Så har jag åter efter mycket om och men lyckats lägga barnen. Det är verkligen om, om, om, men, men, men kvällstid och jag bryter snart samman.
Förstår inte hur jag överlevde de där tre veckorna då Marcus var på turné för nu går jag i split av stress varje gång jag blir själv om kvällar och nätter, vilket ju är galet sällan om man jämför. Vilket i sig är ju sketabra.
Det finns ett mycket tydligt "problem" här. Något vi måste ta itu med snarast, och det är att vi inte har lärt Milo att somna själv. Nu skulle ju inte det vara ett "problem", ens med citationstecken, om det inte vore för att Mimmi inte sover på kvällarna, medan Milo bör göra det för att orka upp nästa morgon.
Jag pratade med en tjej i somras på öf som hade två barn tätt och vars man kunde vara borta ett antal dagar i sträck på jobb och hon sa att det hade funkat bara för att det äldre barnet somnade själv. Jag tog till mig det, berättade för Marcus och som mål hade vi att under sommaren lära Milo somna själv i egen säng.
Men så blev det alltså inte.
Dels för att vi var för bekväma och dels för att jag var själv med honom ibland och inte kunde bära honom till oss om han vaknade eller lägga honom i egen säng om han somnat hos oss eller gå ner och söva om honom om han redan låg där, så då blev det att vi snusade ikapp i stora sängen istället. Precis som nu alltså, med stora skillnaden att Mimmi under tiden skriker i vardagsrummet och jag håller på att gå åt av begynnande magsår och sorg över att jag utsätter min ficka för terror. Idag gick det inte. Milo somande inte snabbt nog och jag var till slut tvungen att gå och ta upp älsklingsplutten vilket gjorde att stora kärleken blev jätteledsen och slutade med att alla grät i soffan.
Jag vet verkligen inte hur göra.
Har testat att ha med Mimmi i sängen, men då får Milo ingen ro och Mimmi brukar inte gilla det värst heller utan börjar gråta vilket såklart gör att Milo verkligen inte somnar.
Att få Mimmi att somna tidigare, runt halv åtta, åtta fär att sen lägga Milo är ju en tanke, men det går inte. Har försökt. Hon vill inte sova före halv tio som det är nu och då somnar killen så himla sent. Som ikväll (även fast ikväll var rätt tidig i Milos mått mätt).
Hur gör ni flerbarnsföräldrar när ni är själva med barnen om natten? Om inte barnen lärt sig somna och sova själv. Och hur gör man det förresten? Lär de att somna?
Till saken hör att hur mysigt det än är med Milo o vår säng, för det är det, så sover han inte särskilt bra där så något annat vill vi testa.
Hoppas på lite råd för jag känner mig helt utpumpad av detta och tröstäter just nu skumtomtar i en alldeles för rask takt för att det ska vara bra för min mage. Varken för delen där inne eller den som syns.
20 kommentarer:
Det skiljer 15 månader mellan mina pojkar och jag skilde mig när jag var gravid med tvåan. Jag sövde dem samtidigt i min säng.Ville lilleman inte sova anpassade jag amningen så jag kunde ligga och amma medan Elia somnade.
Tack anonym! Har testat det tidigare men utan bra resultat då jag inte kunnat amma liggandes, fast ska nog ge det lite fler chanser då det nu funkar någorlunda att ligga ner och amma.
Gör det! ( det var jag som skrev ovan- Särla ) Det är lite trixande med det men funkar som en smäck. Båda barnen blir nöjda. Milo kommer säkert tycka det e lite skumt med Sessan där inne i början men det vänjer de sig vid super snabbt!
Jobbigt när det inte fungerar.
Goda råd kanske.. kan skriva hur jag själv gjorde.Har barn med 2 års
åldersskillnad. Jag var också mycket ensam på kvällarna - vid läggdags.Min 2-åring - en liten vilde, som tydligen inte behövde så mycket sömn.
Han hade en juniorsäng, för att slippa känna sig instängd.Jag hade en skön plats nära hans säng - där jag kunde sitta om lilleman samtidigt skulle ammas.Lite lugn musik - 2-åringen såg mej o kände sig säkert trygg.Kan tilläggas att jag varit noga med att inte söva dem i famnen.En orsak att de små vaknar ofta på natten, kan vara att de somnar inte på samma ställe som de vaknar.De flesta barn tycker det är mysigt med en egen säng - med mycket gosedjur i - att somna i famnen är säkert skönt - men väldigt jobbigt för föräldern, när samma sak ska upprepas vid varje "nattning".När de blev lite äldre hade jag alltid sovrumsdörren öppen
så de kunde höra lite lagom ljud från oss andra.Lycka till!
