Jag är helt färdig.
Mimmi är inte helt tillfreds just nu och jag kan inte lösa det.
Helt överdjävligt fruktansvärt är det. Känner mig fullständigt maktlös och hemsk som inte kan trösta mitt barn.
Hon har nu skrikit mer eller mindre oavbrutet i två timmar (denna sekunden är det tyst men jag säger inte hej eller annat förrän jag är en överlevare på andra sidan av idag). Lät hursomhelst som det gjorde i natt och jag har tagit upp henne, vaggat och tröstat, precis som jag gjorde då, men det hjälpte inte nu heller, mer än för stunden. Innan konserten är åter igång. Därför har jag testat att INTE ta upp henne, mer än gå in och klappa och ge nappen med jämna mellanrum. Men inte heller det hjälper.
Vad finns då?
Hon är ju lilla rabiestjejen med stark vilja, vilket är bra! Men stark vilja uttrycks under kort stund och när något går emot henne, inte såhär.
Och nej, tror inte hon har ont för det är ju bra, mesta delen av dygnet. Det är bara kvällar och nätter hon nuförtiden är arg. Riktigt arg. Och bråkig, tar och kastar Milos grejer medan han blir ledsen och börjar gråta och så gråter Mimmi ännu mer och kastar en grej till.
Finaste Mimmi som alla kallar för den gladaste tjejen. Ja ni skulle bara veta...
Marcus fick biljetter till Thåström i julklapp, så han är där ikväll. Också konsert. Skulle gärna ha bytt mot min. Men kul för honom.
Själv planerar jag en bitterfitta imorgon. En vecka helt solo på Teneriffa. Bort från allt.
Fast nej, har tentfan på lördag och så två som ska in nästa vecka.
En bitterfitta-light? Ta T-banan fram och tillbaka under ett par timmar, mellan Hallunda och Ropsten?
Kanske måste bli det, för jag är färdig.
Tror jag måste sätta mig i soffan som den optimistjolle jag är och se lite katastroffilm igen. 2012, för att verkligen maximera katastroferna. I jämförelse är inte barnskrik, tentor och sömnbrist så himla jobbigt. Alltid nåt. He he.
6 kommentarer:
Jonna, det är tur att du är den lilla optimisten! Lyssnar just nu på Thorsten Flink, du kommer igen..
Kramar♥
Ta det lugnt! Jag tror det är affektskrik, mina två yngsta hade det en tid efter att de börjat på förskolan. Läkaren på BVC sa att det är vanligt och inget att oroa sig för. Det är alla intryck och upplevelser från dagen som hjärnan måste sortera under natten. Det brukar försvinna efter några månader. Håll ut!
KRAM, Mia i Stockholm
Läste nyligen om en annan bloggare som hade samma bekymmer. Ungen nöjd och kvittrande på dagarna, bombsiren på nätterna. Visade sig vara öroninflammation. Tänkbart?
Ta några dagar på hotell, om det finns ekonomiskt utrymme för det. Så kan du sova ut och hinna plugga dessutom. Och så väljer du ett hotell med god frukostbuffé.
Jag var så frustrerad en gång, när maken varit bortrest i arbetet och sömnen bara hackade sig fram, att jag höll på att ta in på hotellet runt hörnet. Sedan kom jag på att det var både vilsammare och billigare att åka ut på landet. Men å andra sidan serveras ingen frukostbuffé där …
Hej Jonna!
Googla nattskräck barn, det låter nästan som det. Min ena son hade det en period, och jag hade det tydligen också. Hoppas det blir bättre snart!
Hej Jonna! Du är stark, och Grattis till tentan. Är inte barnpsykolog o tänker inte ens ge mig in på området, men har barn o barnbarn. Mimmi är helt enkelt förbannad för något,som hon inte ens vet vad själv gissar jag. Åldern? Jaja kära läsare alla åldrar har sitt s.a.s Hoppas det reder sig med lillgumman. Men lite synd om Milo som får ta smällen också..Kan kan 1 av er ägna sig mer åt arga damen ett tag? SÖT! a Lyssnar till Flinks Jag reser mig igen .Och solen skiner. Kram anna
Skicka en kommentar