trissvinnaren?

Ska väl skriva en rad eller två när jag ändå är uppe. Mannen sovar, hoppas jag, sen ett tag. Han är trött. Det är jag med men något dummare än mannen, alltså sover jag inte. Egentligen så har det ju inget med dumhet att göra, jag kan inte och därför sitter jag här. Och detta är bara början.

Ska få besked denna veckan. I början av, sa de. Om det är allvarliga förändringar i mig eller lätta och i så fall vilka de eventuella åtgärdena blir.
Chansen finns ju att det skulle vara borta helt också. Fast den chansen är som högvinsten på triss. Men nån får ju faktiskt varje vecka komma och skrapa så varför inte jag just nu, på mitt sätt? Och eftersom jag dragit den absoluta nitlotten två gånger i rad så kanske kanske kanske det ändå skulle kunna vara min tur nu. Eller?
Usch gillar inte läget alls. Är inte upplagd för oro och nervositet överhuvudtaget. Framförallt inte över en helt ny sak. Hade tillräckligt att göra med döda barn tanken och vad händer om nästa barn också dör och diverse andra orosmoln kring liknande frågor. Nu plötsligt får jag noja över om det ens blir en nästa gång och det oroar mig mer än döden. Vems det än skulle vara.

Besökte mina små i minneslunden idag. Det var så vackert och rofyllt.
Och vips hade jag ännu en noja. Om jag nu dör (ja, ingen har ju överlevt) ska jag då be att få bli strödd där hos de mina eller ska jag propsa på en enorm sten som jag sedan tidiga tonåren har "drömt" om?
Mycket oro och många frågor nu och natten är bara på ingång...