Precis hemkommen från en runda på stan med Milo, vilken vi avslutade på Espresso House.
Vi satt där och fikade han och jag. Pratade tatatatataa och lite annat om dagen som varit. Jag drack min latte, åt god pepparkakscookie och kikade i dagens tidning medan Miloboy sultade på mandelfri biscotti och tittade på söta tjejer och killar runtomkring.
Det var som vanligt riktigt trevligt.
Tills jag plötsligt läser om barnbråket de forna makarna Schulman emellan. Tydligen har Alex Schulman med dotter blivit nekad entre till fyra cafeér i Stockholm just för att han har dottern --en bebis- med sig. Detta tycker såklart Katrin Schulman är helt rätt och påpekar att Aex minsann inte alls gillade barn innan han själv fick en. Oj. En människa som förändrats sen han bivit förälder, har aldrig hört på maken.
Hursom.
Detta är ju sinnesrubbat.
Inte att de där två bråkar, det får de göra bäst de orkar och har lust med. Men det faktum att fler och fler ställen i Stockholm väljer att porta barn.
Vad är det för fel på folk?
"Jag vill inte luncha bredvid en skrikande unge" konstaterar fröken K. Nej, men sitt hemma och luncha då. Detsamma gäller alla andra som vill ha lugn och ro på fik. Gå på bibban, sitt i eget hem, gå dit där inga andra människor finns så finner ni ro. Ett café är knappast tänkt att vara en oas av stilltje. Och är det till ett sådant vi vill göra det är det väl lika bra att förbjuda alla som potentiellt kan störa. Dvs handikappade, ungdomar, invandrare, äldre, fula, feta, glada (fy fan vad högt de kan skratta) etc.
Det är verkligen unik på ett dåligt sätt för Sverige att vara så anti barn. Barn ska visserligen få finnas -men varken ses eller höras.
Tack och lov för fik som Waynes, Mimmis, Våffelstället, Cafe Broadway, Espresso House med flera i Norrköping!
Ännu har ingen stoppat oss från att gå in hos dom, snarare vänligt mottagit oss som de betalande kunderna vi är.
Och det är precis så som det bör vara!
19 kommentarer:
Du har helt rätt. Det är ingenting som jag går och tänker på, jag har inga barn. Men just det där om att folk inte vill bli störda, att alla vill sitta i sin lilla ring med sitt lilla gäng och äga världen och ingen ska få säga ett ljud runt om.
En vän till mig berättade om att de suttit på en restaurang där en autistisk pojke med sin ledsagare fanns, ungen skrek och talade mycket högt - min vän och hans kamrater gjorde narr av dem och försökte få dem att gå därifrån. Han är fortfarande inte förlåten för det.
Man ska respektera andra människor, synd att det är så många som glömmer det.
I alla fall, bra skrivet!
Jag jag blev också illa berörd av att läsa sånt. Förstår inte hur inskränkta människor egentligen kan va. Och vad jag ännu mer inte fattar är att man FÅR göra så i Sverige. Att det inte är diskriminering.
Har själv en dotter på snart 7 månader och vi var nyligen i Halmstad för att handla lite klappar. Väldigt få ställen där det var okej att komma in med bebis...
MM tyvärr så är det oftare så i storstäder tror jag..ironiskt nog med tanke på hur mycket människor som bor där. I Göteborg är det likadant. Inte barnanpassat över huvud taget. I mindre städer är det ofta mer välkommet med barn.
Men hallå där, det kan väl inte vara allvarligt genomtänkt att man inte är välkommen in på fik och restauranger om man har barn med sig? Men det är ju tydligen fakta och det om något ÄR diskriminering!
Jag hade inte hört talas om något sådant tidigare, sånt förekommer inte i min lilla stadshåla. Att sedan Alex Schulmans ex påstår att han inte alls gillade barn innan han fick sin dotter är ju befängt. Då dom var gifta vet jag med bestämdhet att jag läste att Alex så gärna ville ha barn, men att hans ex absolut inte gick med på det. Och nu när hon är gravid i sitt nuvarande förhållande säger hon ju vitt och brett att hon inte alls gillar barn och är glad att det finns anhöriga i hennes närhet som kan ta hand om ungen och då kan jag ju också förstå att hon tycker det är helt ok att barn inte får luncha där fröken K lunchar.
Hurra för fiken i Norrköping och i alla andra städer och samhällen som inte diskriminerar vår uppväxande generation. Och som du skriver, Jonna, vilka grupper ska vi utesluta i nästa steg eller rättare sagt vilken ”typ av människa” är välkommen in på en fika eller en bit mat?
