poolplask

Där ska jag plaska snart.
Jag är mycket trött just nu och det är lite kämpigt med självdiciplinen så jag tittar på poolbilder och känner att jodå, lite till orkar jag, för snart nog ska jag plaska däri.
:-)

mot Venedig

Vi har nu bokat även hotell i vackra Venedig dit vi ska för en liten mini bröllopsresa imorgon. Känns mycket välbehövligt för att uttrycka det milt men frågetecknen har varit flera, fast nu är allt betalt och klart så det enda som återstår är packning.
Vad packa?
Tre dagar. Hmmm.
Dator?
Inte egentligen, men jag vet ändå inte.

Jag gör ju allt med min dator.
Beställer kläder, böcker, filmer, har koll på världen, vädret och vänner. Och nu senast ser jag till att inte drunkna i damm tack vare möjligheten att beställa dammsugarpåsar samma väg.
Det har varit ett gissel för mig, det här med påsarna. Hade bara så många kvar när vi kom till Stockholm och sparade verkligen och kunde verkligen inte förmå mitt söta huvud att komma på var köpa fler nu är stan är ny och onoff (där jag tidigare handlade allt) är nedlagt.
Kom då på att hallååå -nätet. Och jupp, där finns allt! Nu har jag ett gäng hemma igen och måste hitta på andra anledningar för att inte städa, he he.
Måste också tipsa om doftpärlor som sprider fantastiska aromer när man suger runt. Ett tips är om man har en lukt man vill bli av med (typ när Mimmi lade en blöt bajs på håriga mattan och lukten inte ville försvinna trots ett ihärdigt skurande med diverse medel) kan man gnugga doftbollar på det attackerade området. Eller varför inte stoppa några i soffkuddarna för en länge ihållande härlig doft.

Nä nu ska jag fundera på packningen igen.
Data?

barnledig

Jag har packat ner både den vita och den rödbruna långa nu. Lutar nog åt den vita... med lite 60-tals tuperat och så obligatorisk snedlugg till det :-) Kan ju bli hur läckert som helst. Den är för övrigt inhandlad på tradera, liksom svarta. Den långa är en HM som jag fyndade på rea nyss.

Vi ska åka till Stockholm i eftermiddag jag och Marcus. Bara vi två. Gå på fest och övernatta lyxigt och hur barnovänligt som helst. De små stannar hemma i tryggt förvar med nära vänner. Första gången faktiskt sedan Mimmi kom till världen som vi tar oss en tripp och en natt utan de små.
Nästan ett dygn hemifrån... jag är lite larvig och pusstokig just nu men vet att Milo och Mimmi kommer ha det kalas och vi med. Behöver detta.

Nu mer pussar.

