torsdag 10 november 2011

kanske jag inte finns?

Satt och viftade med telefonen och pep -häär häär, när konduktören ropade på -nya reeesande!?!
Men nej. Hon såg mig inte, alldeles intill stod hon men såg mig inte.
Precis innan funderade jag på hur allt känns lite som en utomkroppslig upplevelse och nu blev jag rädd ifall jag kanske helt slutat existera.
Huga hemska tanke. Det vill jag inte.
Men om du läser det här, då skriver jag ju och då bör jag också vara, finnas till.
Eller hur?!
Jo så är det.
Hoppas bara du läser och att jag finns, inte bara för mig.
Jag ska packa idag. Ordentligt. Vet inte riktigt hur orka men det går nog -rätt ok- som allt annat.
Det är lite komplicerat med det mesta just nu och jag har egentligen inte marginaler till luddighet.
Min terapeut skulle säga att jag måste strukturera upp saker och ting och jag lovar, jag gör det, så gott jag kan. Men så kommer man till andra och annat. Så mycket hänger på de nu att jag blir matt. Minsta otydlighet och jag tappar tusen i energi och lusten helt.
Ja ja. Tågresa nu. Ska njuta skak, tystnad och god kaffe.
Tjohoo.



7 kommentarer:

cyndi sa...

Jag kanske också har missat nån.
Nångång. Jobbar ibland på tåget. Och hjälp vad trött jag är ibland. När klockan ringt mitt i natten och plötsligt ska man gå omkring se vad det står på biljetterna.
Siffror och text flyter omkring i en enda suddig röra.
Dom kunde lika gärna visa sina biobiljetter.
Eller ett godispapper.
Japp. Norrköping. Dajm. Stockholm.
Om folk då är lite suddiga och osynliga så är det inte deras fel. Det är Tröttheten. Du syns. Du finns. Och det gör nog säkert några läsare också ;-)

Anonym sa...

Johoooedåå. Du finns och är lika snygg som vanligt. Hon var väl blind och stressad konduktörskan.Var sak har sin tid och du får nog allt tillrätta tillslut. Tag en sak i taget bara så rer du nog ut saker och ting. Kramisar från Gråa musen

Anonym sa...

Hallå där! Av både texten och bilden att döma så finns du! Jag lovar, jag ser båda delarna. Däremot så är det inte någon nyhet att en del konduktörer varken ser eller hör eller vet nåt! Jag har, tro det eller ej, råkat ut för precis samma sak som du vid ett flertal tillfällen, dom bara glor som ut i ett universum istället för inne i tågkupén och hörseln har dom väl stängt av.
Hoppas det går bra med packningen, eller rättare - jag vet att det gör det. Du är fenomenal på allt tror jag. Det viktiga är att man gör saker i rätt ordning och i den takt som krävs. Glöm inte bort att du är du och att du är bäst, både för dig själv, för Milo och Mimmi och för Marcus!
Kram till er allihop. Nu ska jag se Birros Bord från igår.

Anonym sa...

PS Tror jag missade att att skriva att anonyma kommentaren precis nyss om att jag både kan läsa din text och se din bild, dvs att du finns, den är från mig Maggan1. Om jag skrev det så må det vara hänt, att det i så fall står två gånger :-)

Guje sa...

Oj då. Fast det är din blogg och du skriver precis det du vill, måste jag nog säga att hade jag varit en äkta jonnaföljare så hade jag mest blivit förvirrad. Massa antydningar, döljande, inget sagt. Nå, du kanske vill ha det så.Ha några snälla bloggföljare som ska vrida, vända, fundera, tolka.Undra men ändå PEPPA dig? Leka blindbock å Följa John i dimma.
Nä Jonna. Nä. Nä.

Tina sa...

Oj, Jonna, precis den tanken hade jag igår! Att jag kanske inte finns? Stötte oväntat(både för honom och mig) på min make och han varken såg eller kände igen mig. Han var i och för sig upptagen i jobb, men att titta rakt på sin fru sen 16 år och ändå inte se? Det sved, men det var inte illa ment. Men eftersom det sved, och jag skriver, så finns jag....också, och du med!!!

Marielle sa...

Du finns! Du skriver! Jag läser! Dessutom skriver du bra.