blädderblogg

Åh vad glad ja är över min blogg! Bläddrade runt i den alldeles nyss för att kolla om jag skrivit upp Milos 4-månadersvikt, bara för att på kul jämföra med Mimmis från häromdagen. På vägen snubblade jag över massor av bilder och videosnuttar och såklart en hel del text om precis allt och ingenting.
För det första. Helt sanslöst otroligt vad Milo har växt sen... ja då. Han växer ju hela tiden och ändras och utvecklas. Tiden går så fort, så fort att man inte alls hänger med som mamma (och just då är det mycket smidigt att ha allt samlat i finaste bloggen).

Han vägde förresten fantastiska 6 900 g mot Mimmis helt underbara 6 125 g.
Andra saker jag lugnt kan konstatera från då är att jag helt klart hade mer mjölk i brösten och ammade som en tok mest hela tiden (kan vara därav Milo hade på sig några hundra gram mer än syster) och att Milo inte alls gillade att sova såsom Mimmi verkar göra (kan det vara det där konstanta ammandet som störde min älskade killes mage?).
Slutsats: Hellre lite mindre mat i tutsen (finns ju superbra ersättning att ge) om det får bebis att vara nöjdare och sova bättre. Alltså är jag inte bara äldre nu, vissa saker är klart bättre med.
Sen läste jag om mina hudproblem. Finnar.
När Milo var runt tre månader attackerades jag av finnar, såpass att jag fick kräm för det av distriktssköterskan. Och vad hade jag nu på ilsket långvarigt besök i ansiktet för några veckor sen? (Vissa är kvar och snyltar plats än)
-Jo, finnar.
Trodde länge att det denna gången (kommer ju inte ihåg förra) berodde på p-pillren jag duktigt mumsar på och var nära att ge upp all framtida form av kopulering för att rädda fejjan, fast ho ho ho, christmas came early, same shit -sist med.
Annat jag blev påmind om var att jag sov dåligt försommaren 2009 och gör så nu med! Sover visserligen alltid lite si och så fast det är åtminstone bättre än kasst, vilket läget är nu och var då. Somnar mycket svårt och vaknar aplätt. Hurra liksom.
Ja inte att jag har sömnsvårigheter men att jag vidare kan läsa att det sen blev bättre och finnarna de försvann innan jag hunnit säga pois perkele (för 38:e gången).
Jihaa, jag blir vacker och pigg igen. Det är bara att tålmodigt se tiden an.
Hår tappade jag förresten med och fick sen tillbaka, precis som nu. Tappandet iaf. Tillbaka kommer det förhoppningsvis tillsammans med fräsch hud och lastvis av sömn.
Fatta vad mycket bra jag har att se fram emot! Hur häftigt som helst. Och jag mår ju inte ens dåligt nu! Tvärtom!
(Även om det såklart finns roligare saker än att vara en tunnhårig 30+++:are med finnig hy.)

Och med det på pränt vill jag bara säga god natt och lämna ett par sammanfattande visdomsord att tänka:
Imorgon är vi ännu en dag närmare allt som ska bli än bättre, utan att för den skulle ha bråttom från det som är nu, eftersom det faktiskt är rätt jäkla gött det med!
Tjohopp.
Finnfan goes to bed med ett leende.
Gör så du med.