otrevligt välkomnande fast skönt ändå

Hemma.
Mamma följde med oss från Stockholm och bra var väl det. Vet inte riktigt alls hur det skulle, om det skulle, gått annars. Behöver heller inte veta, för nu är vi ju här och det mesta är i ordning.
Fast alltså, vilket jobb att komma hem.
Visste att det skulle bli till att packa upp allt och att bara det i sig är ett jobb, men sen sortera post och tidningar, städa och fixa, vattna blommor, kasta döda, tvätta det smutsiga och bara försöka landa när man fortfarande är helt resstinn och fullständigt slut. Så där som man motsägelsefullt nog alltid är efter semester. Jag i alla fall.
Sen har det varit rätt kaotiskt på sina håll de sista dagarna, vilket tagit musten ur alla oss och för att inte tala om... nej är inte riktigt redo att tala om det än kände jag nu.
Men hemma är vi och det efter en alldeles helt fantastisk och underbar resa! Vilka månader det har varit! Rom är så vackert och jag kommer sakna hänförelsen man kände där så fort man rundade ett hörn, människorna som ler och börjar prata om allt och inget, nyper barnen i kinderna, lyfter upp dom och ger spontankomplimanger om just det man sekunden innan var lite osäker om.
Norrköping är något annat. Fast inte helt fel och faktiskt och efter mellanlandningen och hetsen i Stockholm andas jag just nu mycket lättare.
Konstigt. Rom är stort, större än Stockholm, men det finns få ställen som jag upplevt så stressig, fullt av folk och just hetsigt som vår otroligt vackra huvudstad. Knappt någon ler. Ingen möter ens blick eller säger något trevligt bara sådär rent impulsmässigt.
Eller jo, det gör dom. Eller hon gjorde det. En mycket trevlig tjej, ung kvinna, kanske i min ålder, frågade mig -när jag ensam i söndags eftermiddag med båda barnen plötsligt sovandes letade efter en plats i solen att sitta på under ett andetag- ifall jag skulle äta eller dricka.
Hon satt själv och åt, pekade på ett litet ensamt bord och sa leende -Passa på. Det gör jag. Är mamma själv.
-Tar gärna nåt att dricka faktiskt, svarade jag och vips hade hon hämtat en flasköl åt mig (brukade jobba där visst) och bara sådär satt jag sen på bästa solplatsen och drack lite spontanbärs, läste tidning och tankade kraft. Precis lagom lång var tuppluren efter vilken vi skyndade till hotellet bara två kvarter bort och var där mycket gladare allihop. Den lilla pausen gjorde mycket av min dag. För min dag. Hon den trevliga tjejen gjorde så mycket. Hade precis innan trängts på Hemköp under Åhlens och mött så många sura miner och suckar att jag nästan blivit gråtfärdig.
Så jo, det finns faktiskt pärlor även i Stockholm och staden är ju som sagt himla vacker. När det är solsken. Fast Norrköping är bra det med. Lugna, gamla härliga stad.
Idag skiner solen och jag tänker just nu gå ut med Milo på vår balkis och lapa lite. Rätt fett bra om jag får säga det själv ;)!

hemlängtan

Inte förrän nu har jag börjat längta hem. Hemhemma, det där i Norrköping ni vet.
Det har varit fina dagar på många sätt de här vi haft i Stockholm, framförallt gårdagens timmar på Gröna lund är värda att läggas in bland de minnesvärda. Fettunderbart  var det, som man säger här (har jag hört på alldeles för många håll). Jag fick dille på femkampsspel och vann faktiskt också en docka åt Milo. Han verkade så nöjd över att vara min hejarklack och vi sprang mellan spelen och tog några rundor i veteranbilarna däremellan. Mimmi och pappa Marcus var nöjda med att lätt strosa med.
Men nu.
Idag.
Ikväll.
Längtar jag hem.
Till "min" soffa. Storbilds-TV:n. Till katterna. Till köket, Linas matkasse och så vidare... Träffade Bror T och hans Cissi idag och det var härligt så jag skulle kunna flytta till Vallentuna med som det känns just nu, men först ska vi hemhem.

genom fönstret

Musiken tystnar plötsligt. Jag tittar ut och ser att det regnar. Inte roligt vara gatumusikant i regnet tänker jag och njuter en stund av tystnaden.
Vi har fönstret öppet mot Pantheon-torget mest hela dagen och njuter av melodierna som är trevliga, men efter några dygn av samma trallor känns det fint med bara lite regnbrus ett tag.
Pantheonutsikt var det ja. Eller inte. Vi ser de högra pelarna om vi lutar oss farligt långt ut eftersom det byggs just bredvid vårt fönster, men torget är helt ok att titta på det med så det gör inget. Annars är det hyfsat skönt att bo på hotell. Serverad frukost och städning varje dag, men nog saknar vi lägenheten som var vårt hem i två månader. Skönt att komma hemhem blir det med. Lite styrigt detta med att varje dag gå på restaurang med hela klanen. Gott visst, men det är inte många måltider som ätits med två händer. Kanske faktiskt just två och enhänt inslevande av god mat medan andra handen, armen gungar ett barn eller två kan smaka godare.
Ja ja.
Nu ska jag gå och titta ut. Antar regnet skrämt iväg turisterna med och det gör inget.

