sista rycket?

Har en hemtenta i filmvetenskap som jag nu, rent telepatiskt, sliter med. Jag vill verkligen att det ska bli bra. Hoppas det också blir det. Tiden är knapp då jag redan förlorat en vecka i och med att Mimmi varit hemma och sjuk. Men efter helgen ska jag rycka mig i de få nackhåren jag har kvar och köra järnet.
Det är och har varit fantastiskt stimulerande att studera i vår! Jag är en gammal plugghäst, gillar att läsa och gör det bra. Dessutom verkar analyserande vara min grej och jag har fått nästan oförskämt positiva omdömen (som jag såklart varit värd) vilket sannerligen piggat upp och gett mig energi tillbaka som sluppit ur mig de senaste åren, då både sömn och annat varit lite av en bristvara. Jag skulle verkligen rekommendera alla som har möjlighet att förverkliga sig själva genom skolan! Framförallt ni kvinnor, mammor därute eller inne, som ofta gör så mycket oavlönat och många gånger otacksamt arbete hemma. Börja plugga! Språk eller vadsom. Kvällskurser i allt möjligt finns det gott om och jag lovar att det stärker!
Därför är det med aningen tungt hjärta jag funderar på framtiden och hur den ska se ut...
Har sökt och hade också tänkt fortsätta med plugget, både italienskan och filmen, men börjar så smått inse att det nog är lite väl optimistiska tankar. Har ju denna vår kunnat plugga utan så mycket studiemedel då Marcus har dragit det ekonomiska lasset (med min hjälp dock, för han hade inte kunnat jobba så om jag inte hade gjort mitt och mer. En parentes som tål att upprepas för mig själv inte minst.)
Fast nu som sagt... ja, vi får se, men det luktar lite lyxfälla att behöva ta lån för att betala lån. Åtminstone om jag inte snart kan börja formulera fram en bra plan över vad jag ska bli när jag väl blir stor.

Skit.
Hatar sådan här stress.
Det låter säkert bara som gnäll, men jag är uppriktigt oroad och ledsen.
Hade ju behövt lite mer stärkelse, bekräftelse och flyt, något som jag tycker pluggandet gett mig. Fast nu får jag kanske ta och skaffa mig det där jobbet jag suktat efter.
Vilket det nu är.

Jag är förresten nyss uppsagd från mitt förra arbete, något som faktiskt är att ses som enbart positivt med tanke på hur jag blivit behandlad av dom på sistone.
Hoppas nu bara att facket sköter sitt och hjälper mig så jag får ut det de är skyldiga mig. Sen är det klart.  Inget mer. Jag ska slicka mina sår och skaka av mig. Dags att gå vidare. Hade såklart varit trevligt att kunna sluta på ett annat sätt efter 11 år men jag kan inte rå för hur andra är och gör.
Synd bara. Det är det.

Nä nu ska jag göra en ekonomisk kalkyl, fortsätta fundera på vad jag sen vill bli och också försöka skriva ner några rader på mitt arbete om efterkrigstidens film. För är det så att det blir mitt sista, ja då är det ännu viktigare att det faktiskt blir bra!

Om någon har något tips på jobb, råd om hur man borde tänka, göra, uppmuntrande ord om att plugg faktiskt är värt att lånas till även om man redan har lån, ja då vet ni vart posta det :-)

Tack för att ni lyssnade.