onsdag 10 november 2010

skit med

Känsliga läsare varnas för gnäll. Kanske läge att hoppa över helt om du är väldigt överkänslig

Nästan en timme sen är han, min karl, på väg hem från Göteborg, innan han ska fortsätta mot Stockholm. En timme är jävlar i mig mycket när det bara handlar om några timmars mellanlandning. Fan för tågbajseriet. Det var säkert en snöflinga som hade hamnat snett på rälsen.
Som vanligt orsakar snö i Sverige kaos och jag frågar mig som jag gör varje år -är detta verkligen så svårt att vara förberedd på? Snö? Det har väl alltid kommit?

Andas Jonna.
Spill inte energi på det här.
Energi som du inte har.
Andas.

Det jobbigaste är att jag måste iväg i snömodden för att hämta Milo om någon timme. Något som Marcus skulle ha gjort. Mimmi ska i sitt rossliga tillstånd inte behöva släpas ut en gång till i kylan hade vi tänkt, men killen måste ju hämtas hem och nån måste göra det när pappa är fast och försenad, så det bli jag -vi.

Hur resonerar och känner förresten ni andra föräldralediga föräldrar med storasyskonet på dagis.
När minstingen är krasslig, får den stora stanna hemma då eller kånkar ni iväg ändå?
Om det har varit en dålig natt och båda sover gott på morgonen, väcker ni för att det är dags att gå till dagis eller låter ni sova klart?
Även om natten varit bra men "dagisbarnet" sover -väcker ni för att komma i tid?
Regn och rusk -händer det att ni stannar hemma istället för att ge er ut i det?

Jag tycker det är så svårt.
Tänker att det är bra med rutiner för Milo och det är ju för hans skull han går på dagis. Däreför rusar vi dit i nästan alla lägen. Men ibland vet jag inte riktigt vad som är bäst.
Som i morse.
Han sov dåligt på natten och när min klocka ringde vid 0800 sov han så gott att jag inte ville väcka. Dessutom tenderar han att bli rätt vansinnig om han väcks i förtid vilket jag in i det sista vill undvika.
Hursom så sov han klart, vaknade med ett leende runt nio och ville direkt pussas -ett kmycket bra uppvaknande således. Vi blev ganska sena (ringde såklart om detta innan) och även om jag var stressad upp till tänderna, har inga marginaler alls just nu, så verkade Milo nöjd. Dock inte Mimmi som också ville sova länge så att jag inte hann amma ordentligt innan vi fick rusa iväg. Milo var glad och stannade utan problem eller tårar på dagis medan jag började gråta så fort jag vänt på klacken. Kände mig helt slut. Och Mimmi var ledsen.
Från nästa vecka blir det ju bara en gång jag behöver lämna själv, tisdag och onsdag är ju Marcus hemma på morgonen så det blir nog lättare.
Men just nu alltså.
Jag orkar inte.
Är så ledsen bara.
Fryser och har ont överallt.
Bläää.
Bläää.
Bläää.
Skit.

Fast jag dricker gott kardemummakaffe och det piggar upp. Lite.
Appropå det. Vilket kaffe som helst funkar, man häller önskad mängd malen kardemumma i filtret och så -voilá.

19 kommentarer:

Anonym sa...

Jag har alltid väckt lillasyster för att föra iväg storasyster till dagis. Men storasyster var nästan 5 när lillasyster äntligen kom så hon var så van att vara på dagis och ha kompisar att det var väldigt viktigt för henne.
Och har det varit en dålig natt för lillasyster så behövde JAG så hjärtinnerligt väl de där timmarna för mig själv så att jag kunde sova då hon sov.
Men visst skär det lite i hjärtat att väcka sovande barn...

/mickis

särla sa...

kommer ihåg hur det var.. usch. Vårat dagis hade som praxis att det stora 15 timmars barnet skull vara hemma om lillesyskon var sjukt.. Jag vet att det fanns gånger jag gått som jag ångrar. Du vet istället för en lugn morgon och frukost stressade vi halvt ihjäl. Men jag resonerade som du, de behöver rutiner. Men vet du Jonna det funkar inte så.. känner du att du inte vill väcka nån av dom så gör inte det. Snart nog börjar du jobba och rutinerna kommer ändå. Unna er att bara vara.

Anonym sa...

Har själv bara ett barn så jag har aldrig råkat ut för problemet. Rent spontant känner jag att det kanske inte är så viktigt med förskola när man är så liten som Milo. Kanske vara hemma med båda barnen ett tag. Tiden är så kort och vips så är Mimmi större och skall också börja förskola. Lite tankar bara, alltid lätt att ge råd när man inte själv längre är i "småbarnsåren.
Maria

Gråa musen sa...