För övrigt 22 grader idag. Hoppas det fina vädret återkommer till däruppe med oss på torsdag.

flytt och firande

Idag är en stor dag.
Johannes Paulus II, förra påven ni vet, ska bli helgon. Eller helgonförklarad, eller är det kanske saligförklarad inför att bli helgon? Jag ska kolla upp fakta så jag även på svenska vet vad han exakt han blir idag.
Hursom.
Det är en stor dag. En glädjes dag och jag gläds med alla miljoner som här idag och runt om i världen är glada för att fina gamla påvefarbror Johannes äntligen ska bli något ännu större.

Nu stressar Marcus på. Vi ska flytta till hotell idag. Hyrestiden i lägenheten är slut och det är packa och gå som gäller. Rätt segt detta, men det blir nog bra. Vi har badkar på nästa ställe och utsikt över Pantheon.
Kram för nu.

pizzaface

Bilderna är från Montacarlo i långfredags och då kändes inte tanken på en sardellpizza (läs napolitana) alls främmande. Snarare var det väldigt gott och jag därmed mycket glad.
Sen kom tisdag. Igår. Och jag var sugen på sardellpizza igen och eftersom webmackan var med skulle vi så klart visa honom vår billigaste favoritpizzeria (4euro för alla pizzor och de är härligt tunna, som tunnbröd, krispiga och med massor av gott på) i Trastevere -The Mirror, som den heter av någon anledning och där blev det också den där salta goda pizzan (skyller mitt enorma sardellsug på bristen av saltlakrits). Alla var nöjda efteråt, också jag och när kvällen kom var jag redo för en sallad för att balansera upp det hela.
Men.
Så gick vi till Montecarlo igen. Och deras sardellpizza, ja den gör mig ju så glad. Så det blev en till. 5 euro. Billigare än de flesta andra maträtterna, skyllde jag på och mumsade glatt i mig. Fast nånstans efter tre tuggor (så få sardeller fick jag snålt nog denna gången) kände jag att nej, nu har min förstoppade mage fått nog. Fast sen smakade den smälta mozzarellan så gott att det blev några tuggor till.
Men alltså. Två pizzor på en dag. Det går ju inte. Okej att jag aldrig äter en hel och att Milo får sin middag av min med, fast ändå. Det är ju inte riktigt klokt. Skulle aldrig funka hemma. Två på ett halvår är mer min melodi. Där. Fast vi är ju inte där -än.
He he.

saltisar

Det är inte klokt vad man har behövt stå ut med här i Rom. Ingen saltlakrits någonstans och den söta som finns är inte direkt något att hänga i gran eller ens i påskriset. Snacka om att finnjonnan gått i spagat några gånger i ren frustration på grund av saknaden efter det oftast svarta guldet. 

Men.

Och detta är ett fantastisk och trevligt stort litet men. Då är det ju perfekt när till exempel webbmackan kommer på besökoch har med sig tre (!) påsar tyrkisk peber till mig (oss). Mums alltså. Måste hålla i mig så jag inte äter upp allt på en gång, har ju några dagar kvar innan jag kan gå berserk bland godishyllorna.

Natti.

postpåskblues

Påsken går mot sitt slut och det är väl trevligt i sig, men lite så där vemodigt samtidigt. Efter alla helger känns livet så kort plötsligt, för det är ju någon helg hela tiden och man har ju bara så många i ett liv.
Ja ja.
Kan vara att vemodet kommer med regnet också, för det är vår sista vecka i den här lägenheten och just då väljer änglarna att gråta. Sluta böla hörrni! Vi vill ha sol.

