tura till stada

Det bidde inget badande idag, bara en tur till stan och tillbaka med Miloboy och helt ärligt så var nog till och med det i mesta laget. Visst var det kul att busa med mamma på Åhlens och springa och gömma sig mellan hyllorna (jädrar vad liten han är och mitt hjärta stannade varje gång han försvann bakom en hylla för liten visst men inte desto mindre snabb) men att gå dit som jag trodde han skulle gilla var inte hippt. Så jag fick bära. Dit och hem. Jag tog det som dagens träning och gick aldrig till gymet som planerat. Så får jag göra. Byta. Ska situpsa och planka mig ett tag på golvet innan spikmatta och kommer sen somna nöjd.
Får se om det blir bada på torsdag istället. Känns som det.

Puss och god natt.

plankan

Ungefär så.

Man ska alltså vara på tår och armbågar (alternativt knän och bågar) och hålla kropp och ben raka.

Jag misslyckas rätt rejält ser jag ju men just den här morgonen var inte rätt morgon för plankor kände jag, dessutom hänger mina brallor ner i golvet så det ser värre ut än det var :-). Men övningen är bra! En minut om dagen och man börjar ana lite inre magmuskler. Jag brukar köra en halvminut på tårna och den andra på knäna för att göra det rätt.

träna träna träna

Miloälsklingen är mycket suuuuk. Stackarn. Nu gäller det att tillfriskna och hoppas att det sker snabbt.

Jag tränade idag och utan att överdriva så måste jag säga att jag börjar gillar det. Nästan. En rätt otrolig känsla. Jag nästan gillar att styrketräna. Fantastiskt. Det är som om svettdropparna till och med är välkomna. Nästan. Kul ju. Hoppas detta sitter i länge.
Jag ska inte göra några pass på ett tag, måste först stärka mittpartiet, men snart är det dags och det ser jag väldigt fram emot. Tänk, om jag börjar gillar styrketräningen, hur roligt kommer det då inte bli att dansa och annat!
På kvällarna försöker jag köra plankan så mycket jag orkar och har lust med och kanske att jag börjar ana en liten omformatering (nä så heter det inte) av det som en gång kallades midja. Jag vågar nästan inte skriva det högt, men tänk om den kommer tillbaka. Hi hii.

no svett

Är mycket stolt över att jag ännu en gång släpade mig till gymet idag. Det blev hela tio minuters cyklande innan styrkemaskinerna åter testades. Njukt. Är riktigt nöjd med mig själv då jag till och med svettades lite. Ja eller jag kände att ett par svettdroppar i alla fall liksom närmade sig ytan och var på väg att vilja ut.
Har ju ett litet problem och det är att jag inte gillar att svettas. Om jag inte gör det samtidigt som jag har kul. Jag vill inte "betala" med svett om jag bara trökcyklar på samma plats eller slentrianmässigt lyfter några metallbitar. Fast samtidigt blir jag glad när jag känner att det där salta små pärlorna vill ut och känner mig mycket lyckad om ett par trillar hela vägen ut och ur, vilket inte är ofta eftersom jag lyckas lugna ner tempot precis innan så sker just för att inte spilla något för det tråkiga i att trampa, trampa, trampa luft. Så det är en kamp minst sagt som pågår varje gång jag är och tränar, som ingen vinner.

Jag hoppas så att jag en vacker dag ska få ordning på mitt aningen överjästa mittparti som verkligen är som en muffin som svällt upp och över av alldeles för mycket bakpulver. Samtidigt känns det skönt att jag inte känner någon panik eller stress över det ytliga i det hela utan det absolut viktigaste är att min rygg och det inre i mittpartiet blir stärkt.
Jag ska försöka träna varannan dag, 2-3 dagar i veckan ett tag framöver och de dagarna ska jag inte ta tabletter för att ha koll på vad och hur jag kan göra. Tänker inte begå samma idiotiska misstag som förra hösten då jag fick ta voltaren innan jag skulle till gymet för att överhuvudtaget kunna träna och dansa. Sen kraschade ju ryggen och jag var på ruta minus innan jag hunnit fisa. Nä nu är det lugna puckar som gäller och hur mycket jag än längtar till att svettas så det skvätter om det till de afrikanska tonerna kommer jag inte börja skaka loss på ett bra tag.

Ikväll såg vi Ricky Gervais LIVE 4. Så galet genialiskt. Han är hysteriskt kul den mannen och då var det ok att svettas och jag tror minsann magmusklerna fick sig en rejäl extra omgång.

Natti.

