Nu sover båda och jag är helt slut. Det var riktigt svårt att få någon att välja sova ikväll och då Milo är febrig och Mimmi har ont i magen (det där verkar komma och gå lite hursom) kunde jag inte låta någon stanna gråtande kvar. Istället fick vi sitta i soffan hela gänget alternativt jag gå runt med Mimmi i famnen medan Milo dansade bredvid till lite idol-melodier. Nu känns det som att jobbpasset för min del äntligen är slut, med den stora skillnaden att på jobb får man raster och kan gå på toa med stängd dörr.
Det har såklart varit kul med stundvis, framförallt när vi dansat. Milo älskar att röra på höfterna även med feber i kroppen och Mimmi gillar att bli buren runt runt.
Jag älskar de små liven så att hjärtat nästan går i bitar, vill liksom bara äta upp även när de inte är på sitt gladaste humör, men en dans på rosor är det inte när en är sjuk och den andre har ont och båda helst vill bli burna omkring, det kan jag lugnt lova ifall någon tvivlade.
Nä nu ska jag sluta gnälla och lägga mig och läsa. På måndag börjar vi med nya rutiner och det känns väldigt väldigt välkommet.
God natt.
5 kommentarer:
Jag har två barn med ungefär samma mellanrum som ni har, och jag tyckte första året var sjukt jobbigt. Hade jag dessutom haft en man som var borta ofta vet jag inte hur jag skulle ha pallat. Men nu när de är 3 och 1,5 år är det hur mysigt som helst och det känns värt allt slit många gånger om.
/Helena
Det var väldigt vad Marcus är grinig i Karlavagnen!!! Stopp Marcus, de sista 2 gångerna har inte varit roliga , de i slussen får väl ta sitt ansvar. Eller? Men skäller inte ut folk i radio. Avbryt med att spela musik det gör de andra. Hälsa din griniga sambo Jonna o krama barnen.
Det är jävligt tufft och så jobbigt att vara småbarnsmorsa.Jag är dessutom helt ensam utan min släkt och nära vänner. jag har tre barn under fem år och
klarar jag det så självklart klarar du det oxå.Ni har det bra ekonomiskt,bor fint har släkt som bryr sig om er,friska barn.men att inte sova ordentligt gör en halvt galen jag vet men sömnproblemen är bara en kort tid men jobbigt såklart men en mycket kort tid. Jag förvånas över alla dessa mammor härinne som säger att de aldrig skulle klara sig utan sin sambo. Vad är det för jävla larvfjantande ? Självklart kan ni det,liksom alla ensamma Pappor som faktiskt finns.självklart kan du som ensam Mamma/Pappa fixa det mesta.Jobbigt och tufft men ni kan och gör det varje dag dygnet runt.Önskar att du Jonna uppmärksammade de ensamma föräldrarna,dom som verkligen är jävligt ensamma.
Anonym: Det är klart man KAN, herregud, om man inte har nått val. Det handlar ju om man vill eller tycker är roligt. Jag hade inte tyckt det var roligt. Men det är jag det. Så jäkla trist med alla kvinnor som ska trycka ner andra och berätta hur duktiga de är minsann. Man får tycka det är jobbigt och trist med barn. Utan att vara en dålig mamma. Punkt slut.
När våra barn var små var min man nästan aldrig hemma på kvällar och halva nätter pga den typ av extrajobb han hade då. På dagtid studerade han. All ledig tid han hade behövde han för såväl sömn som "läxläsning". Så jag vet också hur det känns att emellanåt vara helt slut. Jag känner igen precis allt du skriver, men jag vet också att dom här jobbiga perioderna har ett slut och att "slitet" är mer än väl värt i slutänden. Sen vet jag inte varför Marcus "grinighet" ska ventileras på din blogg, det hör ju inte hemma här. Men när jag ändå tog upp det, så tycker jag inte alls Marcus är grinig, men halvlulliga "inringare" till Karlavagnen borde stoppas innan dom blir framsläppta till programledaren! Det är väl något att ta upp med producent eller sluss-personal kanske. Ibland tenderar det att vara väldigt vanligt och det är inte alltid lätt att få stopp på sådana individer. Jag hörde tyvärr inte hela programmet igår då vi hade gäster, men förra veckan lyssnade jag och kan inte alls påminna mig någon grinighet från Marcus sida. Nä, nu blev det mycket Marcus, beroende på en av kommentarerna här ovan.
Kramar till dig, Marcus, Milo och Mimmi från Maggan1
Skicka en kommentar