Det är mycket intressant att höra hur folk tänker om språk och barn. Både i kommentarer här, i mail och på annat håll.
Något beklämmande är det dock ibland att människor verkar lyssna sig döva på barns exakta ordförråd, som såklart kan skifta och gör så också ofta hos småttingar på ett par år. Vilket väl ändå måste anses som helt naturligt.
Personligen tycker jag att ett barns språk är så mycket mer än x antal ord han eller hon säger och blev lite paff och osäker när jag på bvc (under obligatoriska 2,5 års språkkollen) fick frågan om Milo kunde 1-25 ord, 25-50 ord... Jag hade helt ärligt aldrig räknat.
Språk är att uttrycka sig, att förstå uttryck och vad är väl så fascinerande som när barn kommer på egna ord eller sätt att "säga" saker?!
Milo fick hursomhelst mycket väl godkänt på kollen trots mammas dåliga koll på antalet ord i förrådet och även om det inte finns något som vi föräldrar inte oroar oss för vad gäller våra barn så känner jag mig hyfsat lugn över mina barns språkutveckling trots att den för vissa kan verka "sen".
Jag tror på språk.
Jag tror på flerspråkighet.
Jag vet att jag ger mina barn en gåva när jag lär=ger dom ett till språk från början. Är helt övertygad om att detta kommer berika deras liv på samma sätt som det berikat mitt.
Jag har läst och rådfrågat mig fram genom åren och det är med rörande enighet jag blivit bejakad och uppmuntrad att prata finska (mitt modersmål) med barnen. Vilket jag såklart gör för det är mitt första språk och ett språk som kommer helt naturligt när jag ska tala till mina barn och har alltid så gjort.
Svenskan får de per automatik med dels från pappa och från det mesta andra runt omkring.
Det är hur häftigt som helst att Milo 2 år och 9 månader förstår det mesta på både finska och svenska. Att han sedan svarar på det ena eller andra -eller tredje (sitt eget)- språk, det bara är så. Han väljer väl det som faller honom bäst i smaken just då och så får det vara nu. Vi tänker inte pressa honom.
Tids nog kommer det falla på plats, det är jag helt övertygad om och det är inget som någon annan behöver ödsla sin tid och energi åt att oroa sig över.
Och skulle det vara något problem som dyker upp framöver tar vi såklart tag i det då, men att en knappt treåring inte pratar "rent" är inte ett sådant.
Jag föddes i Sverige. På 70-talet. Jag började "prata" som drygt ettåring. Finska.
På lekparken ett par år senare pratade de andra annat. Jag var arg. Kom hem och surade. Förstod inte.
Sen fick jag en kompis Marie-Louise och vi började leka trots språkbarriären, för vi talade med varandra på annat sätt.
Tills jag en vacker dag, eller så regnade det, började klämma in några svenska fraser eller mest finska som jag liksom försvenskade på mitt eget 3-4 åringssätt.
Mamma och pappa har berättat, minns det inte själv, att jag började härma det svenska språkets melodi genom att klippa av slutvokalen på de finska orden. Juna (=tåg) blev jun etc vilket var hur självklart som helst för Mari-Louise som förstod varje ord. Någon vecka senare pratade jag "riktig" svenska och har inte slutat sen dess.
Finskan hänger kvar den med och sätt mig i ett rum en tid med italienare så kommer jag prata italienska också (flytande), eller franska, eller något annat.
Jag har ett välstimulerat språköra som jag ska rycka tag i framöver så det får jobba lite.
Det språkörat ger jag såklart till mina barn med om jag kan.
Och det kan jag.
Någon frågade om jag pratar som Mark Leevengood.
Nej tyvärr.
Låter läskigt mycket likt en svensk i mitt tal. En svensk bonde från östgötaslätten närmare bestämt ;-)
20 kommentarer:
Hej Jonna, var ett tag sedan vi hade kontakt nu - i hela "försöka bli gravida" svängen. Läser det du skriver när jag har tid och möjlighet och just nu hade jag det och på detta bara måste jag skriva en kommentar.