Hej,
Mina döttrar 4,5 och 2,5 år har somnat själva sedan de var ca 1,5 år. Att vänja dem vid det var naturligtvis inget som gick på en kvart, men man vinner ju så mycket när det väl funkar. Vi lade barnen, sa godnatt och kramade och pussade och gick ut. Då ställde de sig/klättrade ur naturligtvis, men då gick vi bara in och lyfte tillbaka dem och så höll vi på. Första gången tog det säkert två timmar, men efter någon vecka funkade det nästan smärtfritt. Det funkar säkert inte på alla barn, men vi tyckte det var värt att prova.
Hej Jonna,
Det har tagit mig ca 2 mån att klara av att amma i sängen liggandes. Det är super nu när det funkar. Kämpa på så ska du se att det löser sig!
när jag var själv med dom små(har 4barn)...det skiljer 18mån mellan dom minsta så gjorde jag alltid så att om inte lillan ville sova samtidigt så hade jag henne i vagn,(min rygg var kass) som jag stod och vaggade samtidigt som jag stod bredvid lillkillens säng..visst blev det mycket upp och ner på lillkillen...men till slut förstod han att han ska sova och inget annat...man får ge allt lite tid...idag sover dom exakt samma tid varje kväll (dom är 3 år och snart 2 år)och det räcker att man sitter där inne i max 5min och dom sover så gott..
Lycka till...
Pia
Annars kan du kanske testa att sätta på en saga som han kan lyssna på?
Du kanske kan räkna ner ett par dar och säga: "På fredag ska du få göra nåt jättemysigt, lyssna på saga alldeles själv" som om det är världens grej.
Vi fick Stella att ligga själv till slut men inte utan gnäll men det hade aldrig funkat annars. Man får skapa nån sån sorts ritual, läsa saga, borsta tänderna osv. och säga att nu ska man sova själv när man är större. Svårt det där, för jag ahr för mig att jag ammade Nike vissa kvällar medan det andra kvällar inte gick alls.
Nu har jag 2 1/2 ar mellan mina, min stora kille kunde somna sjalv och sov jatte bra. Tills jag var i 9 manaden och han bestamde sig for att sluta sova middag och helt plotsligt vart skit overtrott och vi var tvugna att ligga ned med honom. Vart jatte jobbigt, nu var min gubbe hemma men hade han inte varit det sa vet jag inte vart jag hade tagit vagen. Vad jag menar ar aven om ni hade lyckats vanja honom i sommras sa hade han kanske anda gatt tillbaka nar lillan kom. Att vanja honom nu kan vara en lang process om du inte kor med typ 5 minuter metoden eller liknande skrik alternativ. Men nar man har tva sma sa handlar det mest om att overleva och inte om prestige att gora "ratt" vi alla gor vart basta. Forsok att amma lillan samtidigt eller ha henne i barsele om hon ar trygg i en sadan. Allt kommer att falla pa plats i slut andan :-) men visst ar det stressigt och det kanns som om man gar i bitar flera ganger om dagen.
En kompis till mig har precis varit i din situation. Pappan är borta mån-fre o hon är själv med en 2,5 åring o en 8 månaders. Hon provade en variant av 5 min metoden. Alltså la stora tjejjen i sängen sa godnatt o gick ut, tjejjen började gråta o då väntade hon ett par minuter innan hon gick in o la ner henne, gav henne nappen o gick ut. Sen gjorde hon så tills hon somnade o det tog 3 dagar innan hon somnade själv i sin säng. Fem minuters medtoden kan låta "hårt", men å andra sidan blir det ju ändå mindre gråt än hur du har det nu...
Det vore säkert skönare om Milo kunde somna själv i egen säng, men det tar ju lite träning. För vår del så gick det på en vecka att "lära om", men då behöver man ju vara två (om man har fler än ett barn) och j-igt envis (men nu är jag det så det var inte så jobbigt :-)). Kanske ngt att fundera på att pyssla med under närmsta vecka ni ha lediga tillsammans?