Milo går runt och rastar mobilladdaren och tjötar på. Han har en sanslös mängd prat som bara måste ut under en dag. Mimmi sover och Marcus är på jakt efter en öppen affär. Långfredagen märktes knappt här så vi var ju inte direkt beredda på gårdagens öken och är nu lite rädda att dagen idag går i samma linje då vi knappt något har i kylen. I värsta fall får vi käka ute. Hö hö. Värsta, right :-)

Nu på söndag ska vi flytta in på hotell någonstans. Kollar just nu ställen vid havet och hoppas hitta något bra till vettigt pris. Vi flyger ju inte förrän på torsdag veckan efter så något måste vi byta till då denna är upptagen med annat folk direkt efter oss.

Jätteroligt tycker jag och antagligen bara jag.

hyvää pääsiäistä!

Glad påsk alltså, fast på finska. Skrev det i ett sms precis och kom plötsligt på att jäklars vad ä:n det är. Lite kul såhär på långfredagen. Buon pasqua heter det på italienska och det sista där -påsken, uttalas pask(w)a och paska är skit på finska så det är lite kul det med.

Idag gick vi en promenad till en vacker kyrka i Trastevere och åt en god lunch i kvarteren bortom turisterna. Mycket god var min vermicelli alla Nino eller något, sardeller, vitlök, olivolja, röd peppar och pyttesmå brödkrutonger med spagetti. Roligt med helt nya smaker och blandningar.

Nedan äter jag en tallrik kött. Supergott det med. Strimlad, stekt nöt med ruccola och parmesan. Buono.

social liten apa söker

Nu har vi åter över 20 grader så ordningen är återställd, linnet på (plus att det verkar vara fint även hemma, varsågod förresten för det ;-) vilket bådar gott för annalkande hemresa) och så är Milo pigg och kry igen.
Han hade nog den klassiska 3-dagarsfebern etersom prickarna, som jag läst om, dök upp idag efter ett par dygn av över 40 grader i den lilla kroppen.
Men så tåliga de är, de små.
Milo lekte och hade sig tills han blev för varm och helt enkelt och förståeligt nog inte orkade längre, då kröp han upp i soffan, drog täcket över sig men skakade fortfarande envist till musiken där under och log med glansiga ögon åt mig som tog över danspinnen och försökte mig på några steg. Själv ligger jag i fosterställning och skakar, inte av musik eller med vilje, vid 37.5 och börjar be till högre makter när jag når 38.
Nu är vi i alla fall friska hela bunten igen och ska njuta järnet de sista två veckorna, för mycket mer är det inte kvar av våran lilla trip.
Blir lite trist att lämna det här lilla hemmet vi skapat oss men samtidigt härligt att träffa och krama katterna eller iskai som Milo säger och jag misstänker Mimmi kommer bli till sig av gåstolen som väntar därhemma-hemma.

...

Så nu sover barnen.
Fick ta en liten läggningspaus för det ska tydligen vara mamma till att göra det, framförallt ikväll när Roma spelar på TV.
Att komma hem ja. Jo det gör vi ju snart. Vi har det så bra här att det inte riktigt känns som schlager och tur är väl det. He he.
Men visst saknar jag en del, det sociala, familjen, vännerna. Är nog rätt social har jag upptäckt och då jag inte direkt har lyckats skapa mig ett nätverk av likasinnande här tjatar jag så fort jag kommer åt ihjäl kassatanter i affären eller bordgrannar som råkar vara från våra norrare breddgrader.
Idag satte sig ett finskt par från Oulu bredvid oss på restaurangen och jag tänkte först att nä, de ska få sitta där, men sen såg jag en väg in och började. Vi snackade sen på resten av middagen, de verkade inte alls missnöjda heller faktiskt och det var nästan så jag inte ville gå därifrån.
Inte så vi inte pratar, Marcus och jag, men man vill ju prata med andra också, framförallt när man är 24-7 samlade såsom vi är just nu. Och jag tror någonstans att jag fortfarande lider av sviterna från isoleringen då Milo låg i magen för efter det har jag nog inte riktigt lyckas återvända till en för mig helt tillfredställande social tillvaro och då tänker jag främst på jobbet, som ju ofta, när det är bra och som det ska, fungerar som en sådan ventil, och ja, där har jag ju inte varit mycket på sistone, av hyfsat bra anledningar och sen har det väl inte heller varit direkt... bra, av vad jag har förstått, men ändå.
Ja ja. Nog om det. Blir kul iaf att få tjöta lite med kompisar väl hemma om någon vecka.