Då min man och jag i princip knappt kan annat språk än svenska så har jag personligen ingen erfarenhet av 2-språklighet och fördelar respektive nackdelar runt det men då jag senast var på föräldramöte på min dotters avdelning på dagis fick jag ändå ta del av mkt intressant information runt detta. Vår familj är en av se få på avdelningen som bara pratar samma språk som pedagogerna på förskolan gör. Det var inte länge sedan de första barnen med andra hemspråk började där (några år bara) och för att bemöta detta på ett bra sätt gick ena "fröken" en utbildning om det som hon presenterade bra för oss.
Där fick de veta att man ska använda alla språk man pratar normalt med dem - aldrig välja bort ett för att göra ngt lättare för barnet. De klarar att lära sig flera språk parallellt utan besvär. Då de eventuellt "blandar" orden sedan är inte ett misstag - det är för att barnen är så smarta att de väljer de orden de själva tycker är enklast. Senare i livet kommer de "sortera" dem till sina delar och då prata svenska med svensktalande och det andra språket där folk förstår det.
De bad oss alla att tala om ifall vi hade annat språk än svenska hemma, vi fick gärna låna hem de böcker som lästes mkt på förskolan för att peka på bilder och tala om dem på det andra språket så de lättare skulle förstå skillnader och inte missa ngt, så ville de oxå att man skulle ta med böcker hemifrån så de fick läsa dem där osv.
Jaja, kan skriva hur långt som helst i vet inte om jag gör mig förstådd öht... Tycker definitivt att du ska prata så mkt finska du bara orkar och vill med dina barn - jag önskar vi kunde ge våra barn ett till språk gratis oxå :)
Kram på dig!
Skit i vad alla förstå-sig- påare säger! Du/ni gör som ni vill! Barn, med tvåspråkiga föräldrar, får ju ett språk gratis. Hurra för det, och oroa dig inte..Kram♥
Har erfarenhet av flerspråkighet.Du gör rätt när du prata finska med dina små. Dem kommer att bli två språgkiga . Jag säger bara gör som det känns rätt för dig. Lycka till.
Du gör heöt rätt som ger dina barn ett språk till - finskan. Små barn lär blir tvåspråkiga automatiskt om man ger dem förutsättningarna, som du gör. Det kan ALDRIG vara något negativt att kunna flera språk. Jag har en (vuxen) elev som talar sitt modersmål (khmer) med sin dotter. Flickan förstår med svarar på svenska. En vacker dag kommer hon säkert att prata på bägge språken. Fortsätt som du gör och strunta i att räkna exakt hur många ord Milo kan! :-)
Underbart, Jonna! Du är klok, du! Har ingen erfarenhet av tvåspråkighet, men tycker ändå att du har, och gör, helt rätt! Självklart kommer era barns språk att funka som de ska. Talet och språkets utveckling hos barn är ju väldigt individuellt, men jag tror inte att det påverkas av om de lär sig ett eller flera språk samtidigt. Kör på!
All tvåspråkighetsforskning visar ju att din metod är rätt. Ännu bättre vore det förstås om ni kunde tala finska i hemmet, eftersom majoritetsspråket (svenskan) liksom kommer av sig själv eftersom barnen går på fsk. Men om Marcus inte talar finska så blir ju det lite meckigt! ;-)
Den som frågade om Mark Levengood hör visst till dem som inte vet skillnaden mellan finlandssvenska (en svensk dialekt som talas i Finland) och svenska talad av finnar. Förstår inte varför det ska vara så svårt!
Är själv barn till en italiensk pappa och en dansk mamma, och pga diverse missförstånd och kommunikationsfel när jag var liten (mellan de vuxna omkring mig) så har mina föräldrar bara pratat svenska med mig från första början, och det tycker jag självklart är jättetråkigt nu!
Fick börja läsa hemspråk (italienska) som 10-åring, men läraren var inte utbildad, så första åren lärde jag mig inte mycket mer än det jag snappat upp på hemmaplan när för'ldrarna pratat sinsemellan. Som vuxen har jag gått en kurs i italienska på italienska klubben i Gbg, men när man inte använder språket så försvinner det. Semestrarna i Italien som barn var inga problem, fick massor av kompisar trots språkskillnaderna och efter en vecka eller två flöt italienskan som svenskan.
