Milo sover. Vilket är ett bra tecken. Han har sovit illa killen senaste nätterna och inte heller värst bra på dagen så nu tror jag på riktigt att han håller på att sovkurera sig. Hoppas.
Personligen mår jag rätt bajs men ska inte tänka mer på det. Faktiskt ganska befriande att inte kunna gå in i sitt eget dåliga mående så som man en gång kunde och också gjorde. Med hull och hår mådde man dåligt om man mådde så. Älta, älta, älta var ett way of life och även om jag såklart saknar att ibland bara fokusera på mig och JAG så är det ändå väldigt skönt att kunna lägga det stora jaget och därmed egot lite åt sidan och tänka på annan. Andra. För helt ärligt, det där enorma jagfokuset ledde faktiskt inte någonstans, eventuellt lite djupare ner i gyttjan.
Med det sagt menar jag inte att man som människa, kvinna, mamma eller annat ska eliminera sig och sina behov, tvärtom, de ska tillgodoses, och stundvis också ältas över, men de behöver inte liksom ta över. En ögonkast bort från naveln mår vi nog alla bra av till kvinns. Tror jag och även om skådning ner där och in är lätt och behaglig till en början kan det vara värt att slita upp blicken.
(Sagt av någon som låg vaken alldeles för mycket i natt och mest helt i onödan bara för att hon tyckte synd om sig för att hon inte fick sova...)
Snart kommer Marcus och den här människan ska iväg på lite sköna och välbehövliga egensysslor.
1 kommentar:
Milo sover, det är ett friskhetstecken! Att du är trött kan man ju förstå, men som du säger - det hjälper inte med självömkan. Trött, småförkyld och lite allmän sjukdomskänsla det hör nog tiden till. Nu handlar det om positivt tänkande, du har helt rätt i det! Det är inte alla gånger lätt att tänka positivt, men livet blir mycket trevligare om man testar att slå bort det trötta och istället fokusera på det ljusa och positiva.
Kram Maggan1
Skicka en kommentar