torsdag 24 maj 2012

krax krax




En liten paus i det gröna efter förskolan. Riskaka o festis -mums!

Vad härligt det är att vara hemma igen. Småsprang för att hämta de två små i eftermiddags och nu på kvällen lekte vi tills först Mimmi gjorde det tydligt för mig att hon ville sova och sen sa Milo, när vi mös soffan, att -nu vill jag sova sängen mamma!
Okejdå sa jag motvilligt och fick sen honom att läsa för mig då jag ju bör hålla mun.
Jessica och jag hade helt fantastiskt roliga dagar i Italien och som det var välbehövligt att bara vara, snacka dygnet runt om allt och inget och umgås med vännen som jag inte träffat mycket alls sen... ja Norrköping. Vi som var o fikade dagligen i princip när det begav sig.
Så absolut, fler helgtripper får det bli! Gärna neråt igen, pool och språkplugg -yey! Nöje och nytta.
Och det är ju så skönt att komma hem efteråt!

Nu är Marcus i Göteborg och barnen sover. Jag sitter själv, helt tyst (heja mig) och väntar halvt avslaget på kvällens schlager i brist på annat. Försöker samtidigt låta bli att andas för mycket då det retar min hals, som ändå -tror jag, är på bättringsvägen.
Ciao.



Halsduk, värmen till trots.

4 kommentarer:

Mamma Z sa...

Hoppas halsen snart blir bättre :).

Öländskan sa...

Du ser otroligt fräch ut, nyttigt med lite luftombyte och att sedan längta hem.Hoppas halsen ordnar till sig. Fina kort från Italien.
Kram

Anonym sa...

hallå!
jag måste bara säga att jag såg programmet med hannah och amande med dig och din kille och tyckte det var så härligt! jag började läsa din blogg när jag var gravid med tvillingar hösten -08 då jag låg hemme sjukskriven för risk för förtidsfödsel. en kompis rekommenderade din blogg och jag började läsa. sen kom våra tvillingar ut en månad för tidigt den 5 februari 2009. sen läste jag att er milo kom samma dag. :-) jag vet inte riktigt vad jag försöker säga. typ hej eller nåt :-)
och att jag läst din blogg länge och gillar den!
mvh /teres

Anonym sa...

Mysig fikapaus efer förskolan!
Måste också kommentera programmet med Hanna och Amanda, Ni var så fantastiska Marcus och du, och "goa", som jag ju alltid trott.
Var rädd om rösten!
Kram Maggan1