måndag 25 juni 2007

trissvinnaren?

Ska väl skriva en rad eller två när jag ändå är uppe. Mannen sovar, hoppas jag, sen ett tag. Han är trött. Det är jag med men något dummare än mannen, alltså sover jag inte. Egentligen så har det ju inget med dumhet att göra, jag kan inte och därför sitter jag här. Och detta är bara början.

Ska få besked denna veckan. I början av, sa de. Om det är allvarliga förändringar i mig eller lätta och i så fall vilka de eventuella åtgärdena blir.
Chansen finns ju att det skulle vara borta helt också. Fast den chansen är som högvinsten på triss. Men nån får ju faktiskt varje vecka komma och skrapa så varför inte jag just nu, på mitt sätt? Och eftersom jag dragit den absoluta nitlotten två gånger i rad så kanske kanske kanske det ändå skulle kunna vara min tur nu. Eller?
Usch gillar inte läget alls. Är inte upplagd för oro och nervositet överhuvudtaget. Framförallt inte över en helt ny sak. Hade tillräckligt att göra med döda barn tanken och vad händer om nästa barn också dör och diverse andra orosmoln kring liknande frågor. Nu plötsligt får jag noja över om det ens blir en nästa gång och det oroar mig mer än döden. Vems det än skulle vara.

Besökte mina små i minneslunden idag. Det var så vackert och rofyllt.
Och vips hade jag ännu en noja. Om jag nu dör (ja, ingen har ju överlevt) ska jag då be att få bli strödd där hos de mina eller ska jag propsa på en enorm sten som jag sedan tidiga tonåren har "drömt" om?
Mycket oro och många frågor nu och natten är bara på ingång...

5 kommentarer:

furan sa...

Det nordiska vemodet...
Svårhanterligt och mörkt.
I min hjärna har redan otaliga gånger mina föräldrar, mina barn, min sambo, jag själv och mina vänner dött.
Jag har tänkt klart alla scenarion, alla olika grenar av händelser. Detta brukar oftast ske just när jag inte kan somna.
Jag inbillar mig att när en vän dör, för det händer ju tyvär, så är jag förberedd på det, och klarar det mycket bättre än alla de som chockade irrar runt i sorg och förtvivlan.
Kanske är det ytterst ett tecken på empati och intelligens också, att ha förberett sig på alla hemska saker som kan inträffa?
Eller så är man bara en orolig människospillra med sitt hjärta i kupade händer som Marcus så fint beskriver det.
Godmorgon Jonna-lainen.

Anonym sa...

vilket fint inlägg! tack.

Anna sa...

Jag håller alla tummar som går.

Fia sa...

Ja, vad ska man säga. Or, rädsla och ovisshet är de värsta tillstånd som finns. Jag tänker på dig och hoppas att "trissvinsten" är din denna gång! Kram!

Tovan tycker sa...

Fint skrivet, må det nu gå bra!