årets tandvärk

Det måste vara min.
Inte så det värker hela tiden men tanden min är ju bara för mycket.
Det är tydligen en kanal som envisas med att göra apont varje gång vi försöker göra något som liknar rotfyllning, så alltså också idag när jag åter var där.
Irriterande minst sagt.
Nu väntar jag på att remissen till specialisten ska komma fram så vi får någon ordning på det som är i oordning. Käftväg sett vill säga.
Det enda bra med besöket till terrorstolen, för det är så jag sakta men säkert börjar se det hela, var att årets pappa (världens bästa alla år, alltid) under tiden hade städat (hur 17 han nu lyckades med det så snabbt) och höll på att laga godaste lunchen när jag väl kom hem. Hurra för att ha fått tillbaka det normala livet säger jag bara! Dessa tre gångna turnéveckor har varit rätt så svettiga mycket för att saker och ting inte altid går som det var tänkt, men ack så härligt allt är nu när det är över. Inte så jag önskar något ogjort, det har varit kul med på sina sätt och känslan som klappade mig på finniga kinden idag om att shit vad enkelt allt plötsligt är slår det mesta och med tanke på att det är så här det ska och kommer att vara känner jag mig mycket lätt idag. Mina 10 extra kilon till trots. (Det övriga fem har jag förhandlat mig till att bortse ifrån.)

Vad gäller det här med städning förresten.
Jag har en spännande oförmåga att kunna plocka bort kläder jag släpar fram. Jag kan det helt enkelt inte alls.
Till söndagens festligheter hade jag ju rivit fram det mesta av det bästa, ja allt jag överhuvudtaget äger och detta allt låg såklart fortfarande framme idag. Tills Marcus gjorde något åt det.
Mycket märkligt egentligen, för jag har många gånger det föregående dygnet liksom tänkt (och vi vet ju vad som räknas, he he) men också varit på väg att och till och med börjat att städa, ja nästan faktiskt också gjort det klart (tycker mig minnas något sådant, men det minnet är något suddigt och kan lika gärna vara en dröm eller ren fantasi så jag säger inte mer, så har jag inget sagt), fast ändå blev alltså inget gjort och allt låg kvar huller om buller precis överallt.
Nåja, nu är det åter ordning och reda, löning på freda' vilket känns mycket trivsamt.

Nu ska jag beordra karln min till skalning så jag kan laga soppa. Det blir en rotsaks och sötpotatissoppa med keso. Skulle egentligen blivit en variant med pumpa men pumpan hade möglat.
Så kan det gå.