Tack för alla bra råd om nattning! Vi har inte kommit längre än att börja fundera på hur göra efter en ännu en katastrofkväll, om man ser till läggningen just. Dock har vi varit två vilket helt klart undelättar även om det någongång skulle vara trevligt med en hel eller ett par timmar av lugn innan man själv ska leta sig under täcket. På måndag är det dags att ta tag i det ordentligt eftersom vi därefter har ett antal kvällar och nätter ihop och vi bör vara två för att få till en vettig förändring.
Imorgon ska jag på fotvård och det ska bli så himlans skönt.
Med det orden lämnar jag denna dag och er för nu.
Natti natti.
6 kommentarer:
Våra tre första barn var med välplanerade tre års mellanrum (smidigt som fan). När de lämnade boet kom sladdarna med sexton månaders mellanrum (oplanerade men högt älskade och välkomna). Det var betydligt tuffare med de minsta. Det kändes alltid som att man inte riktigt hade tid med den minste. Då maken jobbar oregelbundna arbetstider så var även jag ibland ensam om kvällarna. För att palla då man dessutom upptäckte att man inte hade tjugoåringens ork längre så var vi benhårda med tiderna redan från början. Samma uppstigningstider Söndag som Måndag (klockan sju). Samma lunch middag och mellanmålstider. Dessutom är vi retrektiva med sockerintag då lilleman är totalt omöjlig att lägga om han fått något gott på eftermiddagarna. Sådant sockerspeed får den ungen. Det räckte med en glass. Sista målet äts vid sex sen dämpar vi ljuset, sen dusch/bad, tandborstning. När lillen var baby fick han helt enkelt ligga på en filt bredvid i badrummet och vänta på att storasyster blivit färdigtvättad. Sen pyamas. Pekbok i sängen. Nattlampan tänds. Gonatt kram sen lämna rummet med dörren på glänt. Sen tog jag badet för babyn. Samma visa varje kväll. Nu är de åtta och sex år och ska upp till skolan varje morgon. Men det är samma rutiner fortfarande som gäller. Men nu är de ju stora nog att duscha en i taget och snällt vänta på sin tur och sedan nattesaga tillsammans. Jag antar att vi fått det så smidigt för att vi var ganska restrektiva med nattamat redan från början. Vi stoppade in en napp när de skrek på natten och tände aldrig lampan. Så de visste att det var ingen ide att försöka redan från början. Långt utlägg men så här gjorde/gör vi. Jag tror att var och en måste på något sätt finna sin väg och sitt sätt. En del tycker nog än idag att vi är rätt hårda med läggningen. Men barnen har aldrig klagat och mamma och pappa får den så välbehövliga tiden för sig själva om kvällarna. Behöver jag tillägga att vi är lika kära fortfarnade som vi var när vi träffades. :-) Barn är det bästa och det mest krävande man fått gåvan att lära känna. Men det gör en rikast i hela, vida världen. Ibland tröttast också. Hoppas att ni snart finner ert sätt. Styrkekramar. Nu jobb.
Lycka till med nattningen. Vi har varit vana att kunna lägga vår lilla V (som är lika gammal som Milo) i egen säng, säga godnatt och gå ut men sedan ett par månader tillbaka går det inte. Han somnar visserligen snabbt när man ligger brevid.
Nu är det ett litet syskon på gång i januari, så jag hoppas vi hittar tillbaka till gamal mönster.
Det går säkert bra för er nu när har bestämt er och är hemma båda två. Men det gör ju så ont i hjärtat när de skriker...
Läs Camilla Läckbergs blogg.
Där kan du läsa om hur deras Charlie gör när det är tid att sova.
Sitter i exakt samma båt som dig, du är inte ensam! Jag suger i mig alla goda råd som dina bloggläsare bidragit med, för jag känner att vi MÅSTE lära storasyster att somna själv nu...Glöm inte att berätta hur det går för er :-) Lyckospark!
Det skall vara fasta rutiner, samma procedur varje kväll för de små (de är konservativa som M) tro mig har lagt 2 kottar o i flera år o de påpekar "så där skall det inte vara!" vid minsta detalj, jo tandborstningen tiger de om ... ibland blir man bara trött liksom men världens goaste , men benhårt fasta tider. Love.
Krama Milo-go o Mimmi.
Du/ni har fått så många bra nattningsråd, så nu gäller det att sortera bland dom och hitta era egna rutiner. Det som jag känner är superviktigt är att Milo vänjer sig vid att det ibland är mamma och ibland pappa som nattar, eftersom Marcus inte alltid är hemma på kvällen. I övrigt önskar jag verkligen Lycka till med att hitta rutiner som passar er, så att ni vuxna får några timmar "fritt" (förstå mitt uttryck på rätt sätt) på kvällarna innan ni ska krypa ner i sängen.
Kram Maggan1
Skicka en kommentar