Imorgon ska vi gå och titta på en utställning med äkta 1700-tals kläder i ett palats nära oss. Kul. Hoppas barnen gillar med -Milo. Han började ju inte direkt hjula av glädje sist vi släpade med honom på en utställning, eller jo, hade han kunnat hjula så hade han nog gjort det, men inte av den anledningen vi skulle ha önskat. Men kläder, det borde väl vara skoj... vi får se.

Kram för nu.

kyla o massa gott

Det var ju sådan högsommarvärme hela förra veckan och helgen som var och sen vart det blåsigt och kallt. Ja eller 12-14 grader, som i Sverige just nu tror jag, så kallt för att vara här och Romarna drog på sig täckjackor och pälsmössor medan vi mest gick omkring och undrade var solen gått. Och någonstans mitt i det har Milo nu dragit på sig en förkylning, inte så han är snorig eller hostig men han har hög feber och är hängig stackarn.
Idag har iaf solen hittat hit igen även om Milo inte får njuta av det just idag och graderna har stigit. Jag tog en skön promenad och sen en kopp cappuccino på "vårat" torg i solen och fick klä av mig ordentligt för att inte smälta bort helt. Kaffetankad, varm och glad gick jag hem och bytte av Marcus som nu har gått iväg för att se på fotboll. Jag får lite middagssällskap av Inger som liksom jag kvällen till ära är calcioänka och på menyn står det lasagne ala Giovanni Rana, pastasnubben ni vet. Jag har fullt förtroendet för Giovanni och tror det blir mycket gott och framförallt superenkelt att tillaga, bara stoppa in i ugnen och låta vara där i 20 minuter. Perfekt. Till lasagnen ska vi äta en sallad på buffelmozzarella och körsbärstomater och några pinnar med parmaskinka.
Mozzarellan alltså.
Så färsk, så god. Nästan så man i en hägring anar några buffelspenar dansa en förförisk dans framför ögonen när man låter de mjuka, lättsaltade, olivoljetouchade bitarna smälta i munnen. Mmmmumma.
Osten köpte jag häromdagen i Vatikanen. (Bara det, ostshopping i Vatikanen.) Jag och Milo var och handlade med Lotta som jobbar där (annars kommer man inte in) och köpte förutom buffelmozarellan (och galet mycket annat, fast bara bra grejer) en annan jättegod gräddig ost som bara säljs där och som görs på mjölk från påvens egna kossor. Så häftigt, inte för att jag tror påven gör så mycket av själva mjölkningen eller det andra men ändå, kanske gullar han med dom på sin lediga tid när han gjort massa påvegöra och behöver lite time-off. Hursom, något rätt gör han för osten smakade mycket bra och då vill jag tro att kossorna också mår så. Maten är billigare innanför murarna och affären den största härikring och då jag som bekant är en supermarketjunkie var det för mig som en liten promenad i, och nu passar kanske liknelsen litegrann åtminstone -himmelriket, där mellan hyllor och diskar fulla av massa gott och strimlade komagar (bläh).
Nej nu blir det till att förbereda inför middagen och det gör jag genom att ta ut tomaterna ur kylen. Det andra nästan sköter sig ju själv :-D

Milo goes park

"Du kan inte ta mig" är en hyfsat rolig lek även för mamma och pappa i en bilfri park.

Plocka blommor.