Jag gick alltid iväg. Frågade en läkare om man skulle dra ut syskon när de är sjuka. Han svarade att det är ännu bättre för små barn att vara ute när de är sjuka. Även om det regnar för då är luften extra syresatt. Det är skillnad när de börjar gå själva. Då kanske de inte orkar vara ute. Det ska ju givetvis accepteras. Men till och med feber mår bra av frisk luft fick jag veta. Så länge de är vagnbarn alltså. Rutiner är bra och det är ju för att man låter dem sova längre ibland som rutinerna rubbats. Samma läggtid alltid och samma sovtid alltid. Sen får de tjura hur mycket de vill. En dag ska de ju upp till skola och då måste ju tiderna sitta. Men så tycker jag. Som vanligt är ju alla olika och det är ju rackarns tur det. Gör som du finner det bäst. Det du tycker är bäst ÄR ju alltid bäst för dina barn. Kram

Malinka sa...

Vi går alltid i väg med den som är frisk (såvida det inte handlar om magsjuka då ...). Våra brukar gå upp när vi går upp, så just sovandet är inget problem där.

I det här hemmet är det betydligt värre att ha ett piggt och friskt barn hemma med tråkig mappa och sjukt syskon än att släpa sig iväg på morgonen ... Och om möjligt lämnar förstås den som inte ska vabba på dagis eller skola.

Jag tycker det är bra att barn får ha rutinen att gå på förskolan, oavsett om hen är lite trött, syskonet är sjukt eller hen bara inte vill. Kanske är det inte så stor sak för en så pass liten som Milo, men när de börjar bli lite större tror jag det kan skapa konstigheter i relationen till övriga barngruppen om de dyker upp lite hipp som happ. Det är ju bara att tänka på sig själv: det kan vara svårt att känna sig hemma i en grupp som man inte träffar oregelbundet. De gör saker utan en och skapar relationer där man inte själv är inkluderad.

Nu talar jag inte om att hålla barnet hemma någon gång då och då, men jag vet barn på vår fsk som bara inte dyker upp vissa veckor.

Elli sa...

Jag har samma funderingar själv. Befinner mig i samma situation som du.. Men min lilla nyfödda ammar hela nätterna och snittar man 4 tim sömn per natt så orkar i alla fall inte jag underhålla en vild 2-åring på dagen. Så det blir liksom värt den där morgonstressen för att kunna få några timmars vila och att lillen någon gång på dygnet bara får vara ifred och amma hur länge han vill.
Lycka till!

Anonym sa...

Beror nog lite på VAD för sjuk barnet är om jag tycker att det andra även ska vara hemma...
Magsjuka tex så stannar hela familjen hemma!
Förkyld med lite feber så får den andra gå. Långt i från alla gånger som det smittar...osv...

Annars så väcker vi vår dotter när det är dax för dagis även om natten varit hård av någon anledning, men då ska hon vara frisk i övrigt såklart!

Anonym sa...

När mina barn var mindre, fick de vara hemma om de sovit dåligt på natten. Var det dåligt väder fick de också stanna hemma, med mig och sin lillebror. Barn mellan 1,5-2,5 år har inte lika mycket behov av kamrater, som barn har som är lite äldre. Jag förstår de föräldrar som tar sina 3-5 åringar till förskolan i alla väder, de har större behov av kompisar och det kanske inte finns några hemma dagtid.

Anonym sa...

Tja, sådär kan det bli med två ( i mitt fall tre ) småttingar. Krävande 24timmarsjobb när de inte går i takt sömnmässigt, eller hälsomässigt, eller skolmässigt, eller tonårsmässigt. Eller allt annat-mässigt. Min karl var och är fortfarande en sån som reser kors och tvärs mellan många världsstäder.Ingen farmor-mormor-farfar-morfar-syrra-brorsa fanns att tillgå. Fy f** vilka år, inget att hymla om, tur att jag inte blev galen. Då fanns inte ens bloggeriet som tröst och ventil. Älskar dock mannen och barnen över allt i världen och skulle nog göra om samma sak bara för att få behålla dem alla mina käraste!

Jenny sa...

Vi har stannat hemma de mornar då natten varit dålig och stora killen fortfarande sover. Har inte hjärta att väcka honom och dra upp honom när han uppenbarligen behöver sin sömn... Jag har tyckt att de dagarna varit supermysiga då man bara kunnat slappa och ta dagen precis som den kommer. Och framförallt, mysa med båda juvelerna hela dagen <3

Sofie sa...

Åh vad jag känner igen det där..

