söndag 17 juni 2007

söndag och regn

Ska det regna så är det väl på en söndag.

Imorgon ska jag till sjukhuset. Massor av lugnande väntar på mig. Med spruta! Och sedan ytterligare provtagningar. De ska ta ett till cellprov från tappen och nån sorts biopsi från livmodern, med en slang. Ajjje! Men som sagt jag får en spruta i armen innan. Är inne i en hoppas hoppas period just nu. Det behöver ju inte betyda något allvarligt. Kanske det inte ens behöver göras nåt ytterligare. Hoppas hoppas!
Det kräver verkligen sin kvinna att försöka tänka positivt när det värsta alltid lurar runt hörnet.
Lånade en cd igår från biblioteket. Mental träning för seniorer. Passar mig bra. Förutom partiet som går ut på att tänka på det positiva med att vara senior. Det hoppade jag över. Är ju inte där än, och här släppte det positiva tänkandet för en stund och jag såg min grav framför mig igen. Kommer kanske aldrig att bli senior! Och blir jag det vill jag ju ha barn och barnbarn! Jäkla skitceller som ska strula nu!

Kan inte Du som bestämmer låta min tapp och mina celler vara i fred för ett tag? Och om du lyssnar, ge mig lite hopp och tro om att att det blir bra nångång.
Och ett litet syskonfrö...
Amen.

5 kommentarer:

Linn sa...

Vet inte vad jag skall skriva egentligen.
Tycker livet vart så orättvist mot er...
...tänder ofta ljus för era små änglar när jag är i kyrkan (men blir ju arg, för de skall ju vara hos er ju...)...Skall tänka på dig imorgon och hoppas med dig att det inte är allvarligt.Det är ju faktiskt dags att det blir din och Marcus tur nu...att kunna få den lyckliga framtid som ni förtjänar.Tycker du är en modig kvinna!
Vad fina ni var på bilden på Marcus blogg...Ni utstrålar så mycket värme tillsammans att framtiden kan bara bli ljus och en massa lycka (det önskar jag er)
Kram från Linn (en västsvensk matkassebärare)

finnjonna sa...

Tack Linn för dina snälla ord!

Linn sa...

Det var så lite...önskar att ord kunde göra mer ;-) Önskar er familj allt gott
Kram Linn

Anna sa...

Ja jag läste om det i din blogg.
Fy vad det måste ta på nerverna att gå och undra hela tiden vad som är knas.
Skönt med semester iaf trots trista nyheter när du kom hem?
Festen var mycket lyckad, men det finns ju fler tillfärllen för dig att dyka upp.
Kanske skönast om det bara är du och jag med en varsin öl på nån uteservering egentligen kan man tänka.
KRAAMPÅDE!

/Anna

jess sa...

att livet aldrig kan gå som på räls? undrar hur det uttrycket kom egentligen? håller mina tummar nu när du ska snart till sjukhuset....1000 kramar!