Kpten Haddock tar en fruksallad+chokladsås-paus.



Plocka sten.




Pose in park.

 Jag ber om ursäkt att mitt bloggande är så sporadiskt emellanåt, ja eller hela tiden. Här finns såklart massor att göra och resten av tiden är det inte alltid helt lockande att koppla upp sig på uruselt nät som närsom kan försvinna och med det texten eller bilderna man håller på att skriva eller fixa med. Morr. Senaste dagarna har det varit kasta-ut-datorn-från-balkongen-illa så jag är allt annat än glad på min lilla mobila pinne. Men vi håller tummarna detta kommer fram.
Kram i så fall från Rom som idag varit soligt men lite kyligare.

ranta runt i rooma

Idag har jag kaxat runt i Rom och guidat Marcus till ställen som vi var till i helgen medan han besökte Sverige.
Det är fantastisk sommar här än och vi njuter medan vi svettas på kullerstenar som promenerats på i hundra, nej tusentals år. Det ger lite skönt perspektiv på tid och andra saker.
Överhuvudtaget blir det till att gå mycket här. Gör ju ingenting då jag nyligen lagt till ost(ar) på min lista äver hobbys jag har. Det tål att promeneras då för att överhuvudtaget ha hopp om bikinimagens återkomst i en framtid nära mig. Eller dig. Ja bara den återkommer. Eller inte. Kan faktiskt inte bry mig mindre just nu, fast klart det skulle vara trevligt för en liten uppföljare, return of... liksom och byggde man colloseum då för snart 2 000 år sedan ska väl min midja hitta hem. Men man byggde ju inte Rom på en dag, he he.

Idag var vi nästan och tittade på Caracallas termer, ruinerna av ett enormt badhus från då, men vi kom aldrig dit utan gick in i en park istället efter att ha gått i en gammal krypta som Milo tyckte oooooh om. Mycket trevligt det med.

Nu blir det Wire. Andra säsongen lovar gott än så länge.
Hep.

veckans matlista

Måndag: Fuskrisotto med tonfisk och gröna oliver

Tisdag: Glad cappuchino

Onsdag: Pastagratäng med köttfärs

Torsdag: Plocktallrik och kycklingsallad

Fredag: Plocktallrik, sallad och avokado med kokt skinka

Lördag: Plocktallrik och ravioli med tomatsås

Söndag: Pizza Napolitana med sardeller

Precis ätit ricotta och spenatfyllda ravioli fifty fifty (en del med kronärtskockskräm och den andra med kryddig bolognesesås) och sitter nu och mumsar på nya pecorino-ostar jag fyndat på marknad idag. Mumsar med stora bokstäver för atan i gatan vad gott det är.
Hursom. Kom att tänka på, inte helt osökt, lite matbilder jag tagit. En vecka kan se ut så här på ett ungefär. Inte helt svårt att gissa kanske men plocktallrik är en favorit. På fredagens kan ni se den fina i italienska flaggans färger, stekta ärtor (i olivolja, vitlök, basilika), ostar och kall pasta i körsbärstomatsås. annars är fuskrisotto en enkel goding. Koka ris, blanda med tonfisk i olivolja och gröna oliver -voilá. det mesta ser lyxigt ut med balsamicoglaze som finns i affären. Gott är det med.
Ostpuss på pannan. Godare än det låter ;-)

sköna lördagen

Idag känns gårdagens massage som en skönt pulserande träningsvärk. skönt just för att det är efter massage.
Mitt besök dit kunde ha blivit rätt komiskt. När jag kom och hade blivit ledd till rummet där jag skulle få min knådning frågade den vänliga kvinnan om jag ville ha olja eller inte. Olja, sa jag och fick därefter något i en liten påse som såg ut som ett hårnät, eller en typ duschmössa i tyg. Wear this sa hon och gick ut. Jag började krångla i huvudet i den, men slutade när jag förstod att jag aldrig skulle få plats med min Vanhataloskalle i den lilla saken. Tog en närmare titt på tygbiten med gummisnören och började misstänka att kanske det inte alls var huvudet som skulle i. Gick ut och frågade lite försiktigt hur jag skulle ha den och var och fick då förklarat att det var ett par engångstrosor så inte mina egna blev kladdiga av oljan. Kunde inte låta bli att fnittra för mig själv när jag förfärat tänkte tanken ut att jag skulle ha pulat i håret i trosan och sedan liksom -Im ready. Hade ju blivit rätt roligt, för massörskan iaf.