Tyvärr har jag som vuxen inte haft möjlighet att resa ner, och det jag är mest ledsen över är att mina egna barn inte fått sina modersmål heller.
Danska då? Jo det är ju ganska likt svenskan, och som du har jag ett rätt hyfsat språköra, och tack vara närheten till landet så har jag fått utöva danskan lite mer och ofta, så den är okej.
Så HEJA DIG! för att du ger dina barn all de språk som de kan få och strunta i vad andra säger!
Har nära vänner som har flerspråkiga barn. De gjorde precis som du gör nu. Mamma pratade/pratar spanska med barnen och pappan svenska. De barnen(de är tvillingar) är i dag 11 år och talar tre språk flytande. Engelska har de fått från skolan. Det enda de märkte var att de var lite "sena" med just mängden ord i småbarnsåren. Och att de just blandade ihop ord och uttryck ibland. De var ganska stora innan de kunde föra en dialog med andra än familjen. Vilket ibland var ganska irriterande när man som utomstående inte kunde prata med dem när de var sju år. Men man fick verkligen ge sig till tåls och respektera det föräldrarna bestämt. De har ju också viktiga släktingar med två språk precis som dina guldklimpar. Det skulle ju vara hemskt om de inte förstod sin mormor och morfar. Dessutom är ju alla barn olika vare sig man får ett eller två språk med sig från början. I vår familj har vi haft en med långa helt begripliga meningar vid två års ålder och en som inte sa flasklock förän just två år. Så.. Kontentan är. Vi måste sluta att gämföra med "alla andra". Alla har olika förutsättningar. Dessutom finskan är ditt språk. Det bor i ditt hjärta. Det är alldeles självklart att dina barn ska ha med sig det. De som inte respekterar det respekterar inte heller ditt finska ursprung och det hoppas jag verkligen att vi kommit längre i sverige 2011. Hälsningar från en Grå mus i ett hoppas jag mångfärgat land.
Flerspråkighet berikar.
Mina barn har fått höra två språk sen de var små, eftersom jag och pappan inte har samma modersmål. De började prata en aning sent och var försiktiga första åren, meen väl när talet riktigt kom igång hade de både stark finska och svenska.
Jonna! Jag vill sammanfatta din text här med egentligen bara ett enda ord - TOPPEN! Du skriver så bra, så sant.
Du har iaf min fulla stöttning i att låta era barn lära sig 2 språk parallellt! Sen kan andra ha vilken uppfattning dom vill för mig.
Blev totalt "stum" när jag läste om ditt besök på BVC och frågan om hur många ord Milo kunde. Vad f-n är det man sysslar med? Har man helt missat i vårt moderna samhälle att individer är just individer och utvecklas olika, det finns inga "normala" barn- eller människomallar. Om nutidens samhälle tänker sig att skapa så kallade normal-mallar, ja då är vårt samhälle bara att beklaga.
Stå på Dig Jonna, du har mitt fulla stöd!
Kram till dig, Marcus, Milo och Mimmi från Maggan1
Självklart ska du tala finska med dina barn!!! Du kan ju inte förmedla till dem vad du innerst inne vill säga än på ditt modersmål.
Mitt barnbarn föddes i Österrike och min dotter talade Svenska med henne och alla andra Tyska.
Mitt barnbarn var 4år när dom kom till Sverige nu är hon 11år och går i Tyska skolan.
Hon är lika säker på svenska som tyska.Hemma hos henne växlar hon mellan språken utan att tänka.
Som du säger Jonna, det är en gåva dessa barn får som blir tvåspråkiga naturligt.
Ps !!?! Kanske Milo kan fler ord ,han har ju två språk!?Ds
Lycka till och stor Kram till er alla!
Du gör helt rätt!
Mina barn går i 2 språkig skola. Inte för vår familj är 2 språkiga utan för att mina barn ska bli det helt naturligt. Nu är de så stora att de har ytterligare ett språk (spanska, som de valt själva)som de talar obehindrat.