Nu när vi har två barn så är jag mycket nöjd med att båda somnar själva i egna sängar och dessutom vid samma tid! De är 2,5 och 6 månader. Slocknar halv åtta vilket också känns skönt, men det har ju varit en del att jobba med.
Lycka till hur ni än bestämmer er för att göra!
Om ni ska bryta den här vanan behöver ni vara båda två, så att den ena kan ägna sig helt åt Milo. Han kommer att protestera när ni bryter hans vana, men det går på en vecka om man tänkt ut en rutin som funkar för en.
Men första kvällarna kommer vara skitjobbiga, och det blir en massa spring och skrik, så det gör man inte ensam om man inte absolut behöver.
Börja med att lägga honom i egen säng och så sitter den nattande bredvid. Utan kroppskontakt, utan snack. För oss var det svåraste att bryta behovet av pill-på-mappa för att somna (ett pill som gjorde att hon höll sig vaken), och när det väl var fixat (tog tre långa, jobbiga läggningar) var det relativt mycket enklare att ta sig ur rummet sedan.
Bestäm först hur ni vill ha det, och kör, så löser det sig om ni är tillräckligt övertygade. Det största problemet kommer när rutinerna satt sig och man börjar rucka på dem ... ;-)
Om ni har mojlighet att lagga Milo i egen sang i eget rum skulle det kanske vara bra att ova pa det nar pappa ar hemma. Till en borjan far ni sakert sitta dar inne med honom tills han somnar men med tiden kanske ni kan ga ut efter ett tag och saga att mamma stannar utanfor dorren sa att han sa smaningom lar sig att somna sjalv i sin sang. Det ar ju jattesvart for alla barn ar ju sa olika men for var dotter funkade det iaf (aven om hon var yngre nar vi borjade ova sova egen sang). Jag vet inte hur mkt Milo sover pa dagen men se till att han inte sover for mkt pa dagen sa blir det ocksa lattare att fa honom i sang pa kvallen. Det kravs en hel del talamod (sa det ar bra om bada foraldrarna ar hemma) men om man far det att funka underlattar det ju massor. Lycka till! Johanna
Jonna! Jag tror nog att det enda som gäller är att försöka få Milo att somna själv som flera andra skriver.
Jag har ca 2,3 år mellan mina grabbar. Vi "lärde" äldsta att somna själv genom att först sitta med honom på sängkanten (har alltid legat förut), sen satt vi och läste egen bok, sen satt vi på en stol jämte sängen, sen lite längre bort, (alltid läsande egen bok, ingen uppmärksamhet på barnet...)sen flyttade vi längre och längre bort och tillslut utanför rummet så han kunde ropa och kolla att vi var där. Detta tog någon månade men vi tog det VÄLDIGT lugnt, men så var vi ju hemma båda två då på kvällarna också. Man kan nog göra det fortare om ni har ngn vecka eller två då markus är hemma varje kväll. När man väl har gjort det och tagit steget att lära dem att somna själva så ångrar man det INTE. Snarare att man funderar på varför man ej gjort det tidigare...
LYCKA TILL, (förstår ditt dilemma, deta är jättejobbigt...)
Hej! Jag har samma situation här hemma. Samma ålderskillnad mellan barnen som du har. Både dagisstart och ett nytt syskon på samma gång.
Vår äldsta dotter var jätteenkel att lägga fram till lillebror kom för en månad sen. Nu vaknar hon jämt och vill att någon ska sova bredvid henne hela natten... Man märker jättetydligt på henne att hon behöver så otroligt mycket trygghet nu och därför känns det inte som något alternativ att få henne att sova själv just nu. Kanske om några månader när hon vant sig lite vid den nya situationen.
För mig har det inte funkat att amma samtidigt som dottern ska sova. Det enda som har funkat är att släpa in vagnen med ett snöre i handtaget och ligga ner bredvid dotter samtidigt som jag kan vagnar lillebror. Lite bökigt men på något sätt går det ju till slut. Och till slut kommer de stora att vänja sig vid de små och alla skrik och somnar ändå! (det är i alla fall vad jag intalar mig själv haha)
Usch jag förstår att du är helt slut! Man blir tokig när man inte får sova.. Inget tålamod, ingen ork osv. Vi hade ett annat slags sömnproblem med våra tjejer. De vaknade varannan timme hela nätterna första halvåret tills vi bestämde oss för att köra "hela-natten-metoden" av Anna Wahlgren. Tycka vad man vill om denna kvinna, jag förespråkar inte allt hon gör. Men denna metod går ut på att man får barnen trygga i sin säng. Det är inget farligt i sängen, de lär sig somna om när de vaknar mitt i natten. Det tar 2-3 nätter innan det fungerar helt men är självklart värt det när man äääntligen får sova sen. Precis som ovanstående så rekommenderar jag er att vara två om det hela och verkligen BESTÄMMA er för en förändring. Det är ju för barnens skull också såklart... De blir ju med trötta..
