tisdag 19 juni 2007

klappat och klart

Då var det färdigt för nu.
Det gick som det skulle. Provsvaren kommer redan förhoppningsvis nästa vecka. De har tydligen nån sorts expresspost om man har "tur".

Sövningen gick faktiskt galant i mina mått mätt. Bara en släng av dödsångest precis innan jag somnade in. Personalen på operationen har alltid varit riktigt bra. Snälla och tröstande. Som präster nästan. Och ska man somna in djupt för att kanske aldrig mer vakna upp (ångest som sagt) ja då känns det tryggt med prästliknande folk runt omkring sig.

Efter uppvaket fick jag mig min kopp kaffe med mjölk. Och kaffe smakar aldrig så gott som efter en narkos! Även mackan med ost och skinka var ljuvlig! Jag har nog tur som hanterar narkosen så bra. Det gjorde inte tjejen mittemot. Hon kräktes som en gris, men jag lät det inte bekomma mig. Långsamt sörplade jag i mig mitt kaffe och tuggade duktigt på smörgåsen. Hela proceduren var fantasifullt ackompanjerad av världens avgrundsljud, den andra tjejens kräkningar.
Tyckte synd om henne. Det blev nog ingen macka där inte.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Jag vet hur oron för cellförändringar känns...min gynekolog har de senaste 4 åren trott att det är det mina blödningar beror på...på torsdag är det dags för det numera rutinerade cellprovet...IGEN. jag sänder en tanke från en medsyster! kram

Anonym sa...

heja finnjonnas blogg. den är bäst i eterrymden.mvh finnkonna-fan.

Anonym sa...

duktig du varit gumman! själv fick jag inget kaffe när jag vaknade upp...allt jag fick var ett glas saft...*fnys* massor av pussar!

Anonym sa...

Jag hoppas innerligt att provsvaren ska vara glada nyheter. Det är dags nu att du och Marcus blir föräldrar till barn som får leva sina liv på jorden tillsammans med er.
Är en trogen läsare av Marcus blogg och kommer nu även följa din.
Många bloggkramar.
Kolla gärna in min blogg: http://majsanna.blogg.se

Mia sa...

Jonna// Jag hoppas verkligen att det kommer att gå vägen för er och att provsvaren är positiva ur er synvinkel.
Jag beundrar er och speciellt dig, Jonna, för att ni är så öppna och utlämnande med de problem och sorger ni ställs inför och er längtan efter ett barn.
Tänker mycket på er!