Barn ska både ses och höras! Barn är allas framtid och glädje!
//Maggan1
Håller med dig. Vad är det för fel i Sverige? Vi får lära av sydeuropa, där barn alltid är välkomna./Karin mormor/farmor
Det är så sjukt att dom kan göra så! Visst kan man bli störd av barn som gråter eller skriker, men jag kan likaväl bli störd av ett tonårsgäng som sitter och fnittrar och skvallrar. Men det är ju inte deras problem, det är mitt och då får jag gå därifrån.
Det spelar ingen roll om man är barn, utvecklingsstörd, rörelseförhindrad eller något annat. Alla borde vara välkomna!
Jag säger bara "Vänta du, Katrin, tills din egna unge ploppat ut."
Tror nog hennes tankar om de hela ändras då.
Classic Coffee House i Alingsås bjuder in barnen, där finns barnsmörgåsar, barnmat mm. Även smörgåsar med pastöriserad brie och varmrökt salami till alla gravida. Super!
Jag förstår inte varför inte caféer kan få göra som de vill. Om det visar sig att de får fler barnfria kunder som faktiskt betalar för sig så har de väl inget ansvar för att av ren barmhärtighet låta stället bli överöst av barn och allt vad det kan föra med sig. Det vore en helt annan sak om det blev "förbjudet" med barn på alla fik, men det finns ju alternativ. Den enes vinst kan bli den andres vinst. Barnfamiljerna går till ett annat ställe, som tjänar på den kundkretsen. Första får sin kundkrets (det finns tydligen ett intresse?) och så är allt bra.
Så jag förstår inte vad det är att gnälla om?
Man behöver ha lite perspektiv i den här debatten annars blir den helt absurd.
På de flesta ställena i Alex artikel handlar det om att han inte får komma in med barnvagn på de trendiga östermalmscaféerna som riktar sig till unga människor som sitter där och jobbar. Fullt förståeligt, barnvagnar tar en väldigt plats. (Likaså gör t.ex. backpackerryggsäckar vilket också brukar vara förbjudet på de ställen det är aktuellt).
Många caféer riktar sig till vuxna. Tanken är att man sitter still och fikar. Ett barn som gör det är inga problem, men väldigt ofta springer barnen omkring, skrattar, skriker eller för väsen på ett sätt som faktiskt är störande på ett sätt som vanligt cafésorl inte är. Det gäller en del andra människor också, men inte på samma sätt. Det ÄR en stor skillnad mellan att vara handikappad och att vara barn.
Man är och har barn under en väldigt begränsad tid. Det är inte särskilt mycket begärt att man under de få åren anpassar sig lite och väljer barnvänliga kaféer, istället för de trendigaste östermalmsställena som Alex försöker (vad har ett barn på ett sådant café att göra?). Varje café har sin målgrupp, och det är DET som är poängen.
Lika lite som jag som vuxen kan kräva tillgång till lekland eller att ni vill se tonåringar i lekparken, lika lite passar barn överallt.
Inser man inte det bör man nog börja fundera lite kring vem som är intolerant. Varför skall alla ha tillgång till _allt_? Vad kommer härnäst? Krogen? Jobbet? Om ett barn inte stör, varför får de inte vara med på jobbet?
(För övrigt, vilket faktiskt är den viktigaste poängen: Som man bäddar får man ligga. Rasa inte över kaféägarna, utan skäll på alla de som inte förstår att hålla sina barn under uppsikt för det är de som gjort att vi andra helst ser barnfria miljöer!)
Kan dock förstå vissa cafeer etc där det är trångt om plats, att de begränsar antalet barnvagnar eller helt ber att barnvagnarna stannar utanför, utrymning om det börjar brinna måste ju kunna ske. Men innebär ju inte att barnet inte får komma med. Finns det inte barnvagnslås?förr kunde man ta loss själva liggdelen så man kunde ta in den om barnen var små och trötta,men lämna hjulen utanför?
Ja, jag vet att det inte funkar överallt, måste gå att ställa ifrån sig också.
Det var så sant: Jag älskar barn och tycker de är roliga filurer men nej, jag gillar inte alla barn på café. Eller jo, det är inte barnen det är fel på men det finnsen hel del vuxna som inte bryr sig om att inkludera barnen i sina samtal och låter dem härja fritt. Då kan jag inte låta bli att undra, se till att knattarna har någonting att roa sig med de också. Annars kan situationen bli rätt odräglig. Inte alla barn är änglar... Och inte alla barn tycker cafeer är kul.
