måndag 11 januari 2010

ba' lite rumba

Fint tycker Milo att pappa dansar. Och brödet smakar gott.

7 kommentarer:

Carina sa...

Meeeen, bästad dansen! Ska vi tro att Saab är kört? Nä, vill vi inte!

Anonym sa...

Tack för härlig filmsnutt! Så glad att du orkar och vill förse oss med glimtar ur ert och Milos liv!
Kram och god natt från Maggan1

Maria Moberg sa...

Så härligt att du och Milo får ta del av Marcus framsteg och steg överhuvudtaget!:-)

Undrar vad lillkillen tänker där han sitter och ser pappsen glida omkring och dessutom skakar bakpartiet, hehe!
Måste kännas guld att ni gör det här tillsammans!!!

Kram
/M

Carro sa...

Blir du inget svartsjuk ? Lider du inte av några sådana tankar? Själv är jag nog rätt mycket svartsjukt lagd!

ana sa...

Hej Jonna. Har läst din blogg väldigt länge, sedan innan lilla Milo kom till världen. Men tror aldrig att jag har lämnat en rad efter mig. Men nu gör jag det =).
Så otroligt fin Milo är. En riktig liten guldklimp. Brukar inte titta på let's dance, men man skulle kanske göra det nu när en av en favoritförfattare dansar =). Hejja hejja!!

Hoppas att det går bra hos tandläkaren idag, det är inte kul att gå dit, men känns bra mycket bättre efteråt.

Kramar Karolina

Anonym sa...

Vilken underbar filmsnutt ! Lilla Milo lite på sidan om mumsar i sig bröd och kastar bevakande blickar emellanåt på sin danstränande pappa:) Tala om att få inblick från första början ! Oemotståndligt är ordet :)
Kramar till er alla / Tuvstarr

Anna sa...

Vad kul att ni får vara med och titta på dansträningen. Måste vara underbart att kunna göra en sådan här sak tillsammans. Och säkerligen extra kul då du verkar tycka om dans.

Angående svartsjuka som Carro nämnde, så känns det ju som att ni verkar vara världsmästare på att inte utsätta varandra för situationer som skulle framkalla sådant (det är min känsla efter att läst din blogg i evigheter). För till exempel nu, så verkar det vara självklart att du får vara delaktig och med ..och känslan av att få vara det är ju snarare underbar. Det är ju när man snarare känner tvärtom , att man inte är välkommen, att man inte får vara delaktig och saker smusslas allt för mycket bakom ryggen som man lätt kan känna svartsjuka och oro.
Och när du sitter och tittar på Marcus när han dansar, så tror jag nog inte att det är svartsjukekänslorna som borde komma fram, utan snarare lite avundsjukkänslor ..att du så gärna hade velat vara med själv i Let's Dance. :)

Ni verkar ha ett så fint förhållande!!