När jag igårkväll väl borstat tänderna och fått mig iordning för natten skulle jag krypa ner under täcket och vem hittade jag då där?
Jo Miloboy.
Han hade börjat gråta och papps som ännu inte riktigt blivit bekant med begreppet att vara konsekvent hade såklart tagit in och upp honom till oss. Väl där sov han i och för sig väldigt bra och vaknade pigg och glad runt åtta, vilket ju var perfekt med tanke på dagis som börjar nio. Marcus gick iväg med honom och jag och Mimmi som inte hade sovit gott, lillpluttan hade feber och var rätt postsprut-eländig emellanåt under natten fortsatte sova efter frukostamningen och gick inte upp förrän halv ett. Underbart. Jag drömde om bubbelpool och bastu och lyckades till sist efter mycket om och men, som det ju alltid är i drömmar, ta mig ett bad. Det var inte riktigt så skönt som jag hade föreställt mig men hyfsat ok ändå. I helgen om vi kommer i väg till gävle ska jag bosätta mig i bastun, så mycket längtar jag till värmen.
14 kommentarer:
Vilken surprise att hitta Milo i sängen under täcket! Men nu var det ju det här med att vara konsekvent, hälsa Marcus att nu gäller det skärpning för att det ska bli bra framöver.
Skönt att ni fick sova sen, hoppas Mimmis feber är borta nu.
Kan tro du ser fram emot Gävle och bastu, men kolla för 17 så tågen verkar funka.
Ha det gott!
Kram Maggan1
Jag vet faktiskt inte varför du ber om hjälp av oss läsare ang. barnens sovvanor.Marcus har inte lärt sig något tydligen och du velar och längtar efter Milo som plötsligt till din förvåning sover utan dig ? Varför längtar du efter en unge som sover i samma lägenhet ? Vad vill du egentligen Jonna ?
Vilken märkligt kommentar. den måste komma från någon som inte själv har barn. Jag kan längta efter min son bara vi befinner oss i olika rum. Det är något magiskt och fantastiskt mysigt att sova tillsammans med sitt barn. Trots sparkar och slag under natten så är det bland det mysigaste jag vet. Lyckligtvis har jag en unge som inte alls har något problem att somna och sova i sitt rum. Trots att han lite då och då får sova hos oss, bara för att det är så fantastiskt mysigt.
Och det kan nog göra vilken förälder som helst en smula o konsekvent.
Precis som vi som föräldrar är trygghet för våra barn. Så är barnen lika mycket trygghet för föräldrarna. Så känner åtminstone jag. Jag känner mig lugn och trygg när min son finns i närheten. När jag känner hans värme, när jag hör hur han andas.
Samtidigt som man vill uppfostra trygga barn med diverse förmågor. Såsom möjligheten att somna och sova själva. Samtidigt som det naturligtvis är så, så är det förjäkla svårt att släppa taget och åta dom växa ibland.
Jonna vill nog bara, för sin egna skull. Och för sina barn skull. Få sova på nätterna.
Inget konstigt i det.
vad är ni för några som kan uttala er så puckat egentligen??? skriv åtminstone era namn!!! Jag förstår dig jonna och marcus fullt ut! När våran tjej började sova i sin säng längtade jag ihjäl mig efter henne!!!man har ju suttit ihop sedan dom flyttade in i magen, och att man vill sova bättre betyder inte att man vill sova utan dom- med det kanske är ett nödvändigt ont för att få sova- men man får längta efter dom ändå!!!
Men kära nån vilket tjafsande om detta med att lillkillen skall sova i egen säng eller hos Mamma och Pappa, låt den lilla än så länge bestämma det själv, det finns ju en anledning till att han vaknar och vill till Er, låt Mannen i huset ta upp honom till sig utan att du sätter hjärtat i halsgropen av förtvivlan, lillkillen är ju inte fyllda 2 år ännu och har ett behov av att vara nära just nu. Att andra kommer med tips och råd är väl bra men goda råd kan bli dyra råd med tiden och än så länge finns det ingen anledning att jaga upp sig för en liten i sängen. Vanligt svenskt bondförnuft är den bästa lösningen på alla problem. Lycka till vare sig han sover själv eller inte.