Min son var alltid så morgonpigg och de få gånger han inte var det fick han stanna hemma. Jag följde hans rytm. Det funkade bra för oss.
Vårt dagis hade som mål att vi skulle vara där till samling kl 9 och hann vi inte dit tog vi oss en mysdag hemma eller på öppna förskolan. Rutiner kommer tids nog tyckte jag och lät sonen styra. Det var ju bara 1 och 1/2 år innan båda se gick på dagis och jag arbeta och då vart det inrutande rutiner så det räcker.

Sofi sa...

Jag har aldrig behövt väcka storebror här, han vaknar alltid runt 7. Men jag skulle nog väcka om det behövdes..

Jag får oftast både lämna och hämta själv så om det väntas bli ruskväder så tänker jag nog att vi stannar hemma allihopa (ångrade mig i måndags att jag bestämde att han skulle till dagis när det var storm här i Stockholm, men det var ju fint på morgonen?!).

Jag har faktiskt inte bestämt mig än om det är värt att krångla iväg till dagis och sen hämta igen eller inte. Men han verkar ju ha kul där och jag skulle nog i dagsläget inte orka aktivera honom tillräckligt ändå. Så dagis it is! Fast vi är konstant en halvtimme "sena". Men som dagisfröknarna säger, det är ju faktiskt inte obligatoriskt att gå på förskolan :P Så jag stressar inte, har vi en dålig dag kanske jag bestämmer mig för att vi ska vara hemma.

När lillasyster blir större är min förhoppning att vi kan stanna hemma allihop och göra roliga saker någon gång i veckan. Men än så länge är det skönt att få lite "paus" att bara ta hand om den lilla.

Anonym sa...

Förskola är bra för barnen,men man får aldrig glömma bort att barnen har det allra bäst hemma. Därför tycker inte jag att man ska lämna på förskola om de tex har haft en dålig natt osv. Sådant kommer tids nog när skolan börjar. Då finns inte längre valet utan då måste ni iväg! Vill ni stanna hemma,så gör det. Lämna när det funkar på morgonen!

Anonym sa...

Två tankar fick jag när jag läste vad du skrev (egentligen tre men då var nr 3 SJ/Banverket och det hoppar jag över).
Första tanken var att om det är körigt med dålig nattsömn, sjuk Mimmi, pappa ute på jobb och Milo sover efter en orolig natt - ring dagis säg som det är och att Milo blir hemma idag.
Andra tanken: När nu tåget var så försenat och Mimmi jätteförkyld och väglaget inte det bästa - kanske kunde Milo fått stanna någon halvtimma-timma ytterligare och Marcus kunde hämtat när tåget väl anlänt.
Dessa båda varianter har vi provat vid enstaka tillfällen och det har gått jättebra för dagis del.
Det var som sagt bara 2 tankar som dök upp i mitt huvud. Kan ju kanske vara något att testa framöver nångång.
Kram Maggan1

Robert sa...

musiktips for you!!
från sveriges snabbast växande musikblogg!

www.hitellershit.blogg.se

Anonym sa...

Massa Tankar Kramar förståelse till dig. Vet alltför väl hur du känner det. Sitter själv här medans min sambo är på turne´i Europa...till söndag.

Anonym sa...

Du är duktig som fixar morgonlämning själv överhuvudtaget tycker jag:) Jag är bortskämd med att pappan fixar lämning varje dag, om han inte kan har jag det stora barnet hemma. Men jag har en ganska bra bit till förskolan också, ca 50 minuters promenad eller krångligt kollektivt åkande. Jag mäktar bara med att hämta.

julia sa...

stackare! hoppas att du känner dig bättre till imorgon då jag önskar dig en lugn helg! kram

julia
www.magnific.se

Anonym sa...

Men som någon sa att man inte mäktar med att ha sovit fyra timmar och sen aktivera en tvååring. Men varför skaffa barn så tätt då kan jag känna. Vad är det med föräldrar idag som inte orkar ta hand om sina barn. Det förstår jag faktiskt inte! Däremot kan jag förstå om man vill lämna för att man tycker att barnet får mer pedagogisk stimulans än hemma, att det är för den sakens skull man lämnar bort sitt lilla barn till någon annan. Men att det skulle vara för att man inte orkar då undrar jag... det svider lite i mig som förlorat en dotter, jag var hemma med henne och hennes storebror i fyra år, vårdade henne hemma och på sjukhus, sov otroligt dåligt i dessa fyra år men det var värt varenda minut. Hon dog när hon var tre och jag hade ångrat det så bittert om jag hade lämnat bort henne. Detta var bara en tanke, man har sina barn till låns och tiden går så svinlande fort, varför inte vara hemma och njuta av de underbara åren, när de sedan börjar skolan ser man dem väldigt sällan och man saknar spädbarnstiden enormt. Alla föräldrar gör sitt bästa det vill jag tro. Men tänk på vad ni säger ibland. Det kan svida rejält då en del av oss har andra erfarenheter.