Jag kom till insikt i hur lätt barn lär sig språk när mina barn gick på dagis. 1 unge hade tyskpratande mamma & engelsk pappa. vid 3 års ålder pratade ungen 3 språk obehindrat.
Det jag har märkt i mina barns språkutveckling är att de utvecklats i sv/eng omlott. Det är vanligt enligt lärarna i vår skola.
Ser man helt krasst på det så vet ju inte ett barn om det är svenska eller något annat språk man, som förälder lär dem. Ungar är krassa. Vi vuxna ger dem massa egna fördomar om att allt blir så svårt om man blandar språk. Jag tror tvärt om. Kunskap är inget tungt bagage att bära i livet.
Om jag vore er skulle jag ge mina barn svenska/finska/italienska utan att spara på krutet. Vilken häftig gåva till era barn från er. Ett arv större än något annat.
Själv har jag en finsk svärdotter. Av en kusinskara på 15-16 st är hon den enda som pratar finska. Hon har lovat mig att bevara det till mina ev barnbarn. Det är jag glad för.
Lika glad är jag för de nya jultraditionerna med piroger, karelska stekar och rotsakslådor på julbordet.
Så låt era barn växa upp i era repspektive kulturer, på alla plan. Det tror jag kommer ge dem en "stor syn" på andra människor, språk och kulturer.
You go girl!
Mallaälskarblandatbralla
Jag tycker det är super att ni lär barnen två språk! Är själv gift med en finne, som i sin tur var fyra år när han flyttade till Sverige. Hans modersmål är finska, inte tal om annat. Men - han har aldrig pratat det hemma med våra barn, han kände det lite konstigt att göra det. Och det ångrar vi nu. Äldste sonen, nu åtta år, är enormt intresserad av finska, men nu blir det inte alls lätt att lära honom. Heja er! Det kommer gå super att lära. Har en kompis som är gift med en engelsman. Deras barn pratar engelska och svenska. I början blandade de hej vilt, sedan lär de sig sortera allt eftersom!
Hej!
Min spontana tanke är väl att är det inte allmänt känt att barn med föräldrar som talar två olika språk med barnen oftast är "senare" - men vad gör det? De kommer ju att ligga långt före inom en jättesnar tid - vilka 6-7-åringar talar två språk flytande? Och jag läste även i en kommentar att Milo skulle vara sen - men måste bara påpeka att mitt snart 8-åriga grann barn inte prata rent ännu men det lär ju komma! Fortsätt absolut att prata två språk - det är ju en fantastisk gåva!
Mycket trevligt att du lär dina barn finska också, Jonna! Jag är en sverigefinne som du och tror väldigt mycket på aktiv flerspråkighet. Det är en särskild känsla i att ha två språk som båda känns som modersmål. Tillsammans med en fint flytande engelska betyder det ju att jag har tre språk som jag rätt obehindrat kan alternera emellan. Plus diverse andra språkbitar på det. Kielellinen rikkaus on vain hyvästä ja tuo paljon muitakin mahdollisuuksia! Miellyttävää joulun aikaa sinulle ja koko perheelle! :)
Det låter som en sund inställning. Det finns t.o.m. forskning som visar på det positiva med att kunna flera språk. Om det nu spelar någon roll :)
Gå in och titta på vår sida:
facebook.com/modersmal
Hej! När jag växte upp under tidigt 70-tal bodde en jämngammal kille vars föräldrar pratade estniska i huset mittemot. På den tiden visste man nog inte så mycket om tvåspråkighet men hans läkarföräldrar fortsatte trots att han inte sa ett enda ord innan han var 5 år. Helt plötsligt började han prata, i princip över en natt, och talade då perfekt svenska. OCH perfekt estniska. Jag minns att jag upplevde det som magiskt :)
Det är nånting med oss bomhusfinnar! INGEN skulle nånsin märka på oss att vi är finnar, och dom flesta blir extremt överraskade när vi berättar att vi är helfinnar :) Samtidigt kan vi båda våra språk flytande och det ska vi vara stolta över!
ha det bra Jonna! Från Jonna :)
Du gör helt rätt i att lära dina barn fler språk från början, underbart och en stor fördel för dem i framtiden.
Skicka en kommentar