Det gick inte dåligt, det gick inte bra, det gick inte alls idag.
Som jag var rädd för blev det för mycket och efter de fyra bedövningssprutorna kring livmoderhalsens öppning (jag tycker det är läskigt med bedövning innan en lagning i munnen) nåddes gränsen. Läkaren valde att avbryta. Det gick tydligen inte att undersöka en hyperventilerande, storgråtande och halvt svimfärdig Jonna.
Så tid imorgon kl 07:30 för abrasio, en skrapning i livmodern då de fint ska ta lite mer slemhinna att skicka iväg för undersökning.
Spruta med lugnande i armen som jag hade blivit lovad blev en stesolid "som verkar om några timmar", hmm bra tänkt, jag skulle ju upp i stolen på en gång. Nåväl, jag var lugn hemma efteråt i alla fall, åtminstone ett tag, nu börjar jag stressa upp mig lite lagom vid sängdags inför morgondagens narkos och ingrepp. Är lite trött på att vara tjenis med narkosläkarna. Tredje ingreppet på ett halvår. Jihaa, och jag som hade fobi för operationssalar tidigare.
Ja ja, vad är väl en bal på slottet?
1 kommentar:
Här var en blogg jag fastnat för.. verkligen.
Beklagar först och främst sorgen.. Det måste vara ruskigt jobbigt..
Och jo, det är inte så kul att vara tjenis med op-personal och narkos. Det är jag med.. sövs minst en gång i månaden jag, ibland oftare.. :S
Lycka till i framtiden!
Skicka en kommentar