28 dagar senare

Var på gymet idag. Och det var inte en dag för tidigt. Snarare 28 försent. Men bättre sent än... ja imorgon.
Mitt gymkort tinades upp den första december så jag har haft några dagar på mig att verkligen ladda inför det som idag skedde. Funderade ett tag då min rövrygg (smärtan sitter lite diffust där nånstans och valsar de kroppsdelarna emellan) var som ondast att kanske frysa kortet ett tag till men kände sen att jag vill komma igång och i form. Lite. Helst ville jag ju vara i bikiniform tills kanarieöarna om tre veckor men har nu sänkt kraven och tänker strandklänning på bikinin istället. Förhoppningsvis. Ifall vädergudarna är med oss.
Hursom.
Idag tränade jag. Cyklade i sju fina minuter och testade lite gamla styrkemaskiner. Fokuserade på mage, rygg och axlar och ska fortsätta göra så ett tag. Den 4/1 ska jag träffa en instruktör som ska ge mig ett schema, hade ju gärna velat ha en personlig tränare, men det kalaset skulle gå på 525 kr i timmen och såna kronor finns inte att tillgå så jag får disciplinera mig själv helt enkelt.
Imorgon ska jag lite försiktigt träna core, de inre bålmusklerna och försöka låta bli godis och salami. Lite irriterad är jag på mig själv just nu då jag precis slängde i mig några skivor, helt i onödan. Men imorgon är en ny dag och då blir det inge korv.
Eller bara lite.

jag har rest min inre ribba

Fick tips om att tänka den något udda tanken hos sjukgymnasten idag, att liksom resa en påhittad snopp mellan benen, alternativt dra upp en lika påhittad dragkedja med tanken.
Jag valde såklart snoppen (inte varje dag man får ha en sån) och vips så hittade jag de där bålmusklerna jag länge saknat och letat efter.
Kiropraktorn knäckte mig visserligen duktigt åt rätt håll två gånger och visade en övning, allt på tio minuter och det till en nätt liten summa på 400 spänn.
Idag var jag i 40 min hos en superduktig landstingsbunden sjukgymnast för 100 kr, som knäckte ryggen, satte en nål i någon av fileérna och hjälpte mig hitta det där små gömda musklerna som gör övningarna (både hans, kiropraktorns och de vi får göra på core:n) värda att upprepas.
Nu reser jag min ribba flera gånger dagligen och snart får jag dansa afro igen!
Härligt.

knäckt

Idag var jag och A-K (grannen nedanför med lilla Signe) till ryggakuten. Hon hade fått ryggkott igår med. Nästan komiskt ju och hade det inte varit så eländigt med oss hade jag skrattat än. Fast rent egoistiskt sett var det ju rätt bra att hennes rygg också knakade till, annars hade jag i min enfald fortfarande suttit här och försökt få tid till någon av landstingets sjukgymnaster. Min tumme sitter djupt in och behöver allt som oftast få hjälp med att få ur den. Så tack A-K!
Hursom.
Ingen afrikansk dans för någon av oss den närmaste framtiden. Inget annat än väldigt mjuk träning såsom pilates, yoga och core i några månader är ordinationen efter en veckas paus. Absolut inga studs, hopp eller språng.
Jag har tydligen väldigt lite muskler i bäcken- mage- och nedre ryggområdet fortfarande (efter bukoperationerna, graviditeterna och stillaliggandet) inte helt förvånande egentligen och därför fortfarande lite foglossning och en allmänt aptrasig korsrygg. Något jag gått alldeles för länge med utan åtgärd (det enda vc-läkaren jag träffade i mars gjorde var att skriva ut värkpiller, tack för det). Dessutom var det just ett ryggskott jag fick i helgen och så är vänster långmuskel, den bredvid ryggraden inflammerad som en trevlig liten följd av allt det andra.
Så där har vi det. Mitt ryggproblem.
Det mest akuta ska han, kiropraktorn, kunna fixa och han började idag med att knäcka mig på vardera sida. Skumt och läskigt för en oskuld som jag, men det hjälpte faktiskt lite. Mer knak får jag på torsdag.
Sen är det lång tids rehab (ett halvår -år) med mjuka övningar som gäller för att jag ska bli någorlunda återställd.
Lite ledsen och paff. Trodde nånstans att jag var på gång. Men det är typ inget som hänt därinne efter min långa tvångsvila. Snarare har jag med mitt gymmande och dansande ytterligare skadat det redan trasiga.
Dansen.
Jag som var så förtjust i den. Fick avboka kvällen pass och får nu vänta ett bra tag på nästa :-(
Men bra ändå att veta och nu också kunna göra något på riktigt åt det hela.
Mycket bra faktiskt.

måste bara säga

Så otroligt skönt att få skaka loss!
Har aldrig tidigare gillat tanken på att svettas, för att inte tala om den svettiga verkligheten. Träning och dans innebär ju som bekant viss utsöndring av kroppsvätska och har därför inte varit min grej, men nu tror jag att jag börjar få blodad tand. Och det rejält.
Det blir väl så efter att ha legat eller suttit still i 165 dagar, då de enda dropparna svett kom från oro över bebis liv eller beslutsångest i rullstolen framför gottdisken på pappa grappa.
På kvällens pass var det så härligt att känna och denna gången också se vad kroppen kunde åstadkomma i rörelser sett. Och som jag svettades och tyckte om det! Mådde obeskrivligt mycket bättre efteråt än innan jag gick och nu är även nästa måndag bokad.
Ropen skalla, Afrodans åt alla!

dans

Snart bär det iväg för att skaka lite rumpa och svettas.
Känns bra.
Milo och papps behöver lite egentid så det känns ännu bättre och jag med för den delen, så det blir nog bäst.


