onsdag 27 juni 2007

en ny morgon

Sov inte så mycket i natt. Låg mest och fnittrade högt i soffan. Hade lust att på ett sound-of-music-aktigt sätt springa skrattande runt i alperna och sjunga vad det nu är man sjunger när man är lycklig i där. Det blev dock ingen sång. Lite tjohoo och la laa och jihaa och omsorgsfullt målade tånaglar.
Jag är så otroligt glad! Plötsligt går hjärnan på högvarv och spelar upp alla vackra bilder på framtiden som varit helt bortcensurerade i tre veckor. Och vad de är många bilderna! Det är en närmast magisk känsla att plötsligt få börja drömma igen. Vilken frihet det är att framtiden är tomma blad när man själv håller i pennan. Nu är precis allt möjligt igen.

Mina celler är normala! Jättefina, oförändrade små jonna-celler. Jag tycker om mina celler! Har varit allt annat är glad på dom sista tiden. Men nu är vi kompisar igen. De bästa vännerna. Ska ta en fika senare idag och stryka ett streck över det som varit.
Tjohoo!

11 kommentarer:

Anonym sa...

Ditt bästa, finaste och vackraste blogginlägg. Du blir bara bättre och bättre. Älskar dig.

furan sa...

"the hills are alive..."
Minns du "cellen Ellen"? haha, barnprogram från sjuttitalet, henne kunde man lita på, du också. Tack för det Ellen!

Tovan tycker sa...

Fin(n)blodet är här och vill säga: underbart, skönt, pusta ut, lev och njut! Gud är nog lite trög i starten. Nu har han nog fattat att det är din tur att dra de högsta vinnsterna! Till veckan piper jag mot Italien, den 16-19 är Venedig bokad!Tipsa gärna om vad jag inte bör missa. Jag hatar köer och turisttjoho, men en restaurang med god antipasto är aldrig fel! Fast det är klart, skriver du om det kommer förmodligen alla galna turister....näää fy.....mail kanske? Ha det, njut, du är frisk!

Sandra Lang sa...

Hej! Jag brukar läsa Marcus Birros blogg och jag hittade hit från den. Tycker att du har en bra blogg med fina inlägg. Hoppas att allt blir supertoppenbra för er i framtiden som börjar här och nu. Stor kram från en utflyttad Norrköpingstjej!

finnjonna sa...

furan: aj, då, var det så man sjunger i alperna? låter som en skräckfilm... uj uj och jag är mörkrädd och ensam inatt. ska fantisera om andra sånger framöver, men jag ser mig fortfarande springande i eller på alperna.

tovan: hmm, ska fundera på vad jag skulle kunna tipsa ditt fin(n)blod (he he) i venedig... Gud ÄR trög.

sandra: Tack snälla! Ja nu börjar den!

jessica sa...

underbart! idag är nya dagen för resten av livet..vi börjar om och låter livet leka igen! ska bli härligt med fikan! kram.

Madde (maddepladder) sa...

Stort grattis!!!

/Madde (som läser din blogg ofta men kommenterar först nu)

Malin Bengtsson sa...

Vilken underbar läsning, vännen!!! Blir så glad i själ och hjärta för er skull, håller nu alla tummar och tår som det bara går för att ni snart kommer strosa med er barnvagn.

Varma kramar / Malin från familjeliv

ingela sa...

Skönt att höra! Ta hand om dig och lycka till med allt!

Anonym sa...

det rullar på här på din blogg
kyssar från M

Matti Ståhlberg sa...

Såg din Marcus igår kväll här i Borlänge. Det blev liksom magi där jag stod långt bak och kunde känna frihetens lättnad i honom, hos er..
Just där. och Då. Mellan raderna.
Jag log inombords. Kände det ljusa..
Att livet är precis så ljus som sommarsolens allra bästa humör.

Lycka till!