Jag håller med om att barn MÅSTE få mer plats absolut men har också sett och framför allt hört skrämmande exempel på föräldrar som ignorerar sina barn och låter de skrika och bara tillåter de att springa omkring.
Är själv ensam trebarnsmamma och välsignar ömt de stunder då jag i lugn och ro kan sätta mig på en trevlig resturang med goda vänner. Tyvärr förekommer det åtminstone här i Skåne att man inte visar respekt för någon annan än sig själv.
Självklart ska barn vara välkomna men det kräver också att föräldrar kan värna om sina barn. En del föräldrar tycks sätta en slags ära i att höras och synas till varje pris!
Sen har jag arbetat med utvecklingsstörda härliga människor och såg inskränkheten då badstranden nästintill tömdes på folk när vi åkte ned med en grupp en varm sommardag! Så nog behöver vi om och om igen lyfta upp värdegrunder och dess sanna betydelse. F
örresten har vi här i Lund bio för småbarnsföräldrar där man är välkommen in med både barnvagn och bebbe:-)
Kram
/Maria
Som mamma tycker jag till och med det är mysigt att gå på café när andra har barn med sig. Och skriker barnen ler jag lite för mig själv. Av lättnad för att jag för en gångs skulle inte har ett barn med som skriker. Eller av medlidande för jag vet hur det är. Tack och lov har inte Stockholmsfasonerna kommit till Linköping.
Det är lätt att säga sånt innan man har barn. Katrin kan inbilla sig att hon inte gillar barn, men när hon väl har fått sitt eget är jag ganska säker på att det kommer att låta annorlunda. Tror inte att fröken K kommer att sitta inne till sommaren. Det kommer nog att gnällas vilt över hur lite plats det finns för barnvagnar på Lisa på torget.
Det är fruktansvärt att inte barn får komma in på fik. Dom är ju mänskor som alla andra. Den där Katrin orkar man ju inte med.
Man kan ju undra varför fröken K väljer att skaffa barn. När man ska adoptera så är det rigorösa utredningar men en sådan som K som inte ens tycker om barn får utan vidare sätta ett barn till världen. Vi får verkligen hoppas att hon ändrar ståndpunkt när hon väl sitter där med sin bebis och vill gå ut och ta en fika.
Jag undrar vad man har för människosyn om man på fullt allvar menar att inte alla människor ska få vara välkomna in på kaféer utan att det ska kaféägarna bestämma?
Så får man ju inte resonera på krogar eller i affärer, för då räknas det som diskriminering! Nu handlar det om barn, men det kan ju lika gärna handla om personer av utländskt härkomst eller handikappade.
Om något barn skulle störa väldigt mycket genom att springa omkring är det väl en enkel sak att be föräldern ta hand om sitt barn. Men folk är väl rädda för att säga till och vill hellre porta folk redan från början?? Om man inte gillar att ha många okända människor omkring sig när man fikar är det ju dumt att gå på kafé!
Frågan är hur barn ska kunna lära sig att föra sig i sociala sammanhang om de aldrig får chansen att följa med på kaféer och restauranger, bio och teater osv. Sociala regler måste ju tränas på i verkliga situationer och inte läras ut i teorin!! Barn lär sig sociala regler TILLSAMMANS med andra i verkliga situationer, det borde väl alla inse...?
jag är själv förälder (till en underbar tvåårig EmmaLi, och en bäbi på väg - med beräknad levarans om en månad), men... precis som några av dina kommenterare förstår jag inte problemet. det kan ju bero på att jag bor i en småstad och därför inte har problem att hitta barntillåtna fik alt kan promenera hem till mina vänner för att dricka kaffe, men det kan också bero på att jag tycker var sak har sin plats. barn passar inte överallt, på gott eller ont. Stockholm är en stor stad: jag kan inte förstå att det skulle vara omöjligt att få tag på ett kafé eller fyra som inte bara tillåter utan också välkomnar föräldrar och deras barn.
när det gäller restaurang är saken densamma. väljer jag att låta nån annan laga och servera min mat och dessutom betala dyrt för det (jag pratar inte McD alltså) vill jag faktiskt inte bli "störd" av omkringrusande småkiddisar som är gudomligt söta i allt sitt bus, men lika förträffligt malplacerade bland matborden på krogen.
kanske låter jag trist och blä. förlåt isf! och min mening är inte att provocera eller sticka ut, jag försöker bara nyansera debatten och - liksom flera kloka kommenterare redan gjort - skuldlägga föräldrarna, absolut inte barnen.
tjo!
Skicka en kommentar