pass på

Imorgon är det tänkt att vi ska till Stockholm hela familjen. Jag säger att tanken finns där. Men då resan också är tänkt att göras med tåg vet man ju inte om det är där den får sluta, vid tanken. Finns ju snöflingor på rälsen nu och fler lär det bli imorgon.
Vi ska skaffa pass till de små. Finska. Och för att göra det måste vi till huvudstadens finska ambassad. Känns lite fånigt att ha ett eget pass till en bebis i Mimmis ålder. Kommer det ens att gälla i januari då det är tänkt att det ska användas? Hinner ju hända så mycket med ett babyutseende på bara någon månad. Och foto sen, blir ju kul att se hur det lyckas, får hoppas de är på fotohumör, eller Milo framförallt för där är det humöret just nu som styr det mesta och ibland finns det inte alls.

Ikväll var vi, Milo och jag, och tog en kvällsfika med Jess.  På väg hem halkar och ramlar jag med Milo i famnen och såklart skyddar jag honom med händer och armar (han nuddade inte ens marken tack och lov!) så min höft fick ta hela smällen. Och det var en smäll som hette duga. Fick hjälp upp av två snälla tjejer och en passerande man (tack snälla ni) då jag ett tag trodde kroppen från midjan och ner helt slutat funka.
Jag lyckades ta mig hem aningen haltande, men fasiken vad ont det gör nu. Dunkar i hela bäckenet (hmm känner igen det här) och skär och hugger i varenda bit ben därinne. Nästan som jag hade en kniv från mutta till stjärthål. Nåja, vet inte hur det egentligen känns men något ditåt gissar jag. Skulle (ursäkta mig) prutta tidigare och kunde inte pressa fram ett skit. Ha ha, det där blev ju kul, det jag menar är att inte ens en pysning kom och jag kunde inte pressa på mer för det gjorde så ont. Hoppas verkligen att det här släpper tills imorgon för om det inte bara är tågen som strejkar kan det bli mycket kämpigt att resa någonstans.
Måste byta till vinterdäck eller något för att klara livhanken. Fast första sova.