...och tonerna av Mimmi.
Hon ville inte sova, vår fina Mimmi. Protesterade flera gånger under natten för att sen vägra helt.
Så här sitter jag nu, snart tre timmar senare med min sanslöst goda kopp kaffe, tittar på den vackert blå himlen (aldrig är den så fin dom morgonen efter regn) medan lilla damen precis somnat igen.
Eller nej det gjorde hon inte alls det hör jag nu.
4 kommentarer:
Finaste Mimmi. Fan,vad kraft det tar med så fina små.All ork.Småbarnstiden är verkligen tuff och jobbig.Önskar ju ibland att det var stopp där men så är det ju och blir ju inte Jonna.Detta är ju bara en försmak inför det som ska komma i glädje och sorg....Kijan
Förstår så väl att denna ständiga sömnlöshet känns oändlig,kommer att ändlöst fortgå i tusen år och ännmer.Vill trösta dig lite med att det går över,småbarnstiden går över och det vill man ju inte även om det känns så nu och i den tristaste vardagen.Småbarnstiden är mycket kort,sen kommer annat ännu mycket mer roligt,besvärligt OCH ibland för jävligt.Jag säger inte ..Jonna vänta du bara..utan njut av varje fin stund med dina barn oavsett ålder....Kram Kijan
Cool tuppkam! ^_^
Jättefin bild på Mimmi! Och njut av den här småbarnstiden medan den där. Den går fort...... Även att det är tufft emellanåt, för det är det.
Kram Maggan1
Skicka en kommentar