Jomenvisst, tre timmar vaken och ser ut som en... ja, nyvaken trettiofemårig, skrynklig, liten gris som till råga på allt är bakfull. Trettiofem är jag och skrynklig, men ingen gris ej heller bakfull även om jag trots något som skulle kunna kallas en bra natt känner mig som ett vinterkrig. Och Ryssarna var många.
När ska man vakna till egentligen? Smorde in mig med awakening cream men icke sa Nicke. Fejjan och hon under sover än även om jag för mig framåt och åt sidan.
Mitt ena öga har en vagel där nånstans under locket och det gör svinont att blinka. Sen har jag lite nackspärr och mitt bäcken är paj efter vagnkånket på centralen häromdagen.
Så ja, gnälled out.
Over.
Annars är det en bra dag.
Men det här med skrynklig. Är det inte, ja spännande egentligen om det inte vore hyfsat trist och bara skit att ansiktet liksom dör med åldern och att man "redan" märker av det så pass att ligger man på ett tygveck, ser man ut som scarface ett bra tag sedan man rest sig och lämnat horisontalläget. Återhämtningskapaciteten för utslätning är skrämmande mycket sämre idag än ja säkert bara igår.
Ja ja. Sånt är livet. Faktiskt.
3 kommentarer:
Jonna, vänta när du är helplisserad, då jäklar...
Hahaha! Naaaww lilla gumman då!
Du kan då konsten att göra en målande beskrivning över hur du kände dig när du skrev inlägget!
Mina mungipor gick från örsnibb till örsnibb!! ;-)
Men som Birgitta och Nyfikne Herrn sa; Vänta till helplisseringen, men bered dig på att väntetiden är lång för din del, kanske sisådär cirka 50 år.
Kram Maggan1
Skicka en kommentar