Fick för mig idag att jag skulle ha en liten hamburgare. Det händer sällan men idag högg det till av suget och jag offrade mitt bättre vetande och ställde mig i kön, som ALLTID är hur lång som helst. (Hur mycket hamburgare äter folk egentligen?) Framför mig i långa kön stod en grimaserande höggravid kvinna och gnuggade sig frenetiskt över enorma magen. Antagligen fick hon sig en släng av förvärkar. Hon gnuggade på samtidigt som hon småfnittrande väntade på sin tur. Allt var frid och fröjd. Hon var gravid och ska säkert snart ha sin bebis, som kommer ut i denna värld lika skrikande som levande. Inga moln på hennes himmel. Och så ska det ju vara!
Så var det för mig också en alldeles för kort stund förra våren. Jag bredde ut mig på cafeér och i affärer, klappade magen och mådde som en drottning, himlen var hur blå som helst och solen sken. Tills allt brakade ihop och spöregn blev min melodi.
Jag insåg idag igen att jag aldrig mer kommer få uppleva den underbart naiva glädjen i att vara gravid, något som jag verkligen unnar alla!
Aldrig mer kommer jag kunna gå omkring med värsta magen och småfnittra mig igenom en liten sammandragning. Jag får vara glad om jag lyckas bli gravid igen och om jag då får gå, punkt.
Det är en jättesorg. Jag som älskade min mage, att handla mammakläder, att gunga fram på gatorna och bara vara gravid och lycklig.
En nästa gång kommer jag precis som sist vara redo med tandborsten nedpackad ifall nåt går plötsligt fel. Jag kommer antagligen bo halvvägs till sjukhuset och leva helt på hoppet.
Lika bra köa nu för hamburgare.
7 kommentarer:
Åh, så det svider i hjärtat av dina ord. Det du skriver om är förstås livet - bara ett kort tag, om vi har tur, lever vi så naivt och lyckligt omärkta.
Sorgen är det som förvandlar kol till diamanter, men det tar tid. Vägen genom sorgen ser ut precis som din väg gör nu, och vi är många som har gått den, av olika skäl.
Du är inte ensam, det ser jag. Och inte bitter och låter hjärtat bli till sten.
Jag skickar en bön, man vet ju aldrig, det kanske finns någon som lyssnar, att du snart ska få hålla ditt barn i famnen. Det finns inget större. Åh, vad det känns i hjärtat. Jag skulle ju egentligen bara stänga av datorn.
ann christin: så vackert skrivet, sorg är det som förvandlar kol till diamanter, men det tar tid! Sorg är också kärlek som blivit hemlös som jag läste någonstans... Sorg är en del av livet, men den gör bara så ont när den pågår.
sorg är en del av livet
för alla
älskar dig/m
Du kommer alldeles säkert få värsta vackra gravidmagen, och även om du inte kommer kunna stoltsera på stan med den så kommer du känna dig som en drottning hemma!
sandra: Jag hoppas det! Letar efter upp och nedsänkbar säng för fullt just nu inför det som komma skall (hoppas hoppas) och i den ska jag sedan leka drottning! :-)
Förstår det så väl och skrev om ämnet för ett tag sedan eftersom jag har en kompis som gått igenom svåra händelser, länkar till inlägget:
http://elvina72.blogg.se/1186048091_en_mamma_r_den_enda_s.html
//Kram Elvina
nu är det SMÅ OCH STORA MIRAKEL på tv. barnmorskorna. om de mammor som kämpar och har det jobbigt för de ska föda sitt barn. jag själv kan inte förstå det till alla mammor. de har precis allt och allt går bra på tv. varför visar det inte det motsatta? det går inte bra för alla... FAN va less jag blir. allt går verkligen bra för alla tills slut skedet. men när ska det hända mej??? mammorna säjjer, oj det känns som jag ska gå sönder, precis vid födseln. jag själv har gått sönder för länge sedan. de säjjer VA ska ni sy efter? och de vill inte göra om detta en gång till att föda barn. själv önskar man inget hellre.
Skicka en kommentar