Sitter här igen och känner hur det snör ihop sig i bröstkorgen. Varför ska det vara så himla svårt att andas just nu?
Alldeles för trånga jeans har jag på mig också, gör ju inte saken bättre att det snör ihop sig ännu mer nere i fortplantningssystemet, men jag blev ju så glad att jag kom i dom, mina gamla hippiejeans från 90 talet! Att jag sedan inte kan fungera normalt sittandes kändes som en petitess imorse, men nu ojar jag mig och förbannar lufttrumman mellan öronen. Kunde ju ha tänkt till lite. Ska ju t.o.m fika med Jess senare. Aj aj.
Fast till min glädje känner jag hur saker och ting sakta börjar domna bort, så det ska nog gå vägen.
Bara jag kommer upp ur stolen.
3 kommentarer:
Hihi. Roligt skrivet. Du får hoppas att jeanstyget töjer sig något under dagen...eller skippa lunchen ;-)
Hoppas du inte tog illa upp av mitt senaste inlägg om din längtan att få barn. Ibland vandrar bara fingrarna på tangenbordet och då kan det bli lite klumpiga ord...
anna: Ingen fara.
Det lär inte bli mkt lunch idag. Då spricker hela paketet :-)
Inte illa att fortfarande komma i sina jeans från 90-talet. Inte många kan stoltsera med det.
Du får fika skorpa eller nåt litet med Jess... [flin]
Skicka en kommentar