Marcus har börjat blogga igen.
Han skriver vackert och smärtsamt min poet.

det lever

En överlevare ska se på de andra.
Del två kommer snart av gårdagens brittserie.

Jo då.
Jag överlevde alltså dansen och skakade rumpa så det stod härliga till. Men råkade tyvärr däremellan alldeles för ofta få syn på mig själv i spegeln, vilket varje gång ledde till skratt och okoncentration.
Såg ju ut som ett skämt.
Men skratt förlänger livet sägs det och till sist hade jag vant mig och shejkade loss så gott jag kunde. Kul var det! Och svettigt. Min svettfobi är på väg att botas! Halleluja.
Nästa måndag är det dags igen och tills dess ska jag stärka min självkänsla genom att bl a gå runt i riktigt tighta jeans.
Även om det är roligt, så är det inte roligt att ens spegelbild är så rolig.

Nu TV.


Tysta leken är inte helt tyst längre. Men fortfarande en lek som inte är jättekul att leka.

I think I can dance

Laddar inför afrodans. Ska iväg om ett tag och skaka rumpa så marken gungar ända ut i Skärblacka.
Vet inte riktigt hur jag ska orka, men göra't -det ska jag. Måste hälla i mig lite coca cola som bränsle och sen är det shake that booty som gäller.

Vi har haft en väldigt rolig dag idag, Milo och jag. Var till öppna förskolan och sjöng i förmiddags, sen promenerade vi långt och åt därefter god lunch med granntjejerna, alla fyra. Och så lite till promenad på det. Hemkommen relativt nyss och så ska jag iväg igen. Pust. Fast det blir kul! Ser faktiskt fram emot att släppa fram lite svett. Aningen nervös är jag, ska erkännas, som alltid inför gruppövningar, men tror mig fixa det galant.
Det är bra med fysisk aktivitet när känslolivet är i kaos var det någon som sa.

off to sthlm

Imorgon ska vi, hela familjen, till hufvudstaden över helgen. Blir kul.
En liten minisemester för i alla fall två av oss. Utan gåstol visserligen, hur nu det ska gå. Säkert bra. Vädret ska ju bli hyfsat så vi lär inte sitta och häcka på hotellet mer än kvällarna då Marcus jobbar. Ska packa väskan full av leksaker så Milo och jag kan ligga och busa i mjuk hotellsäng och ha skoj.

Jag styrketränade idag igen.
Svettigt men skönt.
När jag som bäst höll på med hantlarna framför spegeln började jag plötsligt tänka på min flottiga frisyr. Mitt hår. Det är så rakt och platt. Tunt. Inget kul alls. Funderade på nya frisyrer, färger och former och så plötsligt såg jag hantlarna som lätt åkte upp och ner. Kul. Ska nog byta upp mig ett kilo nästa gång.
Blir återhämtning nu över helgen och på måndag är det dags för afrodans.
Jupp.
Jag. Ska. Dansa. Afrikanskt. Skaka bak och allt annat vad det kan innebära. Tjuvkikade i måndags på de tappra individerna som höll på med ett pass och det var rumpor åt alla håll, armar i luften och fötter som stampade i en fantastisk röra.
Snart är jag där, skakar och har mig. Spännande. Har fått ett uttalat löfte om att personalen bär ut mig vid eventuell kollaps så det känns tryggt. Ska ändå försöka undvika det för allas trevnad.

Nu ska jag packa.

tid och träning

Ännu en storlek har packats ner. Nu var det 62:ornas tur.
Tänk, han klär sig (med viss hjälp) redan i 68 och började för inte så länge sedan med 44!
Helt otroligt.
Fattar ingenting.
Var har den tagit vägen, tiden?

Jag fuskade igår.
Orkade inte den sista femtonde på en axelövning, men gjorde den ändå och lider idag.
Aj aj. Slet sönder något i nacken. Har masserat järnet och duschat varmt just där så med alvedon får jag mig att fungera, men fi fan alltså.
Annars går det bra. Med träningen.
Tycker mig redan ana en muskel här och var när jag studerar spegelbilden samtidigt som 3 kg hantel i sakta mak förflyttas upp och ner. Kommer bli bra detta.
Snart ska jag och A-K våga oss på SatsAfro. Eller det är jag som fegar. Men inte länge till.

Vi köpte ju en sulky till Milo för ett par veckor sen. Den är jättefin, grå och röd. Lite liten är han fortfarande kärleken för några längre turer i den, men det lilla vi kört har varit en succé. Han älskar att sitta eller halvligga upp framåt och titta på saker. Vet att det inte ska vara bra med för mycket intryck några längre stunder så han får en kortis här och var och njuter verkligen av det.

Snart är det ÖF igen.