det har löst sig

All glädje över att efter månader av microlaxbroende äntligen kunnat utan hjälpmedel gå på toaletten fastnade med skiten i halsen. (Ja eller skiten fastnade såklart i rören.)
I en hel timme gjorde jag allt i min makt för att försöka lösa problemet. Utan resultat. Det kändes inte jättekul att gå och väcka min käresta och be honom komma och pula med mitt bajs som tydligen hamnat på tvären, men gjorde det till slut ändå.
Hans första fråga: -Vad har du gjort?
Mitt svar: -Bajsat, vad tror du? suck.
Men inte heller hans åtgärder hjälpte. Ringde motvilligt jouren som råkar vara Securitas och informerade om mitt skitiga ärende. En snubbe skulle skickas för att rensa upp.
Men då plötsligt hände det! Likt trissvinsten som aldrig i och för sig kommer. Efter ett fortsatt småspolande och Marcus vill-inte-veta-vad-han-gjorde-grejande så sjönk skiten i alla fall dit det skulle. Ringde jouren och avbokade snubben och nu har vi åter en toa som funkar.
Ett tag.
Och jag kan glädjas över det faktum att jag är på väg att vinka adjö till en mindre rolig biverkning från graviditeten.
Jippiee!


Appropå något helt annat än skit.


Vår älskade lille son Milo Santino är frisk och mår bra! Vi träffade ju idag en sköterska, snälla barnmorskan Marie som var med vid hans förlossning och en läkare som alla tog sig en titt på vår guldklimp och han verkade tip top! Vägde hela 3 190 gram, nyäten men ändå! Så mat finns och äter gott det gör han. Visserligen är han lite rosslig (om nätterna främst) men det kan vara damm och annat skit eller bara lite ofarligt, vanligt snor för sjuk var han inte. Han var så tyst och lugn hela resan dit, väl där och hem min lilla älskling, tittade nyfiket runt och charmade alla. Kändes nästan lite fånigt att vara tillbaka på BB en dryg vecka efter hemkomsten, men vi är tydligen inte de enda föräldrarna (gissade väl det, men skönt att höra) som hamnar där av oro och det är alltid bättre med en koll för mycket än för lite.

Nu sover han. Blev inte mycket av den varan i natt. Framförallt för mig och det kanske är så det ska och kommer att vara. Jag får se till att inte hänga upp mig så mycket vid dag och natt och jobba med min sömnfobi för att försöka få till det när han väl slumrar på dagarna.
Som nu.

Käk finns och sötnosen äter.

Som det ska vara alltså!

Hoppas ni har en finfin lördag med massa härlig (nåja) musik ikväll!

Kram!

ensam?

Skickade precis ett mess med jätteviktigt information till Marcus, som finns någonstans i Bern och laddar inför Italien-matchen med massa andra italienska supportrar. Nämligen den att jag efter en tids förstoppning just fått en släng av diarré (kan vara laktulos-framkallat).
Vet inte varför jag har ett behov av att dela med mig av det, men det har jag tydligen.
Hans svar blev: Bra ändå!
Och visst är det det, bra ändå!

Skit är inget att spara på :-)

etiketter -jippie!

Uppfann dessa idag. Eller jag hade väl sett fenomenet innan och tydligen etiketterat mitt allra första inlägg utan att riktigt veta hur eller varför, så idag tog jag reda på det och.. ta daa! Till höger har ni plötsligt en hel radda med etiketter.
Jag vet inte om ni egentligen vill ha dessa. Eller om det bara är jag som låtsas att sådan efterfrågan finns? Min tanke var i alla fall att kanske en nytillkommen läsare vill kika på nåt gammalt genom ett enkelt musklick på den "intressantaste" rubriken (inte för att alla är stämplade än, men ett antal) eller att någon kanske vill laga till den där maten som jag skrev om då och slipper nu leta i all oändlighet, för alla recept är samlade under just recept. Smidigt va?! Jag förstår att det antagligen bara är jag som finner detta som ett mindre mirakel, men allt nytt ter sig så fantastiskt att det måste tjoas om ett par varv. Få se under vilken etikett detta hamnar...

dag ett som blogger

Ok då ska vi se.

Kör lite mjukstart så här i början. Testar mig fram.
Lyckades ju tydligen lägga upp en bild också. Heja mig!
Det är vår Akilles som tar sig en dusch.


Finns väl inget annat att säga just nu.