Ursäkta det långa inlägget och stort lycka till!!!!
KRAM!
Ni får helt enkelt hitta en metod som känns rätt för er. Vi blandade 5 min med sova hela natten & la till lite eget på det. Det tog 3 kvällar sen sov hon själv. Nu läser vi saga i soffan & går bara upp & stoppar om, pussar godnatt, släcker & går ut. Jätteskönt!
En kompis har likt ni alltid legat bredvid till killen somnat, sen bestämde de sig då de fick en till för att han skulle somna själv. En kvälls skrik sen gick det utan gråt! Barn fattar fortare än vi vuxna tror!
Hej. Tänkte tipsa om Elisabeth Pantleys bok ´somna utan gråt´. Jag har gjort ungefär likadant med mina barn, från bara ngra veckors ålder (jag har nu tre barn som jag är själv m hälften av alla kvällar). Det finns tips både för små o stora barn och kan väl beskrivas som snälla metoder. En sak som hon beskriver, som jag tror på, är att barn gärna sover tidigare än man tror typ vid 19- 19,30. Sen tror jag också att man måste visa sig bestämd och hitta en rytin som man följer slaviskt ett par veckor. Föreställ dig hur du vill ha det och gör så ex. bad, borsta tänder, saga, god natt. Sen gör man som nån ovan skrev, flyttar sig längre bort från barnet i rummet eller så får man gå in stoppa om igen, trösta och säga god natt tills han somnar. Tar hundra gånger i början men om man är konsekvent så går det. Lycka till!
Väldigt många tycker att det verkar jobbigt och dumt med "metoder" som Anna Wahlgrens men det är ju helt sjukt egentligen att tycka det är dumt när man istället får det jättejobbigt så ofta istället.. Vi har inspirerats av AW och är SÅ nöjda, alla fyra:) Jag har en 3-åring och en 8-månaders och sen den lilla var 4 månader har det varit ostörda 12-timmars-nätter för bägge. Det är så synd att det är så mycket kontrovers kring sånt här för om man börjar redan vid födseln är det inte särskilt jobbigt för någon, allra minst för barnen. Kortfattat är det viktigaste (enligt oss):
- göra läggning/sovning till en super-rolig grej! Vi har vår roligaste stund på dagen vid läggdags. Ofta tror jag att vi föräldrar är så inställda på att barnen inte vill sova så vi förutsätter att det är så. Tänk om! Attityden hos föräldern är det viktigaste. Var jätteglad vid läggning och tveka inte en sekund på att nu så ska det sovas
- som någon annan skrev är det viktigt med en kontinuerlig sovplats, att man somnar där man sedan vaknar. Håll sovplatsen till varje pris, ifall barnet vaknar så tröstar du där barnet ligger, lyft absolut inte iväg. hitta ett tröst-sätt som funkar där barnet sover och trösta bara, söv inte!! Barnet måste alltid få chans att somna själv för att kunna lära sig att somna om helt själv senare. Visa tydligt att "det är natt, nu ska det sovas", ingen tvekan, attityden hos dig är viktigast.
Så satsa på er attityd, mysig sovplats och hitta ett tröst-sätt som du bara snabbt gör för att de inte ska känna sig övergivna men lämna sen för eget omsomningsförsök. (Vi har en ramsa som vi kan ropa utanför rummet för att lugna, vaknar de av mardröm går vi in och gosar lite med dem, fast lyfter inte upp)
Många goda råd här! Min fundering är dock; hur länge sover Milo middag? När ett barn i den åldern inte somnar förrän så sent, så undrar jag om han sover för mycket på dagen? Har själv tre barn, ganska tätt. Det är ju så olika hur mycket sömn barn behöver, min erfarenhet är att somnar de sent på kvällen har de ofta sovit för mycket på dagen. Lycka till!
Skicka en kommentar