från en trogen läsare
Nej men snälla Jonna såhär kan du inte ha det. Du är nog uttröttad och som du säger hormonerna dansar. Kan du inte få lite hjälp nu när Marcus måste jobba. tror inte Milo är lämplig hm än att ha med sig påå jobb även om han är söt! Han skulle få för roligt s.a.s
Du måste få sova allvarligt talat. och du är inte ego för att du behöver sömn... När min dotter var 2 månader stod jag o somnade vid frukostbordet då fick jag hjälp. Och hon sov egentligen bra på nätterna. Sköt om dig o kramar.
Jag har inget (jag sover, äter och jobbar ensam dag ut och dag in) och gråter mig till sömns varje kväll, men på nåt sätt lider jag med dig som har massor och ändå gråter. Livet är tufft mot oss på olika sätt...
Jag önskar dig all lycka och ro i själen!
//Viola i Dalarna
Antagligen har du redan (som så många andra) dissat och hånat henne men det är så synd att inte fler läser Anna Wahlgrens råd.. hon och vi (hennes anhängare:) verkar kanske en aning besatta men det är ju för att det fungerar så himlans bra! Jag blir så frustrerad när jag läser sånt här.. kan du inte bara get det en liten chans och läsa hennes grejer eller surfa lite på hennes föräldraforum? Jag har två barn, ett som är nästan 3 år och en 5-månaders och båda har sovit ostörd 12-timmars-natt från 4 månaders ålder och det fortsätter så. Det är SÅ viktigt med sömn, inte minst för föräldern men ännu mer för barnet. Dagarna blir också så mycket lättare med hennes tips. Barnen är utvilade och glada och man själv kan koncentrera sig på det roliga. Det krävs så lite och är inga konstigheter alls, det är bara snällt mot alla (ifall nu någon tror att det är något elakt med hennes tricks vilket en del verkar tro). När de är så handlar tipsen i stort sett bara om att mata på rätt sätt. Ge det en chans iallafall! Det är så värt det.
Hej du! Även världens lyckligaste människa gråter. Man gråter av kärlek, glädje, lycka över sin lilla familj med barn och sambo, av trötthet, av känsla av otillräcklighet. Gråt är en säkerhetsventil som absolut inte får stängas igen, gråten måste få komma ut. Och dom här jäkla hormonerna måste också få dansa färdigt, för om dom inte får det så kommer dom att dansa länge. Det här är helt normalt egentligen, men du och alla andra nyblivna mammor behöver få en sömnnatt emellanåt. Pumpa ur brösten och låta Marcus ge via flaska när han är hemma är ett alternativ, modersmjölksersättning via samma flaska och "matare" ett annat. Men som nybliven mamma kan det kanske ändå vara svårt att stänga öronen och försöka att inte vara delaktig i vad som händer den eller de nätterna. Jag vet att ni testade detta med Milo, testa igen med prinsessan också! och glöm det här med dåligt samvete, finns ingen anledning till att du som är världens bästa morsa ska ha dåligt samvete!
Kram till dig från Maggan1
Skicka en kommentar