Kära ... anonym. det är självklart att Jonna får be om råd, det har alla mammor rätt till. Och med lika stor självklarhet har hon rätt i att strunta i råden. Hon har all rätt att vara " inkonsekvent" av den enkla anledningen att Milo är hennes son och ingen känner honom som hon, och ingen av oss vet vad han behöver så som Jonna och Marcus. Och jo, de allra flesta mammor, längtar någon gång efter barnet när de har somnat, det är helt naturligt. Sista saken.. jag vet inte hur väl du känner detta paret och hur ofta ni umgås men klanka inte ner så.. ;)
Tror inte det finns något rätt eller fel sätt här. Vad som är viktigt att säga är att ni inte är ensamma om problemet. De vanligaste frågorna som kommer in till b.v.c handlar om just läggning och nattsömn och mat för övrigt. Men vad jag vet är att du nog känner dig både ledsen och kanske lite misslyckad över att inte lyckas med dina/era försök. Gör inte det Jonna. Det finns en anledning till att läggningen strular och det är att ni varit lyhörda föräldrar. Milo och säkert också redan Mimmi har lärt sig att så fort de gnyr lite så kommer ni springande. Det är asjobbigt och säkert inte by the book inte alls som jag själv gjorde heller för den delen men det är också så att ni fostrar era barn till att bli hörda och trygga. De vet så väl var tryggheten finns. Ropar de lite så kommer ni. Och vad är inte viktigare än två trygga små som somnar omgivna av kärlek. Gör hur du vill men var stolt över den kärlek och uppskattning ni redan har vaccinerat era små med. En dag är det dax att ta vuxenklivet ut i världen och då är jag övertygad om att de inte ligger kvar i era sängar. Tänk utanför ramarna är mitt tips. Känns det bra att ha dem hos er ställ en säng brevid eran. Det är ju jättelätt att smyga över en liten barna kropp när den slumrat till. Skit i vad andra tycker eller gör. Hitta ert sätt. En dag flyger de ut som sagt och småbarnsåren är en väldigt liten procent i en människas liv. Det snackas så mycket om egentid, gemensamtid, men ibland kan det också helt banalt bara handla om att orka natten. Det ÄR okey att det får kännas asjobbigt ibland att vara förälder. Varenda människa som haft småbarn vet att man kroknar på vägen ibland. Det handlar inte om att man inte är tacksam eller inte älskar sina barn. Det handlar om att vi är bara människor. Dina och din sambos beslut är alltid det bästa för just era barn. Det är ju ert sätt att leva. Stå på er hur ni än gör. Skit i bror duktig. Det är när allt bara kommer omkring en av grisarna i sagan. Kram
Vilka bra kommentarer som skrivits här efter den anonyma kl 19.14! Jag menade absolut inget illa med det jag skrev om konsekvens, utan bara att det är viktigt att båda vuxna är överens! Den Anonyma kommentaren kl 19.14 blev jag jätteledsen av att läsa.
Jag tror mig ha förstått att både du och Marcus har en "plan", gå på den och er magkänsla för vad som är bäst för barnen, men gör och säg samma till Milo som börjar bli så stor att han förstår.
Jag önskar er verkligen lycka till med nattandet framöver!
Kram från Maggan1
PS Blev jätteglad när jag såg Fd Barnmorskans kommentar, har saknat de kloka orden därifrån!
Tänkte bara tipsa om bloggen "Livet runt 30...5". Innehavaren skriver en hel del om barns sömnrutiner/vanor och har nydligen skapat en helt egen kategori för ämnet: "sova hela natten".
http://kristinaosophia.wordpress.com/category/baby-barn/sova-hela-natten/
Jag minns än i dag hur hemskt det var när jag var liten och mamma bara kom in och tröstade lite, sedan skulle jag fortsätta sova i min egna säng. Jag mådde fruktansvärt dåligt på nätterna, för att jag ville så gärna sova hos mamma och pappa. Men mamma höll på att vara konsekvent. Så att vara konsekvent är verkligen inte alltid det bästa. Jag mådde dåligt tills jag var 8-9 år av den anledningen. Och det var helt underbart de gångerna som jag sov över hos mina kusiner, för då var jag jättevälkommen att få sova hos deras mamma och pappa. Ibland var det både jag och en av mina kusiner som trängdes i sängen tillsammans med dem ..och det var helt fantastiskt. Det var sådan trygghet som jag kan minnas än idag.
Visste ni att i 2-3 års ålder är första gången barnet upplever en seperation. Det är första gången han/hon inser att de inte sitter ihop med föräldrarna. Tänk va det ska vara läskigt för ett litet barn.. Då är det kanske inte så konstigt att han vill ha mamma och pappa nära..
Hittade hit idag för första gången o ville bara lämna ett avtryck efter mig:-) Lycka till med barnen och sömnen- nu ska jag kika lite här inne!
Kram
MammaMorran- funderar på livet & barn med ADHD/Autism
Solveig säger: Hej! Kan ju också vara så att barnen ser att två vuxna, mamma o. pappa ligger i ett rum, varför ska då jag liten kille, ligga ensam. Når vår stora tjej då 17 år, kom hem en helg från studier, sa hon när vi lagt oss: Det är orättvist att ni 2 vuxna ligger i ett rumoch jag ligger här ensam, jag längtar efter er. Kom och lägg dig här då sa jag, och tjejen kom. Vilken trevlig pratstund vi tre hade. Och du Jonna ska veta att barnen ligger inte i era sängar så länge till, snart är de stora och snart ska Milo göra lumpen ;-)
Hej Jonna skratta år "damernas" olika åsikter om Milo o barns sovvanor. Oavsett om de varit barnmorskor eller inte. Alla skall de vara experter. Har för mig att barnmorskor är med då man föder barn , inte sen är jag dum eller?
Naturligtvis är ni inne på rätt väg men det tar tid Krama de goa ungarna Milo och Mimmi. Hoppaas ni får sova. Priset tar den "marcus har inte lärt sig något".. skratt.!!
Skicka en kommentar