idag är det 25 grader och fantastiskt solsken. Marcus åkte till Milano i morse för att jobba så jag och barnen har tillbringat dagen i en av stadens, en helt ny för oss, parker med Lotta och hennes fina tjejer. Det var jätteskönt. Sen skulle vi gå hem eftersom båda somande i vagnen, vi var inte jättelångt borta och jag hade karta och dessutom fått vägen förklarad för mig. Ändå gick vi vilse. Men vad gjorde det. Vilse med flit är något man ska gå här och även om det inte helt var med flit eftersom jag var så sanslöst kissnödig så råkade jag på massa fina gator och en marknad där jag shoppade ostar, kronärtskockskräm och annat gott jag bara måste ha idag :-). Och kissa fick jag göra på en bar och sen hittade vi hem.

Nu är det Upsy Daisy och gänget.

fortsatt fantastiskt fast trött

Plus 20 grader i skuggan.
En månad gjord, en kvar.
Tiden går grymt fort och det är väl mest ett tecken på att vi har roligt. Dock börjar det kännas som att snart, snart måste jag sova för att orka. Har sovit kasst här varje natt och med tanke på min sömn hemma där tidigare, ja jag är trött för att göra gnället kort. Fast nu börjar det tära på mig så där på riktigt, tidigare har jag bitit ihop och lyckats till och med intala mig att vadå trött? på dagarna, men nu börjar jag få svårt att vakna till även när jag är vaken trots att det är så mycket att se och göra. Vi ska testa lite nya rutiner och se om vi inte alla blir lite mer utvilade för det behövs då tempot onekligen är rätt högt hela tiden och visst kunde man tänka sig att sänka tempot men det är svårare sagt än gjort då Milo kommer bärandes på skorna vid nio och vill ut och ute är det fullt fokus då samme tvååring helst inte vill sitta i vagnen eller hålla i handen (vilket han iofs måste ändå). Barnen sover ju på dagarna så de blir inte lidande på samma sätt som vi stora av att nätterna är hackiga.
Nåväl. Sova när man är död sjunger... Bon Jovi, tror jag. Men för att inte dö kanske man ändå måste få sig en lur.

Igår var vi på jakt efter Pastamuseet, som tyvärr verkade ha stängt då inget gick att hitta vid adressen som stod angiven i boken. Promenaden gick vidare och vi letade oss åter till Villa Borghese, parken med de enorma ytorna. Det var kul som sist om inte kulare och roligast hade Milo som sprang, sprang och sprang. Mimmi var som vanligt nöjd i vagnen.

