Jag kan inte se en daggmask. Det går inte. Tycker de är så vidriga att ord inte räcker till för att beskriva det. Jag är rädd för dom. Livrädd! De är små sladdriga monster som inget hellre vill än att äta upp mig. Tror de ligger och lurpassar vart jag än går. Är beredd på attack hela tiden. Måste titta upp för att inte råka se en, för det kan jag inte!
Händer det ändå, är det så jag nästan dör. Och jag pratar inte om att nästan dö-dö utan om att bokstavligen sluta existera-dö! Mitt hjärta försöker rymma ur kroppen, lungorna blir till russin och mina muskler spänner sig krampaktigt som för att krama det sista livet ur mig. Alltså dö-dö.
Jäkla regn.
2 kommentarer:
Ja, de är verkligen äckliga och slemmiga. Om man råkar trampa på dem, känns det som de aldrig försvinner hur mycket än man försöker skrapa av skon mot asfalten.
åh fy! att trampa på en, eller bara nudda en skulle ge trauma för livet! de är så hemska de där! iiiuuuh!
Skicka en kommentar