Vad gäller barn.
Blöjor är väldigt dyra här. Det dubbla minst. Och samma gäller det mesta i barnskötväg.
Sen finns ingen välling. Istället är det någon typ av kakor man ska lösa upp i varm mjölk man ger de små och jag som verkligen inte tycker att en glass eller kaka dödar så länge man borstar tänderna på de mindre är inte alls nöjd med det alternativet. Sockerhalten i dessa kakor är drygt 20% (!). Galet. Nej, vi har haft tur som haft besök så vi fått gammal hederlig välling hitfraktad till båda, så det är kanske bra att veta för er som ska över med barn, ta en extra väska full av underbar fullkornsvälling med er!
Sedan är det det här med salvor och våtservetter. Av någon underlig anledning ska allt parfymeras. På apoteket finns till och med eau de cologne till småttinger från 0 månader. Som om de skulle behöva parfymeras! Jag är glad att jag hittat oparfymerade våtservetter i matbutiken (annars finns det mesta för barn på apo) och någon kräm med som inte hade lukttillägg. Det mesta sånt hade som tur är med oss, men man blir ju lite förfärad när vi hemma lär oss att använda de mildaste av varianter till de bästa vi ha. Med rätta.
Apoteket förresten.
Är ni glutenallergiker, var inte rädda för Italien och Rom med all pasta och pizza som finns i varje hörn. Apoteket här har massor av glutenfria kakor, grissini (supergoda!), bröd, pasta och till och med öl (hur coolt är inte det) som är anpassat för er. Dessutom är man faktiskt i motsats till vad man lätt tror rätt medveten om celiaki och också andra allergier på många ställen. På flera restauranger finns tex glutenfri pasta som i alla fall på ett ställe (Osteria dell Gallo, nära piazza navona) enligt min vän som var här förra veckan och som är just glutenintolerant var skitgod. Annan mat där var också superbt så leta reda på det stället om ni är i knutarna.

Nä nu blir det läsa italiensk skvallerblaska med ordbok i ena handen och stark espresso i andra. Det går åt.

Puss.

bloggdiarré

Ni kan ju gissa vad Marcus gör denna kväll, ha ha ho ho. Börjar med fot och slutar boll. Eller han gör ju inte det, men tittar på. Så jag bloggar. Passar bra så. Längtat efter min blogg och nu funkar ju nätet med så bilder kan laddas upp, kanon.
Snart är bollen klar och då ser vi Wire. Det blev den serien vi fick med oss och jag är hooked. Han med. Första säsongen går mot sitt slut och jag vet inte hur göra efter den, börjar ana abstinens redan nu. Måste se mer. Ett avsnitt om kvällen är det nu för det är så bra. Inget särskilt kanske egentligen men samtidigt så beroendeframkallande. Har sympatier för de flesta av karaktärerna på nåt konstigt sätt och då blir det knepigt och spännande. Ett tips verkligen om några fler än jag missat innan.
Imorgon ska vi på pastamuseum. Mina rapporter om vad göra med barn här i bella citta fortsätter därefter. Men nu är det Wire.
Kram.

ännu mer skoj

Såklart killen skulle ha tårta för att fylla på depåerna när han väl kommit ändå dit upp.

Tjusig liten kyrka.

Och så ner igen.

Appropå vad göra med barn i Rom.
I söndags var vi en sväng till och in i Castel Sant Angelo, en stor borg på andra sidan floden som genom en mur och tunnel i den är kopplad till Peterskyrkan i Vatikanen (iaf ni som läst Änglar och demoner av Dan Brown vet vad jag snackar om), ja hursom, in dit var vi och och såklart skulle Milo på sina små ben gå upp för alla trappor och golv ända till toppen och sen ner igen. Där emellan var det kul att gå i smala gångar och springa på innergårdar och äta tårta i cafét med något som måste betraktas som en av bästa utsikterna i stan. Inte tokdyrt heller som det lätt är så fort något kan ses från platsen (cappuchino 3,50). Nästa gång ska vi käka där och se över valfri sida av Tevere. Magiskt vackert. För oss som var äldre än 2 år.
Castel Sant Angelo alltså, för er med barn, vars ben gärna trampar trappor och gillar borgar med mörka gångar. En succé för en tvååring och säkert ett antal år uppåt. Mimmi verkade nöjd där hon sov i bärselen.
(Entré till borgen och alla rum innehållande massor av historia och fantasiska målningar var 8 euro per vuxen och det var det värt! Visserligen kanske inte alla rum kunde kikas på så noga som man hade velat med en gåsugen liten kille i hasorna, hade det varit första gången där, så jag är glad att vi en gång redan gjort turen.)